ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Juniorer döms för våld – men idolerna går fria

Stefan Wahlberg · 26 Sep 2012
Uppdaterad 26 Sep 2012
Juniorer döms för våld – men idolerna går fria Robin Wiberg dömdes för misshandel efter ett slagsmål på hockeyisen. – Skadeståndet får jag betala från mitt studiebidrag, säger han.

Juniorer döms för våld – men idolerna går fria Robin Wiberg dömdes för misshandel efter ett slagsmål på hockeyisen. – Skadeståndet får jag betala från mitt studiebidrag, säger han. Foto: Gustav Hugosson


I år har tre junioridrottare – två i fotboll och en i hockey – dömts för misshandel efter incidenter som har inträffat under spel. Det som tidigare var något utövarna fick tåla” kan nu leda till domstol och skadestånd.

klar

Artikellänk är kopierad

Tre tonåringar har dömts för misshandel under en fotbolls- eller hockeymatch och ska betala tusentals kronor i skadestånd till sina motspelare.

– Det är helt klart ett problem med dubbla budskap när man kan se sina idoler på elitnivå komma undan med sådant som man själv plötsligt hamnar i domstol för, ­säger Sveriges främste expert på idrottsjuridik, Krister Malmsten, som är chefsjurist vid Svenska fotbollförbundet och ordförande i sportvärldens egen ”högsta domstol” Riksidrottsnämnden.

Den senaste domen kom från Svea hovrätt som dömde 16-årige Robin Wiberg från Ludvika för misshandel under en juniorhockeymatch. 

Han dömdes till 20 timmars ungdomstjänst och 5 600 kronor i skadestånd.

– Jag tycker att det är okej att jag blev utvisad och fick matchstraff men att en sådan här sak ska hamna i domstol är ju löjligt, säger Robin Wiberg.

Bråket startade efter en regelvidrig bentackling mot en av hans lagkamrater.

– När jag frågade vad killen höll på med så hånflinade han bara. 

Robin Wiberg knuffade omkull tacklaren och gav honom ett antal slag på isen. Efter att domaren hade särat på dem blev båda utvisade och fick matchstraff.

Eftersom matchen var avblåst anser både Falu tingsrätt och Svea hovrätt att det handlar om misshandel. Robin Wibergs advokat Lars Morell har dock en annan uppfattning:

– Om man gör sig skyldig till en så ful tackling så får man finna sig i att det kan skapa ilska. Jag menar att denna händelse hade ett så nära samband med spelet att det helt enkelt ligger inom ramen för vad man får tåla.

Riksidrottsnämndens ordförande Krister Malmsten har studerat den här typen av fall i 30 år. 

Han säger att frågorna är komplicerade juridiskt eftersom det handlar om var gränsen går för det underförstådda samtycke som finns hos dem så kliver in i exempelvis en hockeyrink.

– Det kan handla om tre kategorier av våld. Dels sådant som ligger inom ramen för spelets idé, exempelvis en tackling. Dels sådant som ­uppenbarligen inte ligger inom spelets idé, exempelvis när man tar av sig handskarna, sliter av sin motspelare hjälmen och slår honom på käften. Men sedan finns det också en gråzon som normalt inte brukar hamna i domstol.

– Vilka fall som hamnar där är det ofta slumpen som avgör. Inte ens en promille av de fall som skulle ha kunnat leda till fällande dom hamnar hos polisen. Och då är det ändå uppenbart att den fysiska kontakten i många lag­idrotter har blivit intensivare.

Analys: ”Vi måste vara konsekventa”

Man behöver inte vara idrottsfantast för att komma ihåg när den franske världsstjärnan Zinedine Zidanes utdelade en dansk skalle mot sin motspelare Marco Materazzi under fotbolls-VM 2006. Samma år gav sig också en av Sveriges mest folkkära fotbollsspelare, Henke Larsson, på sin motspelare Jon Jönsson i Elfsborg med ett hårt slag i magen.

Detta låg givetvis helt utanför både ”spelets idé” och fotbollens regelverk men ledde aldrig till något åtal.

En viss våldsanvändning inom idrotten omfattas av ett straffbefriande samtycke och det som inom juridiken kallas för ”social adekvans”. Det är dock inte primärt dessa rättsliga regler som gör att idrottsarenorna        i många fall har blivit en frizon även för sådant våld som normalt brukar leda till åtal. I stället handlar det mycket om att idrottsvärlden ska hantera det som händer inom idrotten.

Ett av problemen är var man ska dra gränsen inom en folkrörelse som ju snarare ska vara fostrande än våldförhärligande. Det största problemet är dock bristen på förutsebarhet. Att vissa tonåringar döms för misshandel medan­ andra, till och med idrottsstjärnor, kommer undan med en utvisning för betydligt allvarligare saker är inte bara förvirrande utan skadar också junioridrottarnas syn på rättvisa och rättssäkerhet.  Stefan Wahlberg, Metros rättsexpert

klar

Artikellänk är kopierad

Stefan Wahlberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro