ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Kellman möter Daniel Sjölin

Johan Kellman Larsson · 24 Jan 2014
Uppdaterad 24 Jan 2014
Johan Kellman Larsson träffade Daniel Sjölin på Elverket.

Johan Kellman Larsson träffade Daniel Sjölin på Elverket. Foto: Julio C Saint' Just


Den före detta Babel-programledaren Daniel Sjölin har med sitt nya litterära projekt – sex äventyrsböcker – retat gallfeber på kulturetablissemanget. Pseudonymen Michael Mortimer sticker den litterära eliten i ögonen. Johan Kellman Larsson tog en mellanöl med författaren.

klar

Artikellänk är kopierad

Foto: Julio C Saint' Just

Daniel Sjölin slår på sin underarm med två fingrar: ”Till slut är du beroende av det där tjacket.” När den före detta Babel-programledaren lämnade SVT 2011 gick han, under tiden när tv-giftet gick ur kroppen, ”in i en smådepression”. Att stå framför kameran varje vecka genererade en beroendeframkallande adrenalinkick.

Daniel Sjölin bestämmer träff på Elverket. Här, förklarar han och tar en klunk av det ljusa tjeckiska mellanölet som står på bordet framför honom, träffades ofta Babel-redaktionen och festade efter lyckade tv-inspelningar.

Han saknar redaktionsmiljön men trivs även med sin nya arbetsplats: ett rum i Författarförbundets lokaler på Skeppsholmen. Därifrån skriver han just nu på sitt nya massiva romanprojekt i sex band, tillsammans med författarkollegan Jerker Virdborg, under pseudonymen Michael Mortimer.Du gjorde slut med ditt eget författarskap i samband med ”Världens sista roman” – men nu har du gjort comeback, varför?

– Den romanen var mitt sätt att bearbeta ett förlorat barn, ett barn som inte blev fött. Efter den boken kändes skrivandet meningslöst. Men lusten väcktes igen när jag sedan ändå fick barn. Plötsligt ville jag skriva med lust och glädje, i stället för ångest, som jag gjort tidigare.Ni har fått ganska brutal kritik. Redan i oktober skrev Anina Rabe i Svenska Dagbladet att: ”Hela marknadsföringen kring Michael Mortimer ger känslan av att man försöker piska liv i en död häst.”

– Intressant är att hon inte hade läst boken när hon skrev det där, vilket blivit allt vanligare. Finlitteraturen använder sig gärna av den här sortens härskarteknik. Som att allt bara handlar om pengar. Det är märkligt. Jag menar, det enklaste sättet för mig att tjäna pengar vore ju att sitta kvar på SVT, skriva en deckare, eller nappa på olika konstiga förslag om att kränga vodka. Branschsnack är lättsnuten journalistik – det vet jag av erfarenhet – tyvärr vet jag också att den är ointressant för de flesta utanför branschen.Svenskarna läser färre böcker nu än för 15 år sedan. Och män över 18 läser allra minst. Varför är det så?

– Tidningar som Allt om vetenskap och National Geographic når långt fler läsare än vad Babel når tittare. Ändå är det aldrig någon som väljer att väva berättelser av det som står i de där tidskrifterna. Jag frågar mig: kan de här två sakerna hänga ihop?I en intervju 2009 sa du ”Jag har ofta drömt om att jag egentligen är en pseudonym och har massa pengar på banken.”

– Haha. Ja, men sen använde jag min avundsjuka kreativt istället. Började tänka på läsare istället för på mig själv. Men ja, en målsättning är absolut att kunna försörja mig på författandet. Jag kommer från en släkt med uppfinnare, arbetare och småföretagare. Nu har jag väl i alla fall tillräckligt för att klara mig, boken går bra och ska släppas i flera länder.Hur mår den svenska litteraturen i dag?

– Svenska författare är intellektuella, passionerade och hantverksskickliga… men nervösa av sig. Det finns många språkliga och tematiska koder, många starka gemenskaper, lojaliteter och tabun. Det går att skriva jättebra böcker inom dessa ramar, men jag undrar om inte ramarna också kan vara hämmande.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Kellman Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro