ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Finns det onda människor? Prästen, psykologen och filosofen svarar

Linnea Bergman · 13 Apr 2017
Uppdaterad 13 Feb 2018
Ordet ondska dyker ofta upp vid händelser likt terrordådet på Drottninggatan.

Ordet ondska dyker ofta upp vid händelser likt terrordådet på Drottninggatan. Foto: TT.


När människor gör tillsynes obegripligt grymma saker mot varandra dyker ofta ordet ondska upp. Metro gick på jakt efter ett litet ord med en tung innebörd.

klar

Artikellänk är kopierad

7 april 2017.  
 

En man sitter bakom ratten i en blå lastbil. Han kör längs en shoppinggata. Människor kastar sig undan. Flyr i panik. Krossas under lastbilen. Mannen kör vidare innan han kraschar in i en butiksentré.

Under kärleksmanifestationen på Sergels torg två dygn efter terrorattacken på Drottninggatan slog initiativtagaren Damon Rasti fast att vi aldrig, aldrig ska låta ondskan segra eller förändra oss.

Ärkebiskop Antje Jackelén pratade om att vi sett en avgrund av ondska. På den plywoodskiva som täckte Åhléns skrev någon ”Pennan vinner över ondskan”.

Ett dödligt terrordåd hade nått Stockholm. Samtidigt började människor ta ordet ondska i sin mun.

Hur kan en människa meja ner andra människor på en shoppinggata? Är ondskan svaret?

***

Ett omkullkört Stockholmslejon i betong på Drottninggatan i Stockholm.
Ett omkullkört Stockholmslejon i betong på Drottninggatan i Stockholm.Foto: Fredrik Persson/TT.

22 juli 2011.

Vi backar nästan sex år i tiden. Till en av de människor som varit med om en annan händelse som förknippats med ondska.

En man går runt en ö med vapen i hand. Han mördar lugnt och metodiskt. Skott efter skott. Siri Marie Seim Sönstelie sitter hopkrupen i en spricka i bergväggen. Kulorna slår ner alldeles bredvid henne. Siri är 20 år gammal. Hon förbereder sig på att dö.

Anders Behring Breivik. Så hette mannen som kom att bli en symbol för ondskan i Norge 2011. Hans skott nådde aldrig  Siri Marie Seim Sönstelie. MenAnders Behring Breivik genomförde ett terrordåd och en massaker på många oskyldiga människor. Men var och är han en ond person?

Siri Marie Seim Sönstelie dröjer en sekund med svaret, så här snart sex år senare.

– Det är svårt att säga. Det han gjorde var en ond handling. Den kan inte förklaras. Jag tror inte att någon är född ond. Man blir formad till det. Jag tror inte på att hata. Jag ser på honom som en människa som det har gått väldigt fel för, och där samhället inte har plockat upp signalerna, säger hon.

Siri Marie Seim Sönstelie.
Siri Marie Seim Sönstelie.Foto: Berit Roald/Scanpix Norge.

***

”Måla kärlek. Du har två sekunder på dig.”

Så låter fängelseprästen Marie-Louise Norozis uppmaning. De allra flesta ritar snabbt ett stiliserat hjärta, berättar hon. Men om uppmaningen istället är att måla ondska så tar det stopp.

– Det onda är mycket svårare att rita än det goda. Vi har svårare att förstå det onda, säger hon.

Marie-Louise Norozi jobbar som samordnare för fängelsesjälavården i Malmö. Hon jobbar både på häktet och Fosieanstalten. I sitt jobb möter hon människor som både skadat och dödat andra människor. Människor som i omgivningens ögon kan ses som onda. Men hon ser det inte så.

– Handlingar kan vara onda. Inte människor, säger hon.

Begreppen ont och gott får lätt en teologisk klang. Det förekommer i så gott som alla religioner världen över. En enkel definition av ondska är helt enkelt motsatsen till, eller frånvaron av, godhet. Ondska kan även ses som det som går emot de allmänna moraliska föreställningarna.

– Jag tror på att kampen mellan ont och gott pågår i världen och även i varje enskild människa, säger fängelseprästen Marie-Louise Norozi.

***

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, Maria Sandgren, forskare i politisk psykologi och Marie-Louise Norozi, fängelsesjälavårdare.
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, Maria Sandgren, forskare i politisk psykologi och Marie-Louise Norozi, fängelsesjälavårdare.Foto: Eva Dalin, Stockholms universitet/Anna Hartvig/Svenska kyrkan.

För att utveckla frågan tar vi även hjälp psykologi och filosofi.

Inom den filosofiska världen finns det många teorier om ondska. En av dem som har försökt sig på att definiera fyra olika sorters ondska är den norska filosofen Lars Svendsen.

I sitt arbete hittar han den demoniska ondskan, där man gör det onda därför att det är ont. En ondska som han främst förpassar till skräckhistorier. Han identifierar även den instrumentella ondskan, när man gör ont i syfte att åstadkomma något gott längre fram.

Den tredje ondskan som Lars Svendsen ser det är den idealistiska ondskan, när man gör det onda i tron att det är gott. Här återfinner man många extremister, som vägleds av vackra drömmar.

Den fjärde ondskan kallar han den dumma ondskan, när aktören handlar utan att tänka om gärningen är ond eller god.

***

Den politiska teoretikern Hannah Arendt och SS-officeren Adolf Eichmann.
Den politiska teoretikern Hannah Arendt och SS-officeren Adolf Eichmann.Foto: AP.

Idéerna kring den typen av ondska utvecklades efter andra världskriget. Efter rättegången mot den tyske SS-officeren Adolf Eichmann lade den politiska teoretikern Hannah Arendt fram en teori som hon kallade för ”den banala ondskan”.

Mannen som organiserat transporterna till förintelselägren framstod inte för Hannah Arendt som en klassisk ond människa. Snarare som en färglös byråkrat. Hon uppfattade honom som en person som främst ville göra sitt jobb, kanske göra karriär. I hennes teori blev han en symbol för en ondska utan onda avsikter.

Ett experiment som brukar användas för att illustrera hur vanliga människor kan göra fruktansvärda saker är Stanley Milgrams lydnadsexperiment på det amerikanska universitetet Yale från 1963.

Under påverkan av en auktoritet gav deltagarna vad de trodde var starka elchocker till en annan person. Trots att många av dem ifrågasatte elchockerna fortsatte de ändå att ge dem. Människor gjorde illa andra människor och utförde ”onda” handlingar, inte av illvilja, utan av lydnad.

Inom psykologin finns det inget kliniskt begrepp som heter ondska. Men det kan fortfarande ha betydelse att diskutera vad som är skadligt, ondskefullt, rätt eller fel, tycker Maria Sandgren, som forskar i politisk psykologi på Södertörns högskola.

– Milgrams test är i dag omdiskuterat och kritiserat. Men det ville visa på att vi människor har i oss att lyda en auktoritet. Om man går till en läkare och läkaren säger åt oss att ta en medicin så gör vi det, fast vi kanske inte förstår vad medicinen gör. Hela vårt samhälle är fullt av auktoriteter som vi följer mer eller mindre medvetet, säger Maria Sandgren.

***

Ön Utøya.
Ön Utøya.Foto: AP.

Utøyaöverlevaren Siri Marie Seim Sönstelie följde förra fredagens terrordåd i Stockholm från Norge.

På ett sätt gjorde händelserna att hon själv kom närmare sina egna upplevelser av terrorism. Samtidigt har hon ändå alltid händelserna med sig. Men hon har hittat mekanismer för att hantera det hon såg och upplevde på ön.

Siri Marie Seim Sönstelie upplevde att händelserna kom närmare eftersom hon själv varit i Stockholm och gått på Drottninggatan.

– Jag hoppas att man i Sverige fortsätter att leva normalt och inte låter terroristerna ta kontroll över känslan av trygghet. För det är det de vill. Skapa oro, rädsla och splittring bland oss. Sverige kommer att gå vidare, men med en större medvetenhet om att sådana här saker kan hända, säger hon.

***

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, skriver om ondskans problem i den nyutgivna boken ”Vänsterdocenten”.

Han tror inte att det finns en bokstavlig ondska. Bara handlingar med ödesdigra konsekvenser. Han tycker att det är problematiskt att prata om begrepp som ondska vid exempelvis terrorattacker. Det hjälper oss inte att förstå mekanismerna bakom handlingen.

Istället måste vi försöka se handlingen genom den andra personens världsbild, enligt honom. Då faller samtidigt resonemanget om ont och gott.

– Det är klart att det vore enklare om vi kunde dela upp mänskligheten i onda och goda. Men det kan vi inte, säger han.

Han tror på en ”tillfällig ondska” istället för en ”banal ondska”, som den politiska teoretikern Hanna Arendt skrev om.

Enligt den teorin skulle vi alla, om vi hamnar i en radikal situation där normala regler för mänskligt umgänge är satta ur spel, kunna genomföra hemska handlingar.

– Vi har ingen inre garanti mot det här, hur väl vi än har försökt uppfostra våra barn och oss själva. Situationen betyder mycket mer än personligheten och karaktären, säger Torbjörn Tännsjö.

Med ett sådant tankesätt måste man bygga upp ett samhälle där människor helt enkelt inte ställs inför de här situationerna.

– Det finns något positivt i det budskapet. Vi behöver inte försöka göra människan bättre. Vi ska istället försöka se till att miljön inte är sådan att den inbjuder till ohyggliga handlingar, säger Torbjörn Tännsjö.

***

Minnesplatsen för attentatet på Drottninggatan.
Minnesplatsen för attentatet på Drottninggatan.Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Psykologen Maria Sandgren ser två steg som måste uppfyllas för att en person ska kunna genomföra ett terrordåd. Det första är en övertygelse som inte kan ruckas. Därifrån är avståndet ganska långt till nästa steg: Att man även måste tycka sig ha rätt att skada människor som inte tycker likadant.

För att förstå hur ett sådant synsätt är möjligt måste man förstå att synen på vad som är rätt och fel kan skilja sig åt. En människa påverkas av att hamna i ett extremt sammanhang där synen på moral helt skiljer sig från den som majoriteten av alla människor i världen har.

– Ett exempel är synen på liv. För de allra flesta är det heligt att värna livet vi har här och nu. Vi som har värderingarna om mänskliga rättigheter beskriver det som som ondska, säger Maria Sandgren.

Prästen Marie-Louise Norozi är övertygad om att många av de onda handlingar vi ser i botten beror på ett ”vi- och dom-tänk”. Hon var militärpastor i Kosovo mellan 2000 och 2001. Där såg hon hur grannar vände sig emot varandra.

– När kriget kom begick man fruktansvärda brott mot den som tidigare var ens vän, säger hon.

I samtal med henne kunde föräldrar tala illa om den andra gruppen, för att i nästa andetag säga att de sätter sin tilltro till barnen. Något som Marie-Louise Norozi inte tyckte gick ihop.

– Har man fått växa upp i en miljö där man fått höra att de andra är på ett visst sätt så är det väl inte så konstigt att man sedan skadar och slår?

***

Inför kärleksmanifestationen på Sergels torg.
Inför kärleksmanifestationen på Sergels torg.Foto: Jessica Gow/TT.

9 april 2017.

Blommorna täcker trapporna på Sergels torg. Människor strömmar till i tusental. Det är snart dags för en kärleksmanifestation och en tyst minut.

Fängelseprästen Marie-Louise Norozi följde kärleksmanifestationen på tv från Malmö.

– Det var människor från många olika bakgrunder som krokade i varandra och gestaltade kärlek. Om man behåller samma respekt för varandra så är man ett stort steg på väg. Men så länge vi låter människor komma utanför samhället, oavsett vad de har för bakgrund, har vi problem, säger hon.

Siri Marie Seim Sönstelie följde kärleksmanifestationen från Norge.

Hon har ägnat de senaste sex åren åt att försöka förstå varför en okänd man ville döda henne och många andra den där julidagen. Efter dådet skrev hon boken ”Jag lever, pappa! tillsammans med sin pappa Erik Sönstelie.

Hon har sedan dess utbildat sig i hur man förebygger att människor faller in i extremism, och föreläst runt om i Norge. I dag arbetar hon som journalist.

Är människor som blir terrorister annorlunda mot oss andra?

– Min utgångspunkt är att de inte är så annorlunda. Men det är klart att det är människor som har haft en annan problematik i livet som skapat en frustration. De måste få hjälp på vägen, och inte fångas upp av fel miljöer där de kan gå så långt att de utför våld. Samtidigt får man komma ihåg att flertalet människor aldrig blir extremister, säger hon.

klar

Artikellänk är kopierad

Linnea Bergman
[email protected]
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro