ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Här är fem andra partiledare som avgått

Hugo Ewald · 25 Aug 2017
Uppdaterad 25 Aug 2017
Gudrun Schyman, Anna Kinberg Batra och Håkan Juholt tvingades alla avgå.

Gudrun Schyman, Anna Kinberg Batra och Håkan Juholt tvingades alla avgå. Foto: TT/Metro


Under fredagsförmiddagen meddelade Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra att hon kommer att avgå som Moderaternas partiledare. Hon är inte den första partiledaren som avgått på grund av inre kritik eller andra omständigheter. Här är fem andra.

klar

Artikellänk är kopierad

Det var vid 09:38 under fredagen som Moderaternas partiledare, Anna Kinberg Batra, meddelade att hon kommer att avgå som partiledare efter hård intern kritik och låga opinions- och förtroendesiffror. Kinberg Batra valdes till Moderaternas partiledare i januari 2015.

Men Kinberg Batra är inte den första partiledaren som avgått under mer eller mindre dramatiska omständigheterna innan val till riksdagen ägt rum.

Håkan Juholt

Håkan Juholt, som valdes till Socialdemokraternas partiledare den 25 mars 2011 avgick knappt ett år senare, den 21 januari 2012. Detta efter en dramatisk tid som partiledare där han ansågs byta åsikt i viktiga frågor men framför allt efter att han fått kritik för att han fått ersättning av riksdagen för hela hyreskostnaden för sin övernattningslägenhet i Stockholm, trots att han sedan juni 2009 delade lägenheten med sin sambo.

Juholt är, tillsammans med Mona Sahlin (2007-2011) och Claes Tholin (1896-1907) en av tre socialdemokratiska partiledare som avgått utan att ha varit statsminister. Han är också den som haft posten kortast tid, tio månader.

Gudrun Schyman

Gudrun Schyman, i dag partiledare för Feministiskt initiativ, var Vänsterpartiets partiledare mellan 1993 och 2003. Schyman kom att avgå som partiledare 2003 efter att det visade sig att hon i sin självdeklaration yrkat avdrag för resor, hotellkostnader och taxiresor som Vänsterpartiet eller riksdagen redan betalat för.

I december 2004 meddelade Schyman att hon skulle lämna Vänsterpartiet. Hon kom sedan att sitta kvar i riksdagen som politisk vilde fram till riksdagsvalet 2006.

Gunnar Heckscher

Gunnar Heckscher var partiledare för Moderaterna, då Högerpartiet, mellan 1961 och 1965 och gjorde sig känd som en intellektuell som rekordung doktor och senare professor i statsvetenskap. Heckscher, som valdes till partiledare i en tid när de borgerliga leden präglades av uppgivenhet, var beredd att anpassa Högerpartiets politik för att få fram ett fast samarbete mellan de tre borgerliga partierna.

Under sin tid som partiledare kom han dock att möta stort internt motstånd som representant för partiets ”ljusblåa”, alltså mer vänsterinriktade falang. Heckscher avgick som partiledare 1965, med argumentet att han misslyckats med att ena den borgerliga oppositionen.

Marie Leissner

Marie Leissner var dåvarande Folkpartiets partiledare i bara drygt två år, mellan februari 1996 och 15 mars 1997. Avhoppet var enligt Leissner själv ett resultat av att hon inte lyckats lyfta Folkpartiets opinionssiffror. Bland annat Olof Persson, då professor i statsvetenskap och ordförande i SNS demokratiråd, ansåg i samband med avhoppet det var ett resultat av att opinionsinstituten fått för mycket makt.

Olof Olsson i Kullenbergstorp

Olof Olsson i Kullenbergstorp var ordförande för Bondeförbundet, numera Centerpartiet, mellan 1929 och 1934. I samband med den så kallade Kohandeln 1933, där Socialdemokraterna och Bondeförbundet tvingades komma överens för att Socialdemokraterna, som då regerade i minoritet, skulle få igenom sin budget.

Överenskommelsen, som bland annat innebar att Socialdemokraterna gick med på jordbruksstöd och Bondeförbundet gick med på statliga insatser mot arbetslösheten ledde till att Olsson avgick som partiledare, då han motsatte sig den.

klar

Artikellänk är kopierad

Hugo Ewald
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro