ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Lavinartad ökning av tvister om begravning

TT · 6 Aug 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

SISTA VILAN. Tvisterna om begravningar har ökat lavinartat de senaste åren. Anhöriga träter om var den döda ska vila, hur begravningen ska se ut och vem som ska få ta hand om askan.Skriv ned dina önskemål, lyder begravningsbranschens fasta råd. På Sveriges begravningsbyråers förbund (SBF) finns ett formulär att fylla i för att anhöriga ska veta hur man vill ha sin begravning. Enligt förbundsdirektören Ulf Lernéus delas 75 000 sådana formulär ut årligen. Men bara drygt var tjugonde blir ifyllt, tror han.– Begravningstvisterna ökar drastiskt, bara de senaste två tre åren har antalet dubblats. Det har mycket med nya familjekonstellationer att göra, säger Ulf Lernéus. Invecklade mönsterVid senaste undersökningen, som Svenska kyrkan gjorde i fjol, hade antalet medlingar i tvistemål ökat från 85 till 150. Och de fortsätter att öka, säger Lernéus. Han beskriver dagsläget som en tid då varje barn har 2,2 föräldrar i snitt. Halv- och styvsläktskap möts i invecklade mönster. Inte konstigt då att de efterlevandes viljor spretar. Lernéus drar exempel på hur människor låter bli att annonsera om begravningen för att på så sätt försöka utestänga anhöriga från akten. Och därmed också slippa risken att de lägger sig i var personen ska begravas eller om det ska vara jordbegravning eller kremering.Ulf Lernéus ser där en besvärlig rättslig lucka - vem som ska ordna begravningen och var den ska hållas regleras inte i begravningslagen. Där bara måste parterna komma överens. Lagen säger däremot sitt när det gäller sättet att jordsättas på, i urna eller kista. Men det hindrar ändå inte efterlevande från att träta om också detta.Ett vanligt scenario är att flera hävdar att just de stod den döda närmast, vilket kan vara avgörande för att få sista ordet. Lars Schill, länsjurist vid länsstyrelsen i Västra Götaland, uppskattar att de avgör är ett 40-tal tvister per år. Flest bråkar om huruvida den avlidne ville få sin aska spridd i minneslund eller satt under sten på en gravplats.– Om de anhöriga är överens, gör de som de vill. Du kan aldrig bestämma över din egen död, säger Lars Schill. Hans råd till dem som verkligen vill att deras vilja följs - plantera din skriftliga önskan hos någon du litar på. Så får den personen ta striden i ditt namn.Svårare blir det när döden kommer oväntat. För över tjugo år sedan omkom två förlovade ungdomar i en dykolycka i Västsverige. Föräldrarna kom överens om att paret skulle få vila tillsammans, pojkens föräldrar fick gravrätten. När pojkens pappa nyligen dog, begravdes han på samma gravrätt. Flickans föräldrar motsatte sig det.– De ville då antingen att flickans aska flyttades eller mannens. Men mannen får ligga kvar eftersom gravrätten är deras. Och flickan kan inte flyttas. Gravfriden blir starkare med tiden, och hon har vilat där i över tjugo år, säger Lars Schill. Att få dela upp askan efter en avliden är bara möjligt om en stark religiös sedvänja ligger till grund för önskemålet. Ett exempel kan vara en hindu som vill ha en del av askan spridd i floden Ganges. Under de senaste nio åren har länsstyrelsen i Västra Götaland fått in 17 ansökningar om askdelning, av dem fick sex ja.

klar

Artikellänk är kopierad

TT
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro