ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

För lite ångest, Mika

Patrik Wirén · 22 Sep 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Artist: MikaSkiva: The boy who knew too much (Universal)

Om debutskivan utspelade sig i barnkammaren ska denna enligt uppgift handla om puberteten.

”Enligt uppgift”, eftersom det inte låter så, om vi inte talar om en technicoloruppväxt där ungdomar kyskt håller handen och ångest är ett svårt ord i en bok på biblioteket.

Refrängen på förstasingeln ”Golden” är en ripoff på Belinda Carlisles ”Heaven is a place on earth” och följs av ännu mer upptempo, glatt ska det vara, gärna så att den mentala teven visar stepp, höga hattar och pråliga käppar.

Man anar George Michael och Paul Simon och Sound of music och en forcerad livsglädje och det känns som att man fortfarande väntar på något från Mika, något man inte får här. Kanske lite ångest.

Smyger fram

Artist: SkrietSkiva: Skriet (Novoton/Playground)

Ena halvan av Skriet utgörs av Isak Sundström från Pascal. Minimalismen och de egensinniga texterna känns igen, men om Pascal kastar sig över lyssnaren smyger Skriet fram med golvpukor, distade gitarrer och ödesmättade syntar vid sin sida. En minst lika effektiv taktik för att få mig på fall.

Fjäderlätt blandning

Artist: Monsters of FolkSkiva: Monsters of Folk (Rough Trade/Border)

00-talets alternativa svar på Travelling Wilburys eller kanske snarare Crosby, Stills, Nash & Young. M Ward och mannarna från Bright Eyes och My Morning Jacket gör en fjäderlätt, trivsam blandning av country, soul och rock, men summan av de skäggen blir aldrig större än de enskilda solosångerna. peter lindholm

Slött – men rätt skönt

Artist: Pernilla AnderssonSkiva: Ashbury apples (Sheriff/Warner)

Är det någon som kommer ihåg Sam Brown? Jag tänker lite på henne när jag hör Ashbury apples, framför allt i ”Band aid”. Utom att An­ders­son är mer amerikansk och ... slöare. Ibland låter det som att hon håller på att somna vid mikrofonen, eller om det är vid lägerelden. Men det är faktiskt rätt skönt.

Som vanligt – fast bättre

Artist: Pearl JamSkiva: Backspacer (Island/Universal)Å ena sidan är ”Backspacer” en rätt typisk Pearl Jam-platta. Som vanligt fördelas speltiden mellan ösig gitarrock och mer ­fin­stämda stunder med Eddie Vedders karaktäristiska röst i cent­rum. Ungefär som vanligt alltså – fast bättre. ”Backspacer” är bandets piggaste släpp sedan ”No code” från 1996.

klar

Artikellänk är kopierad

Patrik Wirén
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro