ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Fler länder beger sig ut i rymden

TT · 9 Dec 2013
Uppdaterad 9 Dec 2013

Indien, Iran och Ecuador. Rymden är inte längre förbehållet stormakterna. I takt med att allt fler lyckas skaffa sig tillgång till vår galax ökar samhällsnyttan – men också de militära hoten.

klar

Artikellänk är kopierad

Allt fler länder beger sig ut i rymden. Däribland diktarurer som Iran, Nordkorea och Vietnam.
Allt fler länder beger sig ut i rymden. Däribland diktarurer som Iran, Nordkorea och Vietnam.Foto: Scanpix

I början av 2013 skjuter Iran upp en levande apa. Sydkorea lyckas på egen hand skicka iväg en satellit och Japan sänder över en sällskapsrobot till personalen på internationella rymdstationen ISS.

Tack vare Ryssland lyckas den olympiska facklan för första gången också lämna jordens atmosfär. En fjäder i hatten för Vladimir Putin, som när han i våras presenterade kommande satsningar samtidigt sade att "Ryssland ska bevara sin status som ledande rymdmakt under det 21:a seklet". Men konkurrensen ökar där uppe.

– Det är onekligen så att fler länder etablerar sig i rymden. Det beror på att länderna vill visa att de kan och har teknisk expertis. Sedan har nyttan med rymdverksamhet vuxit, tack vare rymden får vi alltifrån väderprognoser och gps-navigering till tv-distribution, säger Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg.

I toppen får USA och Ryssland trängas med nykomlingen Kina – ett land med stora planer.

– Kinas satsningar på rymden börjar ge frukt. Nu håller Kina på att utveckla teknologi och ska bygga en rymdstation som ska stå klar 2020. Det blir den första vid sidan av den internationella stationen ISS, berättar Karl Bergquist som är ansvarig för relationer med Kina på det europeiska rymdorganet ESA.

Han har följt det kinesiska rymdprogrammet i 20 år och säger att Europas intresse är stort.

– ESA och Kina diskuterar öppet med varandra om vad vi gör inom vetenskapsområdet. Vi har bra kontakt.

Vid sidan av jättarna har allt fler andra länder lyckats skaffa sig rymdkapacitet under 2000-talet.

– Vi talar om nya aktörer som Algeriet, Chile, Egypten, Nigeria, Iran, Vietnam, Sydafrika och Azerbajdzjan. Tekniken har blivit billigare och mer tillgänglig, säger Sandra Lindström, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Samhällsnyttan är stor, liksom det kommersiella intresset. Länder och företag lyckas på egen hand eller med hjälp av etablerade rymdnationer få iväg satelliter som till exempel övervakar jordbruk eller underlättar kommunikation. En del har även militära ambitioner.

– Jo, har man ett bärraketprogram där man lyckas skjuta upp saker i rymden så kan man troligtvis även skjuta upp missiler. Är man ett land som misstänks för kärnvapenambitioner så kan det här vara ett orosmoment, säger Sandra Lindström.

Hon anser att hotbilden är något som det talas för lite om.

– Vad innebär det nu när flera länder har tillgång till övervakning via sina satelliter? Det finns flera länder som faktisk kan se vad vi gör. Om de verkligen gör det låter jag vara osagt, men det faktum att flera aktörer har kapaciteten att övervaka oss är fortfarande okänt av många i Sverige, säger Sandra Lindström.

För Europas del är det militära intresset däremot obefintligt, menar Karl Bergquist på ESA.

– ESA har inget militärt intresse överhuvudtaget. Det faktum att vi saknar stormaktsambitioner gör det faktiskt lättare för oss att också ingå samarbeten, och vi arbetar mycket med Ryssland, Kina och USA i dag.

klar

Artikellänk är kopierad

TT
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro