ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Familjen skulle döda Samira – nu drabbas hon av byråkrati

Fredrik Beckman · 12 Nov 2013
Uppdaterad 12 Nov 2013

Samira, 19, skulle dödas av familjen för att hon är lesbisk. Nu är hon fast i byråkratin mellan kommunerna som skulle skydda henne. Hur många som drabbas likt Samira finns inga siffror på, men en intresseförening beskriver det som ett problem de möter varje dag.

klar

Artikellänk är kopierad

Sedan Samira, 19, kom ut som lesbisk fruktar hon för sitt liv. Hennes familj accepterar inte hennes sätt att leva. ”De dödar mig om de träffar mig igen,” säger  hon. Men hjälpen från samhället som hon så väl behöver får hon inte och nu bollas hon mellan kommunerna för att få försörjningsstöd.
Sedan Samira, 19, kom ut som lesbisk fruktar hon för sitt liv. Hennes familj accepterar inte hennes sätt att leva. ”De dödar mig om de träffar mig igen,” säger  hon. Men hjälpen från samhället som hon så väl behöver får hon inte och nu bollas hon mellan kommunerna för att få försörjningsstöd.

Det var för två år sedan hon flydde sin familj, två år sedan hon senast såg dem.

– De vill inte acceptera mitt sätt att leva. De dödar mig om de träffar mig igen. Det är enda sättet. De är en hedersgrej som handlar om hela familjen.

Samira var 17 år och kom ut som lesbisk.

Hon gick till socialen i den sydsvenska kommunen hon och familjen bodde i. De sände henne direkt till ett boende i Göteborgsregionen för unga som av olika skäl inte kan bo kvar hemma. Efter två år har hon fått en egen lägenhet.

Då började de byråkratiska problemen. Hennes tidigare hemkommun tycker att det är den nya kommunens om ansvarar för hennes försörjning. Hon anses färdigbehandlad i samband med att hon fick egen längenhet.

Den nya kommunen tycker inte att hon är färdigbehandlad så länge hon har kontaktperson kvar från boendet där hon fått hjälp att bli vuxen nog för att bo själv. De hänvisar henne därför till den första kommunen och ger henne avslag på försörjningsstödsansökan.

– Men där säger de att de inte kan betala en enda krona. Enligt dem ska jag söka här, suckar Samira.

Att ansvaret för unga som lämnat hedersförtryckande familjer bollas mellan stolarna är vanligt, menar Sara Mohammad, ordförande i organisationen ”Glöm aldrig Pela & Fadime”.

– Det är något vi brottas med dagligen. Majoriteten av kommunerna tänker inte långsiktigt när de tar emot de unga akut. De tänker kortsiktigt, att gömma dem som små kaniner i skyddat boende. Då hamnar de per automatik i det här problemet.

Hon anser att kommuner redan i den akuta fasen måste ha kommit överens om hela processen, även vad som ska hända när ungdomarna har fått eget boende.

– De måste ta ansvaret hela vägen ut. Problemet är kommunernas, inte hennes. Hon behöver skydd och stöd, säger Sara Mohammed.

Samira hoppas att situationen ska lösa sig innan skulderna växer sig för stora.

– Ibland känner jag ”varför har jag gjort det”. Ändå känns det skönt att ha tagit steget. Att börja ett nytt liv.

Fotnot: Metro har tagit del av de avslagsbeslut som Samira drabbats av från de två kommunerna. Vi har dock inte kunnat kontakta tjänstemännen eftersom vi då skulle ha röjt Samiras identitet.

Samira är ett fingerat namn

klar

Artikellänk är kopierad

Fredrik Beckman
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro