ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Gone girl”– stilsäker men själlös

Elin Larsson · 2 Okt 2014
Uppdaterad 2 Okt 2014

Foto: Allover press


klar

Artikellänk är kopierad

Titel: ”Gone girl”

Genre: Thriller

Betyg: 3 (tre)

”Jag är så trött på att kritiseras av kvinnor”, morrar barägaren Nick Dunne till sin tvillingsyster när hans sviniga beteende i äktenskapet avslöjas efter hustrun ”Amazing Amys” plötsliga försvinnande. Repliken växer under ”Gone girl”:s gång till ett gnagande frågetecken. Hur har karln mage, när hans syster lojalt står vid hans sida samtidigt som misstankarna alltmer riktas mot honom?

Men det finns mer under ytan på den här berättelsen än illa dolt kvinnoförakt. Nick må vara en skit, men gör det honom till mördare?

Gillian Flynns hyllade deckare ”Gone girl” är en dissektion av ett äktenskaps gradvisa kollaps, berättad ur båda makars perspektiv. David Finchers filmtolkning (med manus av Flynn) är på många sätt en karbonkopia på boken.

Genom flashbacks skildras hur Nick och Amys kärlekssaga vittrar i takt med ekonomisk kris och en motvillig flytt från New York. Etableringen av makarnas nya bostadsort, en håla där ”till salu”-skyltar samsas med övergivna shoppingcenter, är strålande. Lika vass är introduktionen av nyckelkaraktärerna: den tilltufsade Nick (Ben Affleck), hans syster Margo (Carrie Coon), den skarpögda snuten Ronda (Kim Dickens) samt förstås Amy (Rosamund Pike), högst närvarande genom berättarröst och dagboksanteckningar.

Fincher skapar med närmast kirurgisk precision obehagskänslor hos åskådaren med skarpa, formmedvetna bilder och noggrant planerad klipping. Trent Reznors och Atticus Ross musiksättning lurar i bakgrunden och kulminerar i avgörande ögonblick i rena rama ångestyttringar.

Det finns dock en avgörande brist med ”Gone girl”, och den gör att betygs-fyran uteblir. I Flynns bok fanns en förlåtande empati för huvudkaraktärerna. Den saknas här, och gör filmen närmast parodisk i sin cynism. ”Gone girl” blir aldrig mer än ett magnifikt bygge utan själ.

Med en mening: Finchers ”Gone girl” är stilsäker men själlös.

Tillägg: Snorrike producenten-regissören-skådespelaren Tyler Perry är inte precis en kritikerdarling, men i rollen som Nick Dunnes advokat briljerar han med vass humor och bitsk cynism.

klar

Artikellänk är kopierad

Elin Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro