ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

• I stand-up-showen -LIVE-” tar Marcus Bi

metro · 19 Nov 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

Foto: Lotta Imberg


klar

Artikellänk är kopierad

• I stand-up-showen ”-LIVE-” tar Marcus Birro oss med på sitt livs resa. • Från den svåra poettypen i kajal som bor på 20 kvadrat i Göteborg till ett ordnat liv. • Metro snackar ”Let’s dance”, uppmärksamhetsberoende och återfall med författaren.

Du har gått från folklighetsföraktande poet till ”Let’s dance”. Vad hände?– Föraktet för vanlighet, folklighet, handlar föreställningen mycket om också. Hur man stod i nerpissade kalsonger och hatade alla människor. För mig var det ett sätt att legitimera mitt missbruk, min alkoholism. Mycket hände när jag slutade gå på krogen. Fortfarande är det ju överlägset flest år av mitt liv som jag har varit berusad mer eller mindre. Så för mig är det vanliga, riktiga tisdagslivet en välsignelse. Men ”Let’s dance” är ett konstigt steg, jag kommer säkert få äta upp det både här och där.

Blir du någonsin sugen på att dricka?– I somras var det nära. Det fanns ingen anledning, det är det som är så konstigt. Jonna och Milo skulle till mormor. Jag förberedde mig och tänkte att om någon känner igen mig så säger jag att jag köper en whiskey och slår in den i ett paket, så ingen tror att jag ska ha den. Jag tog med en väska, men var tvungen att träffa en person innan som jag inte kunde styra av. Efteråt hade det släppt lite så jag köpte godis istället, jag köpte godis för 200 spänn.

Kan du gå på krogen?– Det är priset man får betala. Dels får man bo i Norrköping. Jag älskar Norrköping men det finns inga större lockelser där egentligen. Dels får man inte gå på krogen efter klockan nio.

Vad har tagit över efter alkoholen?– En del skulle nog säga bekräftelsebiten. Jag tycker ju fortfarande att jag säger nej till en massa saker, som "Parlamentet" och Shyffert på Berns. Hade jag varit helt fucked up hade jag väl gjort de grejerna också. Arbete är nog en annan drog.

Du stängde ner din blogg i våras, men du twittrar, har kvar kvällsöppetbloggen, fotbollsbloggen och har just öppnat en kärleksblogg. Varför?– Det är ju något maniskt såklart. Inga jämförelse i övrigt, men Lundell är också nykter alkoholist och ger ut trippelskivor som han döper till Lazarus. Det är inte normalt. Man slutar dricka ihjäl sig och istället jobbar man ihjäl sig.

Men du har ju redan blivit ledsen på din nya blogg. Varför utsätter du dig?– Jag vet inte. Jag är en idiot. Jag tänkte på det faktiskt i går, fan, nu är jag ju där igen.

Antingen verkar folk älska eller hata de dig. Vad är så provocerande?– Jag har ingen aning. Det är väl det jag försöker ta reda på lite. Men jag får mycket mer kärlek än hat trots allt.

Du har skrivit att du kommer att minnas allas ansikten i dina memoarer. Är du långsint?– Nej. Eller jo, det är jag nog om jag ska vara ärlig. Jag kommer aldrig att glömma att det var Linda Skugge och Camilla Läckberg som hörde av sig när vi gick igenom stor sorg, skickade dvd:er och nallar och tröst. Samtidigt som jag kommer ihåg vad människor som har velat mig och min familj illa har gjort. Det finns ett maffiadrag, absolut.

Marcus Birro om…

… att gå i parterapi: – Det är häftigt alltså. Det är en kick. Jag ska börja gå i enskild terapi med. Vi försöker få det att funka och går stadigt framåt. Bara det att vi vill kämpa tycker jag är ett stort steg på vägen. Man får saker synliggjorda för sig, som man inte riktigt kan se själv om man är mitt uppe i det. Så kan man börja tänka på ett annat sätt. Rekommenderas.

… att vara pappa: – Det är svårt att vara pappa. Men det är väldigt roligt. Om man jobbar så här mycket, det blir som ett heltidsjobb till som ska in plötsligt. Man får alltid lite dåligt samvete när man sover borta någon natt. Men överlägset mest är det bara roligt. Han är ju IVF-barn (provrörsbefrukad, red.anm.), så vi har några nedfrysta IVF-are som ligger och väntar. Om något år eller så kanske.

… Alex Schulman: – Jag har ingen relation till Alex Schulman. Du får fråga honom. Jag låter bli att se på honom.

… att vara pretentiös: – Jag har inga problem med det längre. Det var väl Jocke Berg i Kent som sa det, att om man inte har pretantioner med det man gör, varför ska man göra någonting då? Jag tar det jag gör på allvar, för mig är skrivandet väldigt viktigt. Du hör aldrig om pretentiösa sjuksköterskor, eller en pretentiös busschaufför som vill hålla tiderna. Konstnärer är pretentiösa. Men man kan skoja med att man tar sig själv på allvar också.

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro