ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

JO rasar – polisens utredningar för slöa

Stefan Wahlberg, rättslig expert · 19 Sep 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

Misstänkt hördes efter två år

klar

Artikellänk är kopierad

Linus Ahlman, 23, polisanmälde en misshandel – år 2003. Tre av de huvudmisstänkta förhördes – år 2005. Efter det väckte åklagaren åtal. Men då hade brottet redan preskriberats. Limus Ahlman hade varit och firat studenten utanför Göteborg. På väg in till stan hamnade han och två kamrater i bråk och blev misshandlade. Tre misstänkta personer namngavs redan då polisanmälan gjordes. Förundersökningen var klar efter två och ett halvt år. Då hade brottet för olaga hot preskriberats.

I åtalet angav åklagaren dessutom fel brottsdatum.– Jag har ju inte lika stort förtroende för rättssystemet längre, säger Linus Ahlman.Justitieombudsmannen (JO) kritiserar nu både polisen och åklagarmyndigheten i Göteborg för hur de skött utredningen. Den har blivit liggande ”oacceptabelt länge” och åklagaren gjort sig skyldig till ”grov försummelse”.

Fallet är inte unikt. Det senaste året har JO riktat kritik för slö handläggning i ett tal ärenden. Bara de senaste två veckorna har JO gett svidande kritik till sju polis- och åklagarmyndigheter.– På allt fler ställen tar utredningen en oerhörd tid, framför allt vardagsbrotten. Det är en tendens vi har sett de senaste tio åren, säger Erik Lindberg, byråchef på JO.

– Det är en fråga om rättssäkerhet att anmälda brott utreds inom rimlig tid. Allmänhetens förtroende för polisen tenderar att minska markant.

”Vi ska utreda alla ärenden”

Bengt Svensson, chef för polisavdelningen på Rikspolisstyrelsen, varför tar det så lång tid att utreda vardagsbrott?– När JO har synpunkter på att det tar för lång tid är det helt oacceptabelt. Jag kan inte svara i de enskilda ärendena, men utredningar ska ske skyndsamt. Känner du igen problemet?– Jag vill påstå att det inte är ett generellt problem. När man kommer in på enskilda ärenden kan det vara befattningshavare som inte agerar på ett tillräckligt bra sätt.Är det lönt att anmäla ett mindre brott?– Vi ska utreda alla ärenden, och finns det kritik i enskilda fall ska de myndigheterna ta till sig det.Hur ska ni göra för att det ska gå fortare?– Vi ska utarbeta rationella rutiner. Det behövs tydlig uppföljning.   

Analys: Tiden – polisens allra värsta fiende

Att tiden är polisens värsta fiende är inte bara en myt från deckarvärlden – det är ett polisiärt faktum. Spår hinner förstöras, vittnen glömmer bort vad som egentligen hände och till slut blir den bevismässiga trovärdigheten så låg att ingen åklagare vill föra fallet till åtal. I värsta fall hinner brottet preskriberas.

När det gäller vardagsbrottsligheten handlar det inte om långa utredningstider i aktiv mening utan i själva verket om passiva väntetider.

Cirka 65 procent av alla anmälda brott tillhör kategorin vardagsbrott, vilket innebär 800 000 anmälningar per år. Trots uttalade prioriteringar saknar polisen fortfarande en tillräckligt effektiv metod för att sortera fram de fall som är ”utredningsbara” och som snabbt borde gå till åtal – som där alla inblandade är identifierade.

klar

Artikellänk är kopierad

Stefan Wahlberg, rättslig expert
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro