ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Gravida Sophia låstes in i väntan på avvisning

Frida Sundkvist · 12 Jul 2013
Uppdaterad 12 Jul 2013

När Sophia var gravid i sjunde månaden satte gränspolisen henne i förvar i väntan på avvisning. Stressen gjorde att hon i ilfart fick köras till akuten.

klar

Artikellänk är kopierad

Här, på Migrationsverkets förvar i Märsta, var gravida Sophia placerad i väntan på utvisning.
Här, på Migrationsverkets förvar i Märsta, var gravida Sophia placerad i väntan på utvisning.Foto: Urban Brådhe

Som 15-åring flydde Sophia till Sverige från prostitution och fattigdom i sitt hemland. I dag är hon gravid i åttonde månaden. För bara en månad sedan satt hon inlåst i väntan på avvisning, efter ett beslut från gränspolisen. 

– Jag kan inte åka hem nu. Jag har ett barn i magen, försökte Sophia förklara när polisen sa att det var dags nu. 

Men resan till Tanzania var bokad och gränspolisen på Kungsholmen var bestämd. De tog med sig Sophia till Migrationsverkets förvar i Märsta. Läs mer: "Ovanligt att gravida sätts i förvar."

Sophia var då gravid i sjunde månaden och hade bara sin plånbok med sig ut till förvaret. På förvaret hamnar den som ska avvisas från Sverige. När man väl kommit hit är det sällan man kommer ut i den fria luften igen. – Ring en kompis om du vill ha hit dina saker, sa gränspolisen till henne. 

Det var sista veckan i maj och Sophia fick veta att hon skulle flyga tillbaka till Tanzania inom en vecka. Ombord på ett flygplan i stället för på skolavslutningen på gymnasiet. Hon får inte lämna förvarsbyggnaden innan hon ska åka.

Men bara några dagar senare fick Sophia kraftiga smärtor i magen och åkte ambulans till kvinnokliniken på Danderyds sjukhus. "Ont på grund av stress", blev läkarens dom. Gränspoliserna höll hela tiden koll på var hon befann sig. 

Den 4 juni, en tisdag, kom gränspolisen och sa att det nu var dags att åka till Tanzania. En läkare och sjuksköterska skulle följa med på flygplanet. – Jag bad om att få föda barnet på en gång på Danderyd, men läkaren sa att det var för tidigt. Men jag kan inte åka tillbaka med ett barn i magen, säger Sophia. 

Hon blev panikslagen och började slå på sin mage för att sätta igång förlossningen. Då skickades hon från kvinnokliniken till den psykiatriska akutmottagningen vid Danderyds sjukhus. Här kommer gränspolisen inte in och Sophia fick medicin för att kunna sova. Gränspolisen meddelade personalen att de skulle komma tillbaka på måndagen efter nationaldagen. 

Nästa besked Sophia fick blev en överraskning. Hon vet inte varför gränspolisen plötsligt ändrade sig. Kanske var det för att flygbolagen inte kunde ta med henne på flygresan, kanske var det något annat. – Jag får stanna till den 20 augusti. Men jag får inte åka tillbaka till mitt gamla hem i Stockholm, säger hon. 

Migrationsverket skickade henne till Örebro. Här sitter hon ensam på dagarna och förbereder sig på att bli mamma. Och på att kort därefter lämna Sverige helt utan hopp om framtid för sig och sin dotter. 

Sophia kom hit ensam som 15-åring från Tanzania. Mannen som hjälpte henne, till Migrationsverket har hon sagt att han heter Martin, sa att hon skulle säga att hon var från Kongo. Då skulle hon ha större chans att då stanna. Men Sophia klarade inte av att ljuga och erkände snabbt att hon var från Tanzania.  – Livet var svårt i Afrika, säger hon. 

Hennes mamma hade knappt några pengar. När Sophia var 13 blev hon våldtagen på vägen till skolan. De som tog hand om henne efteråt sa att hon skulle gå hem och vila, så skulle det gå över.  – De andra fick veta allt. Jag kunde inte fortsätta i klassen, mina kamrater skrattade åt mig. Det var jobbigt för det var inte mitt fel, berättar hon. 

Hennes mamma dog något år efter våldtäkten. Sophias bror och hon flyttade från Dar-es-Salaam till Kigoma. Sophias bror fixade jobb åt henne, som prostituerad på en bordell. Han skulle komma tillbaka och ta med henne därifrån, men han kom aldrig. 

Familjen hon bodde hos när hon kom hit tyckte inte att hon skulle kämpa för att få stanna i Sverige. – Vi har vänner som brukar åka till Tanzania. Åk hem, det är bra där, sa de till Sophia. 

Men hon ville stanna i Sverige och plugga för att kunna få ett jobb. Hos familjen kunde hon inte bo kvar så hon flyttade ut på gatan. Hon hamnade efter i skolan. Via nätet hittade hon män i Sverige som kunde erbjuda henne någonstans att sova. Många krävde sex i utbyte. Ibland fick hon också mat och pengar, ibland inte. Vissa sa att de ville gifta sig med henne. Men det var bara tomma ord. Men hon tog sig upp igen och tog tag i plugget. 

I maj hade hon äntligen ordnat upp det och kommit långt på utbildningen. När gränspolisen körde Sophia till Migrationsverkets förvar var det en vecka kvar till sommarlovet. Sophia läste Introduktionsutbildning för nyanlända elever inom ramen för gymnasieskolans individuella program, ivik. 

– Jag vill inte ge bort mitt barn. Jag har inga pengar, inget hus, inget jobb. Hur ska jag kunna ta hand om barnet? Jag skulle inte lämna mitt barn för någonting i världen.

Den 12 augusti är det beräknat att Sophia ska föda sitt barn. Åtta dagar efter det ska hon sitta på ett flygplan till Tanzania. – Jag vill inte sälja min kropp igen. Det var jobbigt. Det kommer hända samma sak igen och jag vet inte vad jag ska göra, säger hon. 

klar

Artikellänk är kopierad

Frida Sundkvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro