ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Invandrare vill ut ur förorten

Maria Zaitzewsky · 2 Maj 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

Foto: Henry Lundholm


klar

Artikellänk är kopierad

Det är en myt att invandrare aktivt väljer att bo i segregerade miljonprograms-områden. Det säger Irene Molina, kulturgeograf vid Uppsala universitet.– Tvärtom skulle många flytta om de bara hade möjligheten, säger hon.Invandrare och infödda svenskar har samma drömmar om det ultimata boendet. Högst upp på önskelistan står ett småhus med egen trädgård. Ändå är det mest svenskfödda, två tredjedelar, som bor i bostadsrätt eller hus, medan bara hälften av de invandrade bor i köpta lägenheter eller hus. Boendet är en klassfråga. De fattigaste hyr, medan de som har pengar oftare köper. I dag är de fattigaste oftast invandrare.Andelen invandrare som flyttar till bostadsrätt eller hus har minskat sedan mitten av 1990-talet, då slopade räntesubventioner på bygglån gjorde det billigt att köpa. Många invandrare kunde då skaffa bostadsrätt utan stora banklån. För lånen är ofta ett problem. – Många med invandrarbakgrund lever inte upp till bankens krav på fast anställning, noll betalningsanmärkningar och en viss summa per person att leva av när låneräntan är betald, säger Irene Molina, som pekar ut diskriminering hos mäklare, banker och säljare som en orsak till att invandrare har svårt att köpa sitt boende.– Det finns hussäljare som väljer bort en invandrad köpare av hänsyn till sina grannar, säger hon. Irene Molina anser att planerna på att omvandla miljonprogrammen till bo-stadsrätter kan vara en lösning på segregationen. Men enligt en rapport från Mäklarsamfundet ställer sig många med utländsk bakgrund frågande till att betala ”hyra” för en bostadsrätt och föredrar att hyra.Enligt Mehrdad Darvishpour, sociolog vid Stockholms universitet och Mälardalens högskola, kan den köpta bostaden vara en väg ut ur segregationen för enskilda individer. Men det är inte en lösning för alla.– En väg kan vara att stora företag flyttar till exempelvis Rinkeby och Tensta. Det kan bidra till att områdena blir mer attraktiva. Så blev det i Kista, dit Ericsson och andra företag flyttade. Nu har marknadsvärdet i området ökat, säger han. Försök att bryta segregationen görs. Tensta Bo är en satsning på bland annat radhus med äganderätt. Men försäljningen går trögt trots att nischbanken Blue Step är inkopplad för att möjliggöra lån för dem som inte får lån hos de stora bankerna.– Att köpa bostad i Tensta ses inte som en bra investering. De som vill och kan köpa sitt boende väljer att flytta till ett mer ”svenskt” område där chansen att det blir en god affär ökar, säger Mehrdad Darvishpour.

För Farah var lägenhet aldig ett alternativ

VILLAIDYLL. Psykologistuderande Farah Yesayan är uppvuxen i villa i Iran. Därför var det självklart för henne att satsa på ett eget hus i Sverige. Hit kom hon som 17-åring 1985. Efter några år träffade hon sin man Vanik och de fick dottern Rashel, i dag 15 år gammal.– I början bodde vi i Borlänge. När vi flyttade till Stockholm hyrde vi ett hus på Ekerö. Vi sparade pengar och kunde så småningom ta lån för att köpa ett parhus, och där bor vi fortfarande, säger Farah och berättar att orsaken till att valet föll på Ekerö var att hennes mostrar bodde där.– Det är ju så att man alltid strävar efter att få det ännu lite bättre än man hade i hemlandet. Därför var det aldrig något alternativ att bo i lägenhet. Dess-utom kändes det viktigt att vår dotter fick växa upp i ett område där det bor mest svenskar. Jag vill att hon ska tala perfekt svenska. Och för mig personligen är det viktigt att försöka anpassa mig till det land jag lever i.Familjen Yesayan är de enda invandrarna i området, och till en början gick snacket, tror Farah. Familjen kände att de hade ögonen på sig. Numera är grannsämjan god och de känner sig accepterade, även om Farah tycker att det är lite lustigt att grannarna mest vinkar åt varandra från bilar och fönster i stället för att gå fram och prata.Familjen har inte nöjt sig med parhuset. I fjol köpte de en stuga i Dalarna tillsammans med Farahs syster.– Det är verkligen super-svenskt att ha sommarstuga, säger Farah och fortsätter: – Mina släktingar har svårt att förstå varför jag både ska ha ett torp och ett parhus. Jag bor ju redan på ett ”sommarställe” på Ekerö. I Iran är det så att om man köper ett semesterhus så är det ofta ganska lyxigt. Här bor man gärna lite primitivt på sommaren, det hör till.  

Foto: Henry Lundholm

Marta och Luca vill bo centralt

STADSPULS. Italienarna Marta Paterlini och Luca Jovine har bott i Sverige i tre år. Marta är föräldraledig med andra dottern Sofia, tre månader, men forskar annars inom biologi, i likhet med maken Luca. De har köpt en bostadsrätt i centrala Stockholm.– Vi har aktivt valt att bosätta oss inom tullarna. Som ut-länningar är vi fortfarande lite turister i Stockholm och vill ha närheten till sevärdheter och vackra stadsmiljöer, säger Marta, vars hemstad i Italien är Brescia.

Luca kommer från Milano, så bägge är utpräglade stadsmänniskor. I Italien äger de flesta sin bostad, så hyresrätter var inget som paret tänkte på. Nu, när de vet, är det för sent att köa.– Stockholm är en jämförelsevis grön stad med fin luft. Det finns många parker dit vi kan gå med våra barn. Jag tror att vi kanske skulle känna oss isolerade om vi bosatte oss i en förort.Marta vill att döttrarna ska växa upp i en internationell, akademisk miljö, och det tror hon att de bäst kan få i centrala Stockholm.

klar

Artikellänk är kopierad

Maria Zaitzewsky
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro