ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Kriminalteknikern om nya dna-testerna: "Ska inte ses som bevis"

Jesper Lindqvist · 23 Maj 2019
Uppdaterad 24 Maj 2019
Sedan årsskiftet är det tillåtet för polisen att göra så kallade "familjesökningar" av dna-profiler som man har funnit vid en brottsplats.

Sedan årsskiftet är det tillåtet för polisen att göra så kallade "familjesökningar" av dna-profiler som man har funnit vid en brottsplats. Foto: Jeppe Gustafsson/TT


När ett 25 år gammalt våldtäktsfall nyligen löstes var det tack vare så kallad "familjesökning" i polisens dna-register. Men det lyckade utfallet handlade en hel del om tur – polisen får inte alltid träff i registren. "Jag vill slå ett slag för att man alltid ska topsa misstänkta när det finns laglig grund", säger Christina Widén vid polisens laboratorium.

klar

Artikellänk är kopierad

Sedan årsskiftet är det tillåtet för polisen att göra så kallade ”familjesökningar” av dna-profiler som man har funnit vid en brottsplats.

Tidigare har polisen endast kunnat söka på det dna-spår man har hittat vid brottsplatsen. Det nya är alltså att man nu även, i utrednings- och dna-registret, får söka efter släkt och familj till den person vars dna man har funnit.

– Det nya är egentligen bara att vi enligt lag får göra detta. Tekniken har funnits i några år, och i till exempel England är det här ett verktyg som polisen har använt sig av under en längre tid, säger Christina Widén, forensiker vid Nationellt forensiskt centrum.

Blandade resultat vid dna-matchning

Efter en längre utredning får avdelningen från och med 2019 söka efter släkt och familj i polisens dna-register. När en utredare har funnit spår från en potentiell gärningsman på en brottsplats skickas detta till NFC i Linköping.

Dna-spåret förbereds sedan innan det förs in i systemet och matchas mot befintliga prover. Hur bra träffar man får kan variera rejält.

– Vi letar efter träffar som är så lika originalet som möjligt. Föräldrar och barn har ofta liknande dna-mönster och detsamma gäller syskon. Men det kan skilja sig åt – ibland har obesläktade personer dna-mönster som är mer lika varandra än de man hittar hos personer inom samma familj, säger Christina Widén.

Söker bland 160 000 personer

Och i slutändan handlar matchningarna en hel del om tur.

I polisens register finns 160 000 personprofiler. Det rör sig om personer som tidigare har dömts till ett annat straff än böter samt personer som har varit skäligen misstänkta för brott. Dessa har polisen ”topsat” – alltså inhämtat dna-prover från.

Och så sent som förra veckan bar familjesökningarna frukt när ett 24 år gammalt våldtäktsfall kunde klaras upp. Detta efter att dna från brottsplatsen kunde kopplas till en av gärningsmannens anhöriga, vars dna också fanns i registret.

– Men man ska veta att den gärningsman som kunde knytas till brottet tidigare har varit skäligen misstänkt, men han topsades inte då. Jag vill slå ett slag för att man polisen alltid ska göra det när det finns laglig grund, det visar ju att det här ärendet hade kunnat lösas för länge sedan, säger Christina Widén.

Fungerar inte som bevis

Familjesökningarna ska dock inte ses som bevis i sig, utan det rör sig endast spaningsunderlag som polisen får tillgång till.

Träffresultaten vid sökning av liknande dna kan vara många, och ibland kan det till exempel se ut som att ett barn skulle kunna ha 50 föräldrar, baserat på sökresultatet i registren.

– Då får sedvanligt utredningsarbete ta vid och man får se om dna-profilen stämmer in med övriga spår man har i fallet, säger Christina Widén.

Risk att folk har för stor tilltro till systemet

Trots de initiala framgångarna i ovan nämnda våldtäktsfall, och även gällande dubbelmordet i Linköping 2004, är Christina Widén försiktig med att uttala sig om det nya systemets betydelse vid utredningar.

I flera ärenden har hon ännu inte fått någon feedback, och det finns en risk för att såväl allmänheten som utredare inom polisen, som får tillbaka listorna med sökresultaten, hyser för stor tilltro till systemet.

– Jag tycker att vi har förberett oss på ett bra sätt, men det kommer nog att dröja 1-2 år innan vi faktiskt kan göra en bedömning gällande resultatet av dessa familjesökningar. I de fall vi har fått träff vid sökningar, har de alltid legat högst upp på våra listor? Våra tester visar att släktingar ska hamna högt upp, men det kan såklart skilja sig från verkligheten. Det är något vi får följa upp, säger Christina Widén.

klar

Artikellänk är kopierad

Jesper Lindqvist
Jesper Lindqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro