ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Läkarna – barnens chans att överleva

James Blunt · 16 Nov 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

Foto: Patrick Ekstrand


klar

Artikellänk är kopierad

– Det här är något som jag har velat göra väldigt länge, säger Monica Thallinger. Den 29-åriga barnläkaren är ute på sitt första jobb för Läkare utan gränser och hon stortrivs trots att jobbet är mer påfrestande än hennes tjänst på sjukhuset i norska Fredrikstad.– Det är intressant, men slitsamt, men man får också så mycket tillbaka.Malaria är bara en av de sjukdomar som hon aldrig behandlar hemma och barnadödligheten  är betydligt högre på Läkare utan gränsers sjukhus utanför Bo än hemma.

Här dör ett par tre barn om dagen, oftast för att deras föräldrar har väntat för länge med att söka hjälp.– Hemma dör barn väldigt sällan, så det är ganska tufft här.

Men situationen ser betydligt ljusare ut sedan Läkare utan gränser (Médecins Sans Frontières, MSF) etablerade sig i området.– Man kan bara föreställa sig hur det skulle vara om vi inte var här.

Tidigare förlitade sig många på traditionella medicinmän, men även om de har sett antalet patienter minska sedan MSF började erbjuda gratis sjukvård händer det att patienter kommer in med dubbla sjukdomsbilder.– Traditionella mediciner är fortfarande väldigt vanliga. En del av dem fungerar, men vissa patienter är förgiftade eftersom de tagit traditionell medicin i månader innan de kom hit.

En av dem är en liten flicka som har både malaria och är förgiftad. Hon är illa däran, men Thallinger har sett patienter återhämta sig förr.– Barn blir friskare även om de är svårt sjuka när de kommer in. Det är mycket givande att se att de blir bättre.

Förutom malaria är undernäring en vanlig åkomma på barnavdelningen.– Jag minns särskilt en patient. Jag hade sett undernärda barn tidigare, men hon var bara skinn och ben. Hon var alldeles för svag för att genomgå en röntgen-undersökning, men av någon anledning lyckades hon kämpa. Vi gav henne tuberkulosmedicin och två veckor senare log hon igen.

I dag springer hon omkring och det går inte att se att hon varit svårt sjuk.

”Jag är ingen läkare, men folk kallar mig ändå doktor”, säger snickaren Sandi.
”Jag är ingen läkare, men folk kallar mig ändå doktor”, säger snickaren Sandi.Foto: Patrick Ekstrand

Snickaren Sandi slåss mot malaria

Snickaren Mohamed Sandi river upp en påse med gummihandskar, kränger på sig dem och sticker Massah, en tvåårig febrig flicka, i fingret.Han placerar en droppe blod i ett testkit för malaria som liknar ett graviditetstest som kan köpas på apoteket. Sedan tittar han på sin gamla slitna digital-klocka.– Hon har malaria, säger han efter en kvart.

Massah har redan glömt sticket i fingret och rycker åt sig förpackningen med malariamedicin från Sandis hand som om det vore godis.

Sandi är en av 140 malariavolontärer som Läkare utan gränser har utbildat i att diagnostisera och behandla malaria.

Han vet också vilka patienter som måste skickas vidare till en klinik för en grundligare undersökning, bland annat gravida kvinnor.– Patienter som är svaga och blöder näsblod skickar jag också till kliniken.

Projektet har varit mycket framgångsrikt och nästa år kommer antalet malariavolontärer att fördubblas.– Malaria brukade vara vanligt här. Vi hade kanske en sju åtta fall i veckan, men det är bättre nu.– Byborna lovprisar mig för det jag gör för dem och de lovprisar också Läkare utan gränser.

Han, liksom de andra malariavolontärerna nominerades av invånarna i sina byar.– Jag är ingen läkare, men folk kallar mig ändå doktor.

Vem som helst kan bli malariavolontär – bönder, lärare, snickare, män och kvinnor så länge som de är hängivna och kan läsa och skriva. Det är viktigt att de kan föra journaler och samla in statistik, även det är en viktig del av jobbet.

De jobbar gratis, men i gengäld förser andra bybor dem med mat och hjälper dem att sköta deras grönsaksland.

De allvarligaste fallen hamnar på Gondama Referral Center, ett sjukhus i MSF-regi utanför landets näst största stad Bo. På GRC, som sjukhuset kallas, erbjuds barn och gravida kvinnor gratis sjukvård.– Ett kejsarsnitt på det statliga sjukhuset kostar 100 dollar och det är omöjligt för patienterna att betala så mycket, säger den belgiska läkaren Noemie Larsimont som är chef på GRC.

"Deras arbete är livsviktigt"

Som officer i brittiska armén tjänstgjorde jag 1999 i Kosovo. Jag arbetade med spaningsuppdrag och var mina överordnades ögon och öron så att de visste vad de kunde stöta på. Vi trodde att vi  i förtruppen hade ett svårt arbete, men flera gånger stötte vi på en hydda eller ett skjul mitt i ödemarken med köer av folk som väntade på att få träffa en läkare.

Dessa sjuksköterskor och läkare var frivilliga från hela världen som osjälviskt riskerade sin egen säkerhet för att hjälpa civila offer för katastrofer orsakade av naturen eller människan.

Vi lever i en värld besatt av kändisar och jag minns att jag tänkte att de här människorna verkligen förtjänade att uppmärksammas.

Just nu finns Läkare utan gränser på plats i Kongo-Kinshasa för att tillgodose de oändliga behov som finns bland de hundratusentals som har flytt de uppblossade striderna i provinsen Nord-Kivu i östra delen av landet.

Flyktingarna lever under extremt svåra förhållanden och Läkare utan gränser förser skadade och flyktingar med rent vatten, livräddande medicinsk vård och grundläggande hälsovård.

Människor som har  lämnat sina hem på grund av stridigheter, sjuka och undernärda behöver hjälp. Det är därför viktigt att vi, trots finans-krisen, fortsätter att hjälpa dem som behöver det.

Läkare utan gränser är beroende av privatpersoners generositet för att kunna utföra sitt livsviktiga arbete.

Du kan skänka pengar genom webbsajten lakareutangranser.se

klar

Artikellänk är kopierad

James Blunt
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro