ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Krönika till karriär

Stockholm Mary Örnborg · 28 Feb 2007
Uppdaterad 17 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Jag läste nyligen en bok om Jan Stenbeck och hans familjehistoria. Det avsnitt som intresserade mig mest var det om Jan Stenbecks ledarskap. Han ledde genom att utsätta andra för hårda tag, gärna offentligt och avfärdade medarbetare med en nyck. Förvisso var alla de medarbetarna välbetalda och inflytelserika personer, men frågan som väcks inne i mitt huvud är: Hur mycket är det värt att utsätta sig för dåligt ledarskap? 25 000? 35 000? Finns ett rimligt pris för att någon annan skall behandla mig som en vante, en smutsig vante!

Jag läste en annan bok om framgångsrika entreprenörer i Sverige idag, deras kamp och om hur de lyckats. De kämpade och slet, men viljan var att lyckas, att nå framgång, ofta att bygga något. Missförstå mig rätt: Jan Stenbeck var en stor affärsman och briljant i mycket av det han gjorde, men var han en bra ledare eller chef?

Jämför med Jan Carlzon. Han som byggde SAS till något stort, skapade ett nytt sätt att göra affärer genom att riva det gamla och bygga en ny typ av organisationsform. Han såg sina medarbetares potential och lät dem växa. Inte för personalavdelningens skull, utan för att de skulle tjäna mer pengar till företaget.

Eller titta på bröderna Eklöf, de som driver Stadiumbutikerna. De inspirerar sina medarbetare genom tävlingar och prestationer. Det klart att det är tråkigt att någon förlorar, men de skapar en atmosfär i sina butiker som är präglad av risktagare och människor som försöker nå mål först. De medarbetarna satsar för att de kan och vill, inte för att de är rädda för chefen. Idag kommer en ny generation medarbetare ut på arbetsmarknaden, som har nya krav på och tankar om karriär. Hur vill de ha det? Tror ni de vill arbeta med stora chefer som ser dem eller förnedrar dem? Vilken typ av ledarskap kommer de att vilja utöva?

Min gissning är att de vill vara delaktiga i processen, de kommer inte att nöja sig med att inte få vara med själva. Då byter de jobb och hittar en annan arbetsgivare. Eller skapar ett eget företag. Eller klättrar klättervägg. Poängen är att de blir svårare att styra. Och de kommer inte att acceptera att bli behandlade som småbarn så länge. Så har nog i och för sig alla generationer tänkt och känt. Sen skaffar de barn, hus och vovve. Vad tror ni händer då? Vart tar alla ledarskapsideal vägen då?

klar

Artikellänk är kopierad

Stockholm Mary Örnborg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro