ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Kenth, 65, om sin hiv: I dag vågar andra dricka ur samma glas som jag”

Emmelie Wallroth · 3 Dec 2014
Uppdaterad 3 Dec 2014

klar

Artikellänk är kopierad

”Jag har fått många fler vänner nu än jag haft tidigare i mitt liv”, säger hivpositiva Kenth Fredriksson.
”Jag har fått många fler vänner nu än jag haft tidigare i mitt liv”, säger hivpositiva Kenth Fredriksson.Foto: Ola Torkelsson/TT

I måndags uppmärksammades Internationella aidsdagen världen över. Under tre dagar skriver därför Metro om olika personer som lever med hiv i dag. En av dem är Kenth Fredriksson. 

Året var 1983 och Kenth Fredriksson var 34 år gammal. Han hade precis pluggat klart och jobbade som musiklärare. Men det var någonting i livet som inte kändes riktigt rätt.

– I hela mitt liv hade jag fejkat att jag var intresserad av tjejer. Jag tänkte att jag måste leta upp någon, jag ville också få mina lustar tillfredsställda, berättar Kenth Fredriksson.

Joakim, 41: ”Jag var nära att dö av min hiv”

En kväll gick han längs med Ribersborgsstranden i Malmö. Plötsligt såg han hur människor rörde sig mellan olika skogsdungar.

– Och då förstod jag att jo, det var där det hände. Jag blev nyfiken och sedan började jag träffa två olika killar där.

I dag är Kenth 65 år. Den ena killen han träffade där på Ribersborgsstranden är död. Den andra har han träffat senare i livet, men då kände han inte ens igen Kenth.

– Han såg inte alls ut att må bra.

Och trots att Kenth är säker på att han smittades av någon av de två killarna så fick han själv inte beskedet om att han var smittad av hiv förrän för bara några år sedan. Det var först då han började få symptom.

– Jag var inte längre som jag hade varit tidigare. Jag sjukanmälde mig ofta och mina vänner kände inte igen mig, säger han.

Allting slutade i katastrof och Kenths bror fick bära honom nedför trapporna och köra honom in till infektionskliniken. Efter en vecka på sjukhuset vaknade han upp igen. Bredvid sängen satt en läkare och tittade på honom.

– Han sa till mig att jag antingen var senil eller smittad av hiv. Och om det var hiv så kunde han hjälpa mig.

Det visade sig att provet var positivt och Kenth bröt ihop.

– Jag ville inte leva. Det var inte lönt. Jag tänkte att alla skulle vända mig ryggen och tycka att jag är pestsmittad och äcklig.

Av flera månader minns han ingenting och till slut var läget så illa att han blev inlagd på ett vårdhem.

– Men där skulle jag ju inte vara. Jag tvingades vara där i fyra månader, jag fick ingen rehabilitering och personalen vägrade att ens prata med mig. Jag vill absolut inte att någon ska vara med om samma sak som jag. 

Men i och med att Kenth började ta sin bromsmedicin så blev han till slut bättre och fick komma hem till sin lägenhet igen. I dag är hans hivnivåer inte märkbara. Han tar bromsmedicinen – tre tabletter varje morgon och tre tabletter varje kväll. Till följd av hivsmittan har han även drabbats av en cancer som han behandlas för. 

Kenth har aldrig skaffat egen familj, men i dag träffar han en man som han tycker om. Mannen vet om att Kenth är smittad.

– Ja, det vet han. Jag har varit helt ärlig och han bryr sig inte. Sedan beror det ju på vad man gör när man ses, om man har sex. Men det är inte därför vi träffas i första hand, utan för närheten och för att göra saker tillsammans.

Det händer att han stöter på fördomar om hiv i vardagen – om än inte riktad direkt mot honom personligen.

– Det handlar om okunnighet. Men i dag har de flesta i alla fall kommit så långt att de vågar dricka ur samma glas som jag, vara i samma rum eller till och med pussas.

Av de två killarna Kenth hade sex med på stranden för trettio år sedan vet han inte exakt vem det var som smittade honom. Men trots att någon av dem gav honom en hivdiagnos är han inte arg.

– Jag har fått många fler vänner nu än jag haft tidigare i mitt liv. Och de känner till allt om mig och ingen av dem tycker att det är konstigt. Jag har ändå haft tur, säger Kenth.

Efter att Kenth fick sin hivdiagnos har han skrivit boken ”Pånyttfödd”. 

Hivläkaren: ”Man kan gå utan symptom i över tjugo år”

Kenth Fredriksson fick hivbeskedet lång tid efter att han smittades. ”Det beror på hur våra gener ser ut”, säger överläkaren Magnus Gisslen.

Enligt Magnus Gisslen, professor och överläkare vid infektionskliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, är det väldigt individuellt hur lång tid det kan gå innan symptomen bryter ut.

– Vissa personer blir sjuke etter eller två efter smittotillfället, medan andra kan gå utan besvär i tjugo år eller mer. Det beror på hur våra gener ser ut, säger han.

Ganska snart efter smittotillfället kan symptomen visa sig i feber, utslag eller halsont.

– Det går över efter några veckor men sedan börjar immunförsvaret bli sämre efter några år. Vissa kan till exempel få bältros, mjälleksem, svamp i munnen eller gå ner i vikt. Det är det som är lurigt, efter de första symptomen kan man ha hiv utan att det märks.

Så fort man har en misstanke om att man kan ha smittats av hiv bör man gå och testa sig. För att vara på den säkra sidan kan man vänta sex veckor efter smittotillfället, annars kan det hända att det inte syns på testet.

– Det finns ett litet fönster, men ofta är testet positivt efter några veckor om man är smittad. Det viktiga är att hitta viruset tidigt, det blir både lättare att behandla och smittar inte vidare. Det är ju ingen dödsdom i dag, säger Magnus Gisslen.

klar

Artikellänk är kopierad

Emmelie Wallroth
[email protected]
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro