ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Fängslande powerpop

Peter Lindholm · 23 Sep 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011
Hello Saferide alias Annika Norlins nya platta får fyra Metrogrobar. 

Hello Saferide alias Annika Norlins nya platta får fyra Metrogrobar. 


klar

Artikellänk är kopierad

Artist: Hello SaferideSkiva: More Modern Short Stories From Hello Saferide (Razzia/Bonnier Amigo)Betyg: ••••

Äkta är nog ett av världens mest missbrukade ord. I musikvärlden ofta använt som en slags kvalitetsstämpel för att framhäva att vissa artister, vissa genrer och till och med vissa instrument skulle betyda mer än andra.

Hello Saferide alias Annika Norlin verkar värja sig mot detta. Hon understryker noga att de flesta av hennes historier är påhittade eller lånade.

Paradoxalt nog är det få artister som låter lika ”äkta”. Hennes vemodiga, vardagsdramatiska ­pop­noveller känns trovärdiga och angelägna. Jag är rätt dålig på att ta till mig låttexter, vill gärna fylla låtarna med eget innehåll, men hon har ett så förtroligt tonfall, där varje nyans känns viktig, att varje låt känns personligt adresserad. Klart man måste lyssna då på vad hon säger.

Andreas Mattsson från Popsicle har producerat och gett Annikas jämtländska powerpop ett widescreenformat, med bredare och djupare ljudbild.

Egentligen är det bara ett litet fel på plattan. Hon skulle ha gjort den som Säkert! – och sjungit på svenska.

Snyggt paket utan innehåll

Artist: Pussycat DollsSkiva: Doll Domination (A&M/Interscope/Polydor)Betyg: ••

Pussycat Dolls är en ganska märklig företeelse. Det är egentligen bara en i gruppen som kan sjunga överhuvudtaget, de andra är dekoration.Skivan låter som ett typiskt dokussåpa-album, snygg produktion med sån där ”plastig” pop/r&b som handlar om inget speciellt och utan någon som helst personlighet. Man har hört det förut, alldeles för många gånger.

Har skapat eget universum

Artist: Tv On The Radio Skiva: Dear science (4AD/Playground) Betyg: ••••

Två år efter hyllade ”Return to cookie mountain” är TV on the Radio tillbaka. ”Dear science” är softare än sin föregångare, innehåller en större dos försiktig funk och smidig soul. David Bowie är en återkommande referens, Prince är en annan.

Samtidigt är det omöjligt att placera New York-bandet i ett fack. Med sin egensinniga kombination av R&B, elektro, jazz, postpunk och allt däremellan har bandet skapat sitt egna musikaliska universum.

Sött på gränsen till komik

Artist: Rasmus Skiva: Black roses (Edel/ Playground) Betyg: •

Desmond Child-producerade ”Black roses”är så kalkylerat inställsamt att jag undrar om ens med­lemmarna kan lyssna på den utan att rodna.

Det är sockersött på gränsen till komiskt. Men ska man vara gullig måste man ha en viss naiv energi för att charma sin omgivning och det har inte Rasmus.

Bara tonåringar på reklam­radiojippo i Kungsträdgården kan älska någonting lika menlöst som ”Black roses”.

Uppfriskande punkattityd

Artist: Sophia Somajo Skiva: The Laptop Diaries (Concrete Forest/Warner) Betyg: •••

Grymt begåvad 22-åring som redan lär göra karriär som låtskrivare åt pojkpopidoler som Backstreet Boys och Darin. På egen hand placerar hon sig någonstans mellan Robyn och Rihanna med sin energiska blandning av hiphop, electro och R&B. Sophia har en uppfriskande punkattityd (gör allt själv) och ett eget flödesschema. Men en producent kunde kanske ha fått henne att fokusera mer på styrka än bredd.

klar

Artikellänk är kopierad

Peter Lindholm
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro