ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Kvinnor säger själva nej till rampljuset

Caroline Engvall · 21 Aug 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011
Hélène Benno, redaktör för SVT:s ”Gomorron Sverige”, vet att det är svårt att få kvinnorna att uttala sig i tv. – De hänvisar till sin manliga chef. Han kniper gärna åt sig möjligheten att få sitta i en morgonsoffa och dela med sig av sina åsikter, säger hon.

Hélène Benno, redaktör för SVT:s ”Gomorron Sverige”, vet att det är svårt att få kvinnorna att uttala sig i tv. – De hänvisar till sin manliga chef. Han kniper gärna åt sig möjligheten att få sitta i en morgonsoffa och dela med sig av sina åsikter, säger hon. Foto: Urban Brådhe


klar

Artikellänk är kopierad

NEJ TACK. Affärstidningarnas omslag och viktiga tv-soffs-platser är ett gubbvälde – och enligt en undersökning i Aftonbladet har tv-cheferna en rad manliga programledare på sin önskelista. Varför vågar inte kvinnor ta plats i offentligheten?

Hélène Benno är redaktör för SVT:s ”Gomorron Sverige” och stöter ofta på kvinnornas nej tack till morgonsoffan.– När man hittar en kompetent och kunnig kvinna som uttrycker sig bra så krävs det mer övertalning än när det gäller manliga gäster. Kvinnor i mellanposition har en tendens att hänvisa till sin, vanligtvis, manliga chef. Han kniper gärna åt sig möjligheten att få sitta i en morgonsoffa och dela med sig av sina åsikter. Då får man övertala både honom och henne om att hon ska komma i stället. – Hittar man å andra sidan en kvinnlig chef är det inte helt ovanligt att hon hänvisar till någon manlig medarbetare med en motivering som ”han är mer hemma på just det området”. Det skulle vara positivt om kvinnor, och män med för den delen, som inte har tid eller lust att vara med kunde föra fram kvinnliga kollegor, säger Heléne Benno.

Thomas Peterssohn, chefredaktör för TT, tidigare chef för tidningen Affärsvärlden bekräftar att det är svårt att få kvinnliga makthavare i näringslivet att ställa upp på större personintervjuer. – Den infekterade debatten om kvotering av styrelseledamöter gjorde att många kvinnliga direktörer föredrog att hålla en låg profil för att inte uppfattas som onödigt skrytsamma, säger han.Också Fredrik Virtanen, programledare på TV 8, har svårt att få tjejer att ställa upp i tv-rutan.– Det beror på arv och tradition. Eller kanske brist på kvinnliga förebilder, det blir en ond cirkel, säger han.

Karriärcoach Nina Jansdotter håller med.– Det är lättare för en man att säga ”jag kan egentligen inte allt, men jag är bra nog” medan kvinnor tänker ”jag är inte expert på det här ämnet, jag kan inte ha åsikt”, säger Nina Jansdotter.En anledning är att kvinnor tvekar inför att sticka ut ur den trygga gruppen.För två veckor sedan skrev Metros krönikör, tillika programledare, Ann Söderlund om ämnet i en kolumn.”Killar är kompisar även utanför rutan. Om du håller mig bakom ryggen, så håller jag dig. Men vem är det som säger att vi tjejer inte kan göra likadant? Vi måste också våga vara roliga. Kräva mer plats. Tacka nej till saker vi inte brinner för.” 

Men trots att Sverige kan tyckas gubbstyrt tycker ändå Mian Lodalen, journalist och författare och aktuell med boken ”Könsbalans:  så jobbar du jämställt”, att det går framåt – om än långsamt – med kvinnlig plats i det offentliga rummet.– En massa sköna, inte sällan lite yngre, brudar tar sig ton i debatten på ett oerhört befriande sätt. Det är därför gamla kulturelitgubbar gapar så högt och klagar på våra deckardrottningar. De vet att tiden rinner ifrån dem och att de tappar mark för yngre, kvinnliga förmågor och det skrämmer skiten ur dem.

klar

Artikellänk är kopierad

Caroline Engvall
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro