ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Kellman möter Maja Ivarsson

Johan Kellman Larsson · 6 Dec 2013
Uppdaterad 6 Dec 2013
Urban Brådhe Johan Kellman Larsson träffade Maja Ivarsson på Tranan i Stockholm.

Urban Brådhe Johan Kellman Larsson träffade Maja Ivarsson på Tranan i Stockholm.


Rockgruppen The Sounds är aktuell med nytt album och spelning på Berns. Wkd:s Johan Kellman Larsson träffade frontfiguren Maja Ivarsson på Tranan i Stockholm och pratade om dåliga recensioner, förebilder och Melodifestivalen.

klar

Artikellänk är kopierad

Urban Brådhe
Urban Brådhe
Urban Brådhe
Urban Brådhe

Tranan är en köttbulleinstitution. På den menypunkten slår Odenplans vittomtalade gamla ölkafé till och med Pelikan och Prinsen på fingrarna. Det sägs att Tranans bullar står i direkt konkurrens med Slottet och Skansen bland utländska turister. När jag kommer till kvarterskrogen en halsdukslös förmiddag i november sitter Maja Ivarsson vid ett av de gamla bryggeriborden och väntar. Framför henne står en kvarterskrogsportion av de beryktade köttstyckena. ”Jag är lite galen i köttbullar” säger The Sounds-sångaren och sköljer ner pressgurkan med en lunchöl.Er senaste skiva har fått en hel del pisk i media, en av kvällstidningarna gav den en etta och skrev en bitsk recension. Hur tacklar du dåliga recensioner? – Min taktik är att inte läsa, att skita i det helt faktiskt. Jag läser inte positiva recensioner heller. Under den första skivan läste jag en recension och blev skitledsen, sen tänkte jag: aldrig mer. Jag är en känslig människa och när det står negativa saker så gör det ont, framför allt i början gjorde det jävligt ont. Även om jag rent intellektuellt vet att det inte har någon större betydelse för varken mig eller bandet vad en snubbe tycker så … Man är inte mer än människa.

Efter sommarprat i P1 och ”Så mycket bättre” så har du blivit folkkär – är det där något som du märker av? – Jag tänkte på det i går när jag landade på Arlanda. På taxikillens skylt stod det bara mitt förnamn, och det kändes som en symbolisk förändring. Jag är inte längre för- och efternamn utan bara ”Maja”. Ditt sommarprat, där du bland annat berättade att du i ung ålder våldtogs av en vän till familjen, blev ett av årets mest lyssnade. Hur har du upplevt reaktionerna efteråt? – Jag var inte beredd på att det skulle bli så jäkla mycket uppståndelse. Jag var kanske lite naiv på det sättet, men det tycker jag är skönt också, att man inte alltid behöver vara så beräknande. Jag tänkte bara: ska jag göra ett sånt program så är det lika bra att tala från hjärtat. Delvis har uppståndelsen varit läskig. Plötsligt är jag inte längre bara den där tjejen som sjunger i ett band…Sedan 1998 har The Sounds spelat på många av världens stora arenor – hur laddar man då för ett gig på ”Tuppens Danskrog” i Bollnäs, där ni spelar den 14 december?  – Haha, det kan man fråga sig! Ärligt talat: jag är givetvis tacksam för att det inte är de enda ställena vi spelar på. Men att spela i mindre städer har också sin tjusning, att säga något annat vore orättvist. Vi har hamnat i ett lite annat fack i Sverige än, säg, USA. På en stadsfestival i typ Västerås så kan det vara många med barnvagn i publiken.Ert nya album känns råare än de tidigare, det har mer livekänsla i sig. – Det känns skitbra. Jag menar, jag kan ändå inte göra en hel spelning utan att sjunga falskt. Därför skulle jag heller aldrig kunna ställa upp i Melodifestivalen. Allt behöver inte vara en sångtävling. Bob Dylan hade aldrig gått vidare i Idol, men vad hade vi gjort utan den karln?Blev du bedrövad när Lou Reed dog? – Klart att han betytt en del för mig, men jag kollade faktiskt alltid mer på Nico.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Kellman Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro