ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Gais spelar som Blåvitt

Metro Göteborg Chefredaktör på fotbollsmagasinet Offside · 8 Aug 2006
Uppdaterad 17 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Gais spelar som Blåvitt metro Över hela världen får ordet "derby" det att vattnas i munnen på fotbollsälskare. Derby innebär fullsatta läktare, knivskarp rivalitet och maximal koncentration på planen. I andra länder finns ofta extrakryddor som sätter piff på anrättningen: religiösa motsättningar som mellan Celtic och Rangers i Glasgows "Old Firm", politiska som i "el Derby" mellan Barcelona och Madrid, klassmässiga som när Fenerbahçe och Galatasaray gör upp i Istanbul. Snälla Sverige är annorlunda. Här är så gott som alla invånare medelklass, få kopplar samman fotboll med politik (bortsett förstås från vår jämställdhetsminister och andra förvirrade feministextremister) och landets få ickeateister bryr sig knappast om ifall AIK:s grundare var protestant eller katolik. Här handlar all dramatik istället om klassisk storebror-lillebror-rivalitet.

Problemet med den är att den bara fungerar om lillebror har en chans. Är storebror alltför stor blir det mer mobbning är fight, och publikens intresse svalnar. I Stockholm var derbytrycket därför som hetast för några år sedan när alla tre lagen kunde göra anspråk på guldet. I Göteborg var temperaturen högst när Örgrytes brassar var som bäst och dubbelmötena mot IFK slutade i bisarra 5­2-målfester med över 40000 på läktarna. Inför årets säsong såg matcherna Hammarby­AIK och Gais­IFK Göteborg ut att få svårt att leva upp till hajpen. Guldkandidaterna Bajen och Blåvitt borde kunna hantera de två lätt upphottade Superettan-lagen utan större problem, och om några derbydrabbningar skulle tända till lite extra borde det bli de mot Djurgården respektive Öis.

Det var innan en föredetting från tropikerna och en bänknötare från den engelska Rivieran visade sig vara ligans bäste mittfältare respektive nyttigaste anfallare. Nu bygger inte AIK:s och Gais överraskande framgångar så här långt enbart på Dereck Boatengs och James Keenes fantastiska vårform, men de duger ändå gott som symboler för den uträknade lillebroderns revansch. Trycket att prestera ligger plötsligt hos Hammarby och IFK. Bajen, som själva startat på bästa möjliga sätt, har fått en oväntat tidig seriefinal på halsen. Blåvitt har en sista chans att fixa till en start som redan är mardrömslik, men som vid Gais-seger enbart kan stavas bedrövlig. Ännu mer irriterande för förhandsfavoriterna ­ och uppiggande för derbymatcherna ­ är det att småsyskonen är bättre än storasyskonen på just det som storasyskonen vill vara bäst på. Med tolv mål, fint passningsspel och en och annan teknisk delikatess står AIK för den typ av fotboll som Söderbröderna helst av allt vill spela. Med blott två insläppta mål och en tight, samspelad lagmaskin står Gais för den defensiva kraftfotboll som IFK gjort till sitt varumärke. Alla älskar en förlorare som slår tillbaka. De uträknades comeback ger ligan spänning och publiken något upplyftande att tänka på en vår som annars riskerat att flyta bort helt i en soppa av lervälling, underpresterande förhandsfavoriter och VM-längtan.

klar

Artikellänk är kopierad

Metro Göteborg Chefredaktör på fotbollsmagasinet Offside
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro