ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Italienare med smak av house

Jonas Cramby · 5 Sep 2014
Uppdaterad 5 Sep 2014

Foto: Gustav Hugosson


Två av före detta Swedish House Mafias medlemmar har startat en finitalienare som tagit Östermalm med storm. Un Poco lever nästan upp till hajpen.

klar

Artikellänk är kopierad

Trots att finitalienaren Un poco ägs av bland andra Sebastian Ingrosso och Axwell från före detta Swedish House mafia är det inte så mycket pilotglasögon och superurringade t-shirts här som jag kanske hade förväntat mig. Istället består gästerna av en ganska så standardaktig Östermalmsblandning. Familjer. Dejtande par. Några som firar förmiddagens lyckade bostadsrättsförsäljning. Vartenda bord är fyllt, trots att det är en söndagkväll, och stämningen är trevligt mumlig med klirrande bestick och kluckande primitivoflaskor. Det är helt enkelt en levande, om än lite dyrare, kvarterskrog vilket borde tyda på att maten de serverar faktiskt är bra. Som vanligt när det kommer till italienare i Stockholm är jag dock en smula skeptiskt. Italiensk mat är nämligen så enkel att den är svår. Den bygger på ett par enkla men fantastiska råvaror samt ett vant och poetiskt handlag. Så är käket inte fantastiskt, brukar det bara vara trist. Un pocos brödservering tyder dock direkt på ambitioner: små nybakade, eller åtminstone uppvärmda, brödbullar med smör täckt av ett lager svart sot. Emo-snyggt. Som antipasti gör vi naturligtvis en Tony Soprano och provar charkbrickan, och vi har inget att invända där. Burrata capresen är krämig och fin men serveras med sockerstekta tomater vilket gör den un poco, en smula, söt. Till primi provar vi en en svamprisotto med tryffel, kantareller och Karl-Johan som är mycket god. Tillsammans med ett glas barolo är den till och med ljuvlig. Vår ravioloi mezzaluna är inte heller så dum. Den är härligt mjäll och serveras med en mysig pumpakräm och lite brynt smör ­ även om jag är tveksam till de söta smulorna från en mandelbiscotti som strötts över. Det som antagligen är tänkt att vara en spännande smakbrytning smakar snarare som om kocken tagit en fika över min förrätt. När secondin bärs in börjar jag bli redo att bäras ut. Men i så fall hade jag missat en oerhört vacke liten bit hängmörad biff med fantastiska handskurna patate frittos, pommes frites, och en tryffeldip. Torsken med rödvinssky och kantareller är dock bara trist. 

klar

Artikellänk är kopierad

Jonas Cramby
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro