ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Här ligger styrkan i det lilla formatet

Carl Reinholdtzon Belfrage · 5 Sep 2013
Uppdaterad 19 Dec 2016
Sonen Alessio Fioriniello är kökschef men pappa Pietro Fioriniello skriver fortfarande menyn.

Sonen Alessio Fioriniello är kökschef men pappa Pietro Fioriniello skriver fortfarande menyn. Foto: Christina Blom


Stans bästa italienare imponerar med omsorgsfullt utvalda råvaror och kvalitet i ett litet format.

klar

Artikellänk är kopierad

Råbiff på burk.
Råbiff på burk.
Pilgrimsmussla.
Pilgrimsmussla.
Hemgjord glass.
Hemgjord glass.

Recension: La Cucina Italiana – 4 glober Jag sprang på hela familjen La Cucina Italiana (Pietro Fioriniello plus söner) i Amalfi i somras. Det var på matfestivalen Festa a Vico och vi åt buffelmozzarella och grishjärna tillsammans med Massimo Buttora och Davide Scabin. Och jag respekterar kockar som reser, följer med och tar intryck. Pietro är en sådan. Det är därför jag är så förtjust i hans restaurang. Han är besatt av råvaror och vill ständigt utmana sina kunskaper och färdigheter mot världens kockar. Då måste man lämna restaurangen lite då och då och titta ut. Fler i Göteborg borde göra detta. Annars kommer alla nya restauranger vara lika intetsägande som, låt säga … en fruktsallad.Pietros son Alessio har nu tagit ett steg upp i hierarkin och är kökschef samtidigt som Pietro fortfarande är ägare och skriver menyn.Och just nu lagar Alessio en fantastisk bakad havskräfta på bläckfiskbläck på menyn. Det är den första rätten jag tar in. Den serveras i en konservburk tillsammans med örter och rom. Det är en bra start. Mer rå än sönderkokt – tuggmotståndet är perfekt.Vidare kommer en liten hommage till Fäviken – en perfekt handplockad pilgrims-mussla från Norge med sallad på sjökorall. Serverat i sitt skal. Vackert och oerhört gott.Sedan en kantarellrisotto med samma rom som till havskräftan. Risotton är krämig och fylld av liv och lust.Rätt fyra: Ryggbiff från Dalsjöfors. Puré på jordärtskocka. Och oxsvansreduktion som de monterar med anklever. Något för många komponenter och den lider något i harmoni och balans.Den avslutande desserten är dock ljuvlig i både presentation och smak. Bruschetta med smörstekt silverkaka, vaniljkräm, säsongens bär och jordgubbglass. Frisk, svensk och lätt. Den nuvarande Alessio-menyn är också mer balanserad och lättare än tidigare år. Jag uppskattar just detta mycket. La Cucina Italiana har blivit modernare i det avseendet. På ett bra sätt. Detta är en extra komponent som jag vid tidigare besök saknat.

La Cucinas styrka ligger annars i den lilla volymen. På allt. Antal bord, kvadratmeter och följaktligen tallrikar som ska ut. Och precis som allt i små upplagor – klockor, skor, kläder, smycken – så är La Cucina Italiana kvalitet som går som en röd tråd. Samtidigt finns det en familjär känsla där Pietro – nu när Alessio är i köket – går runt och tar hand om gästerna, pratar, kollar läget och rapporterar tillbaka till Alessio. Det är den kontakten, som två levande walkie talkies som pulserar, kommunicerar och registrerar likt synapser i kök och matsal, som många restauranger skulle vinna på att ta efter.

klar

Artikellänk är kopierad

Carl Reinholdtzon Belfrage
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro