ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Han kämpar vidare och då tänker vi också göra det”

metro · 23 Aug 2011
Uppdaterad 23 Aug 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Barnet på bilden har inget med texten att göra.
Barnet på bilden har inget med texten att göra.

Ludwig springer runt och leker på parkettgolvet i radhuset. Men efter en liten stund blånar hans läppar och fingertoppar och det är dags att sätta sig ner och vila.

Till det yttre är det inget som skiljer Ludwig Parenmark från vilken tvååring som helst. Men hans hjärta är halvt.

Ludwig föddes med hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom, HLHS, ett mycket allvarligt hjärtfel som innebär att hjärtats vänstra kammare saknas eller är så missbildad att den inte fungerar. För tjugo år sedan hade han inte överlevt, men i dag klarar sig fler än sjuttio procent av de tjugotalet HLHS-barn som föds i Sverige varje år. Men livet med syndromet är mycket svårt. Ludwig klarar bara av att äta lite åt gången, och måste ha mat åtta till tio gånger per dygn. Han kan inte gå ut när det blåser eller om det är för kallt. Om han rör på sig för långa stunder orkar hjärtat inte pumpa ut tillräckligt med syre och hans läppar blånar.

– När Ludde fått sin diagnos undrade läkarna om vi verkligen ville att han skulle opereras, berättar hans mamma Jessica Parenmark.

– Frågan kändes förstås helt absurd, men med facit i hand kan vi ibland fundera över vad det är för liv han räddats till. Han har fått utstå så många operationer och så mycket smärta.

– Vi vet att han får en begränsad livslängd, men om den blir fem eller fyrtiofem år kan ingen svara på säger Ludwigs pappa Magnus Parenmark.

Ludwig föds med ett planerat kejsarsnitt en dag i juni 2006. Kort därefter upptäcker föräldrarna att något är fel: pojken andas väldigt snabbt, verkar trött och är alldeles tyst.

En sjuksköterska på BB slår larm och Ludwig körs till Astrid Lindgrens barnsjukhus där en hjärtspecialist snabbt ställer diagnosen. Magnus ringer till Jessica, som är kvar på BB, och förklarar att Ludwig håller på att dö.

– Jag kastade mig i en taxi. När jag kom fram möttes jag av ett stort uppbåd av läkare som förklarade hur det låg till med Ludde, med procentsatser och medicinska termer hit och dit. Det blev kaos i hjärnan, jag hörde vad läkarna sa men det gick inte att ta in det, berättar Jessica.

Tre dygn senare flygs Ludwig till universitetssjukhuset i Lund där han opereras i sju timmar. Sedan följer en tung, flera månader lång sjukhusvistelse.

– Sjukvården är fantastiskt bra, men det är jobbigt att det är så hög omsättning på personalen. Det kommer in många nyutexaminerade sjuksköterskor som inte har så mycket erfarenhet av den här typen av hjärtfel, säger Jessica.

I dag väntar familjen på Ludwigs fjärde operation.

– Ludwigs liv har hängt på en skör tråd vid varje operation. Vi har trott flera gånger att han ska släppa taget, men han gör inte det och det stärker oss varje gång. Han kämpar vidare och då tänker vi också göra det, säger Jessica.

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro