ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Här är årets 10 bästa filmer

metro · 14 Dec 2012
Uppdaterad 14 Dec 2012

En svartvit stumfilm, en svensk statsminister och en 1800-talsklassiker. Där har ni några av Årets bästa filmer om Metros filmrecensenter får välja. På första plats hittar vi den fransk-belgiska karamellen The artist” som plockade hem fem Oscars. TEXT OCH URVAL: ELIN LARSSON OCH C-G KARLSSON

klar

Artikellänk är kopierad

10. ”Damsels in distress”. Kultregissören Whit Stillmans (”Metropolitan”) eleganta, skamlöst absurda collegekomedi fick ett ljummet mottagande av svenska kritiker, men några av oss skrattade desto mer. En fenomenal Greta Gerwig leder ett snobbigt tjejgäng som dejtar korkade killar, gillar tvål och botar depression med steppdans. Handlaget är fjäderlätt och dialogen genial.
10. ”Damsels in distress”. Kultregissören Whit Stillmans (”Metropolitan”) eleganta, skamlöst absurda collegekomedi fick ett ljummet mottagande av svenska kritiker, men några av oss skrattade desto mer. En fenomenal Greta Gerwig leder ett snobbigt tjejgäng som dejtar korkade killar, gillar tvål och botar depression med steppdans. Handlaget är fjäderlätt och dialogen genial.
9. ”Tomboy”. I Céline Sciammas film om tioåriga Laure/Michäel, utsökt spelad av Zoé Heran, slapp vi bli skrivna på näsan om barn, identitet och könstillhörighet. I stället fick vi en berättelse som litade på sin publik och på sin huvudrollsfigur, och som utan överflödig dialog och dramatik gav oss ett av de mest trovärdiga personporträtt vi sett på film i år.
9. ”Tomboy”. I Céline Sciammas film om tioåriga Laure/Michäel, utsökt spelad av Zoé Heran, slapp vi bli skrivna på näsan om barn, identitet och könstillhörighet. I stället fick vi en berättelse som litade på sin publik och på sin huvudrollsfigur, och som utan överflödig dialog och dramatik gav oss ett av de mest trovärdiga personporträtt vi sett på film i år.
8. "Weekend". En på vissa sätt konventionell kärlekshistoria blev totalt okonventionell i den kontext den utspelade sig i. Motpolerna Russell och Glens ”one-film-stand” utgjorde årets finaste och mest tänkvärda utbyte – ett där revolten mot heteronormativiteten korsbefruktades med längtan efter att höra hemma i något, med någon. Kaxigt och oemotståndligt.
8. "Weekend". En på vissa sätt konventionell kärlekshistoria blev totalt okonventionell i den kontext den utspelade sig i. Motpolerna Russell och Glens ”one-film-stand” utgjorde årets finaste och mest tänkvärda utbyte – ett där revolten mot heteronormativiteten korsbefruktades med längtan efter att höra hemma i något, med någon. Kaxigt och oemotståndligt.
7. ”Palme”. Samtidigt som kontroversiella ”Call girl” anklagats för förtal av Palme har Maud Nycanders och Kristina Lindströms film om hans liv blivit en av de största svenska dokumentärsuccéerna på bio någonsin. Helt välförtjänt. Vi möter privatpersonen och politikern, bildmaterialet är rikt och dynamiskt och som tidsdokument är ”Palme” oavbrutet fängslande.
7. ”Palme”. Samtidigt som kontroversiella ”Call girl” anklagats för förtal av Palme har Maud Nycanders och Kristina Lindströms film om hans liv blivit en av de största svenska dokumentärsuccéerna på bio någonsin. Helt välförtjänt. Vi möter privatpersonen och politikern, bildmaterialet är rikt och dynamiskt och som tidsdokument är ”Palme” oavbrutet fängslande.
6. ”Searching for sugarman. Snacket surrade långt före den svenska premiären, så ribban låg högt när vi väl fick se Malik Bendjellouls långfilmsdebut. Men som vi föll. Dels för att storyn om den bortglömde artisten Rodriguez som – utan att veta det – gjort succé i Sydafrika, är fantastisk. Dels för att filmen är störtsnygg. Den har nu över 430 000 biobesök och har fått en mängd pris. Rodriguez är allt annat än bortglömd.
6. ”Searching for sugarman. Snacket surrade långt före den svenska premiären, så ribban låg högt när vi väl fick se Malik Bendjellouls långfilmsdebut. Men som vi föll. Dels för att storyn om den bortglömde artisten Rodriguez som – utan att veta det – gjort succé i Sydafrika, är fantastisk. Dels för att filmen är störtsnygg. Den har nu över 430 000 biobesök och har fått en mängd pris. Rodriguez är allt annat än bortglömd.
5. ”Laurence anyways”. 23-årige Xavier Dolans tredje långfilm, om en mans transexuella uppvaknande, var en makalös, självsäkert hanterad berättelse, helt omöjlig att värja sig mot. Dolan exkluderar aldrig de fula och de svåra känslor som väcks till liv hos berättelsens rollfigurer, i stället för att förfasa sig över verklighetens unkna sidor lyckas han förmedla hopp åt mänskligheten på vackrast möjliga sätt. Imponerande!
5. ”Laurence anyways”. 23-årige Xavier Dolans tredje långfilm, om en mans transexuella uppvaknande, var en makalös, självsäkert hanterad berättelse, helt omöjlig att värja sig mot. Dolan exkluderar aldrig de fula och de svåra känslor som väcks till liv hos berättelsens rollfigurer, i stället för att förfasa sig över verklighetens unkna sidor lyckas han förmedla hopp åt mänskligheten på vackrast möjliga sätt. Imponerande!
4. ”Wuthering heights”. Storbritanniens kanske mest spännande regissör, Andrea Arnold, utmanade ånyo konventionerna när hon tog sig an Emily Brontës klassiska roman. Den ursinniga makt- och klasskampen mellan Heathcliff och Kathy, där kärlek och hat frodades i takt med naturens skiftningar på det nordbrittiska höglandet, påminde möjligen mer om Kate Bush ”Wuthering heights”- video än om bokförlagan. Men Arnold använde sig skickligt av berättelsens skräckdoftande tematik och motsättningar, med en djärv film som resultat.
4. ”Wuthering heights”. Storbritanniens kanske mest spännande regissör, Andrea Arnold, utmanade ånyo konventionerna när hon tog sig an Emily Brontës klassiska roman. Den ursinniga makt- och klasskampen mellan Heathcliff och Kathy, där kärlek och hat frodades i takt med naturens skiftningar på det nordbrittiska höglandet, påminde möjligen mer om Kate Bush ”Wuthering heights”- video än om bokförlagan. Men Arnold använde sig skickligt av berättelsens skräckdoftande tematik och motsättningar, med en djärv film som resultat.
3. Äta sova dö”. Lasse Hallström återkom till Sverige, Jan Troell skildrade en legend, Jesper Ganslandt gjorde kvinnofilm och Mikael Marcimain gick från tv till bioduk. Men en 32-årig skånska gjorde årets bästa svenska film. Gabriela Pichlers ilskna, hjärtknipande och galghumoristiska långfilmsdebut om en 21-årig tjej som plötsligt förlorar fabriksjobbet tog kritikerna med storm och vann publikpriset på Venedigs filmfestival. Vi tippar Guldbaggenomineringar till både Pichler och skådisdebuterande fritidsledaren Nermina Lukac, som är självlysande i huvudrollen.
3. Äta sova dö”. Lasse Hallström återkom till Sverige, Jan Troell skildrade en legend, Jesper Ganslandt gjorde kvinnofilm och Mikael Marcimain gick från tv till bioduk. Men en 32-årig skånska gjorde årets bästa svenska film. Gabriela Pichlers ilskna, hjärtknipande och galghumoristiska långfilmsdebut om en 21-årig tjej som plötsligt förlorar fabriksjobbet tog kritikerna med storm och vann publikpriset på Venedigs filmfestival. Vi tippar Guldbaggenomineringar till både Pichler och skådisdebuterande fritidsledaren Nermina Lukac, som är självlysande i huvudrollen.
2. ”Amour”. Regissören Michael Haneke har aldrig varit en publikfriande trivseltomte och feel good är inte heller det första man tänker när man ser ”Amour” – om ett parisiskt 80-pluspar där maken försöker lindra sin döende hustrus lidande och upprätthålla bägges värdighet. Skildringen av åldrandet är skoningslöst trovärdig och filmen gör ont att se. Men den är samtidigt en vacker och oerhört gripande kärlekshistoria, med en överväldigande skådespelarinsats av franska veteranduon Jean-Louis Trintignant och Emmanuelle Riva. Guldpalmen i Cannes var välförtjänt.
2. ”Amour”. Regissören Michael Haneke har aldrig varit en publikfriande trivseltomte och feel good är inte heller det första man tänker när man ser ”Amour” – om ett parisiskt 80-pluspar där maken försöker lindra sin döende hustrus lidande och upprätthålla bägges värdighet. Skildringen av åldrandet är skoningslöst trovärdig och filmen gör ont att se. Men den är samtidigt en vacker och oerhört gripande kärlekshistoria, med en överväldigande skådespelarinsats av franska veteranduon Jean-Louis Trintignant och Emmanuelle Riva. Guldpalmen i Cannes var välförtjänt.
1. ”The artist”. Den kom, den sågs, den segrade. Till och med Oscarsjuryn älskade Michel Hazanavicius fransk-belgiska dramakomedi och belönade den med fem guldgubbar i februari. Kanske inte helt otippat ändå, med tanke på att filmen är en enda stor hyllning till Hollywoods guldera. Att biobesökare över hela världen skulle falla i skratt och gråt av en svartvit stumfilm var däremot inte givet på förhand – men som vi charmades av den ”Singin in the rain” och ”Sunset Boulevard”-doftande historien om stumfilmsstjärnan George Valentin (Jean Dujardin) och hans värsta/bästa konkurrent Peppy Miller (Bérénice Bejo)! För att inte tala om av jack russell-terriern Uggie, den charmigaste filmhund vi skådat sedan Lassie.
1. ”The artist”. Den kom, den sågs, den segrade. Till och med Oscarsjuryn älskade Michel Hazanavicius fransk-belgiska dramakomedi och belönade den med fem guldgubbar i februari. Kanske inte helt otippat ändå, med tanke på att filmen är en enda stor hyllning till Hollywoods guldera. Att biobesökare över hela världen skulle falla i skratt och gråt av en svartvit stumfilm var däremot inte givet på förhand – men som vi charmades av den ”Singin in the rain” och ”Sunset Boulevard”-doftande historien om stumfilmsstjärnan George Valentin (Jean Dujardin) och hans värsta/bästa konkurrent Peppy Miller (Bérénice Bejo)! För att inte tala om av jack russell-terriern Uggie, den charmigaste filmhund vi skådat sedan Lassie.
klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro