ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Gränslös kärlek

Metro Malmö SNÖVIT JANSON · 4 Jul 2006
Uppdaterad 17 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Gränslös kärlek metro 2006 1969 Nada Korac och hennes man Radovan Korac kom till småländska Markaryd i början av 70-talet. Med sig hade de en liten son på 18 månader. Familjen växte så småningom med två döttrar som är födda i Sverige. ­Jag kom som vuxen och lämnade landet Jugoslavien, säger Nada Korac, född och uppvuxen i Belgrad. För mig har det alltid känts naturligt att vara jugoslaviska. Vi talade aldrig om etnisk tillhörighet under min uppväxt. Starka känslor

Idag bor Nada och Radovan Korac i Täby. De har anpassat sig väl i och trivs bra i Sverige. Samtidigt har de starka känslor och tankar runt sitt ursprung och sin identitet. ­Jag vill egentligen inte välja nationalitet men om jag måste så är jag montenegrin i mitt hjärta, säger Radovan Korac. Äldste sonen är född i Zemun i Serbien. ­Jag talade med min son häromdagen, om vem han är och var han kommer ifrån. Han hade inte ett självklart svar på den frågan, säger Radovan Korac. Paret har både serbiska och montenegrinska vänner som de umgås flitigt med. ­Förr var det ingen skillnad, vi var ett och samma folkslag. Nu är det samma skillnad som på serber och kroater. Det är väldigt svårt att förklara, säger Radovan Korac. Nationalism

Som liten flyttade Radovan Koracs familj runt i alla de forna staterna i Jugoslavien på grund av hans pappas arbete. Under uppväxten märkte han aldrig av någon nationalism. ­Jag gillar alla från forna Jugoslavien och gör ingen skillnad mellan folkslagen, säger han. Radovan Korac har fyra syskon, två bor i Serbien och två bor i Montenegro. De som bor i Montenegro fick rösta och båda röstade för ett självständigt Montenegro. Hur hade du röstat om du hade bott i Montenegro?

­Jag hade röstat för självständighet, säger han tveklöst. Förhoppningsvis slutar vi nu att klaga på varandra och beskylla varandra för allt och inget. Det är bättre att leva som goda grannar.

Tror ni på god grannsämja?

­Ja, jag tror inte att mycket kommer att förändras. Å andra sidan trodde inte jag att ett inbördeskrig skulle bryta ut heller, säger Nada Korac.

Nada Korac tycker att det är svårt att uttrycka sina känslor, händelserna är för nära inpå. ­Om någon månad kanske bitarna mer har fallit på plats, säger hon. Just nu känns det bara konstigt. Varje gång en del av Jugoslavien försvinner, känns det som om en del av mig försvinner. Besöker Belgrad

Nada Korac är född och uppvuxen i Belgrad. Hon åker med jämna mellanrum till Belgrad för att besöka sin mamma, övrig släkt och vänner. ­I oktober förra året var de flesta av mina vänner ledsna och besvikna över att Montenegro ville lämna Serbien. Vännerna består av både serber och montenegriner. Det bor flera hundratusen montenegriner i Serbien. ­När jag åkte ner för en månad sedan var alla bara trötta. I medierna visas ett ständigt politiskt käbbel för öppen ridå. Nu känner många istället att det kanske ändå är bäst med en separation. Bara det inte blir bråk. ­Och hur känner jag mig då, när ni serber säger att ni är trötta på oss, frågar Radovan Korac sin hustru. ­Ungefär så som jag känner mig när ni montenegriner säger att vi är som ett ok för er och att ni vill slippa oss, svarar Nada Korac. Varför flyttade ni till Sverige?

­Det finns ingen riktig orsak, vi var äventyrliga, säger Nada Korac.

De är glada att de undkom krigen, att deras barn har fått växa upp i fred. ­Men samtidigt gör det förtvivlat ont i själen att följa händelserna i det forna hemlandet, säger Nada Korac.

klar

Artikellänk är kopierad

Metro Malmö SNÖVIT JANSON
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro