ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

En tur genom djävulens landskap”

metro · 21 Okt 2013
Uppdaterad 21 Okt 2013

Danakil Depression sägs vara världens hetaste plats. Trots detta blir det ett allt populärare resmål. Följ med journalisten Martin Brusewitz på en biltur genom det märkliga landskapet. Text: Martin Brusewitz Foto: Malin Fezehai

klar

Artikellänk är kopierad

–J ag förstår inte, säger föraren och skakar sitt huvud fram och tillbaka. Däcken är ju nya, jag förstår inte. Första gången en av våra bilar får punktering väcker det inte mycket uppmärksamhet. Vi stannar, hoppar ut, hjulet skruvas av, ett nytt skruvas på, vi far vidare. Simpelt. 

Andra gången ett däck går sönder upprepas samma procedur, men denna gång anas en viss irritation, svordomar hörs. Tredje gången är det annorlunda. Nu är ansikten spända, rösterna hårdare. Chaufförerna är oroliga, ett gräl bryter ut. För det tredje hjulet är det sista reservhjulet. 

Danakil Depression är en sänka i nordöstra Etiopien, delar av landskapet ligger mer än hundra meter under havsnivån, och det fortsätter ständigt att sjunka. 

Tre av jordens kontinentalplattor möts i Danakil och de drar alla åt olika håll. Det ständigt vidgande glappet mellan plattorna håller på att svälja hela öknen. Höglandet öster om sänkan är det enda som hindrar Röda havets salta vatten från att välla in. Om cirka tio miljoner år kommer det att ske, kontinenten kommer att delas och Afrika kommer att förlora sitt horn. 

Men i dag är det långt från att vara ett hav, det är en stekhet öken. Danakil Depression är den varmaste platsen på jorden, ett brinnande helvete, lokalbefolkningen kallar det: ”landskapet djävulen plöjer”. Den årliga medeltemperaturen är 35 grader, på dagtid under sommarmånaderna blir det över 50 grader varmt. 

Helt enkelt ett ställe man inte vill fastna med en bil på. Men det är just det man gör.

V i tvingas överge bilen med punktering, någon kommer att återvända senare och hämta den. Packningen stuvas om. Färden går vidare. Stora dammoln piskas upp bakom våra jeepar. 

Vi anländer till byn Hamedila. En samling små, enkla hyddor utspridda kring en radiomast. Här bor, omgivna av stenig öken och värme, cirka 500 personer ur det hårda Afarfolket, härdade under århundraden av nomadliv i det krävande landskapet. 

Inte långt från Hamedila möts man av en märklig syn. Ett vinterlandskap! Öknen är plötsligt helt vit. En grund, gigantisk saltsjö breder ut sig. Vattnet kommer från Röda havet genom underjordiska passager. Beroende på regn och vindar svämmar sjön ibland över och breder ut sig över ofantliga arealer. När den drar sig tillbaka lämnar den ett tjockt lager av salt bakom sig som en stor sårskorpa över öknen, skapande en gigantisk saltgruva på 1 200 kvadratkilometer. 

Första gången jag hörde talas om Danakil Depression var för flera år sedan när jag snubblade över en text om området på en blogg. Ett avsnitt om ”ett utomjordiskt landskap” fångade min uppmärksamhet. Det var svavelfälten i Dallol det handlade om. När vi äntligen når fram och blickar ut över dem slår de mina sex år lagrade förväntningar. 

D et är en naturens lekstuga. Ett fyrverkeri. Som en blandning mellan ett sagoland i ett hörn av en nöjespark och en galen forskares laboratorium. 

Utan tvekan det underligaste landskap jag har sett, som något plockat ur ett barns fantasi. Små, färgglada salpetervulkaner bubblar och fräser, landskapet liksom sväller, bubblar, rinner. 

V i far vidare genom landskapet. Jag tittar ut på det genom bilrutan. Det är väldigt, torrt och hett. Det plötsligt byggda huset på vår väg får mig att tänka på vilken flexibilitet Danakil kräver av sina invånare. För besökaren är naturen här underlig, rent av spektakulär. Svavelfälten i Dallol, saltsjön, sandvidderna, värmen. 

För dess invånare är det vardag. Och det i sig är, för besökarens undrande ögon, lika fascinerande som landskapet självt. 

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro