ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Linda Skugge: Fick nog rätt tidigt

Johan Kellman Larsson · 16 Aug 2013
Uppdaterad 16 Aug 2013

Linda Skugge är aktuell med en ny roman. Wkd:s Johan Kellman Larsson träffade den folkskygge teaterproducenten och författaren på Konstnärsbaren och pratade självkritik, näthat och konsten att reta gallfeber på folk.

klar

Artikellänk är kopierad

Linda Skugge mötte Johan Kellman Larsson på KB i Stockholm.
Linda Skugge mötte Johan Kellman Larsson på KB i Stockholm.Foto: Gustav Hugosson

Uppsträckta Konstnärsbaren – eller KB som krogen heter i folkmun – är en klassiker i ordets ursprungliga mening. Inredningen från 1931 är intakt. Franska speglar och klassisk svensk konst på väggarna. Här trängs potenta Örjan Ramberg-figurer med en välbärgad medelklass som kan skilja på en opera av Puccini och Verdi. Linda Skugge rör inte sin alkoholfria apelsindrink under hela intervjun.

Varför ses vi på Konstnärsbaren? – Jag går nästan aldrig ut på lokal, max två gånger per år, men det är skönt här eftersom det är ett äldre klientel. Jag tycker att jag är för gammal för att gå ut, jag känner mig som 65. Skulle jag gå ut och festa skulle jag känna mig patetisk.

Men du festade mycket i din ungdom, under din tid på Ultra Magazine och ZTV?– Ja, extremt mycket. Jag var ute varje kväll. Men jag fick nog rätt tidigt, i samband med att fick mitt första barn.

Du beskriver dig själv som arbetsnarkoman och att du därför har svårt för sommaren då man SKA slappa – hur har det där fungerat i år?– Jag skulle aldrig kunna ligga ner och bara stirra ut i luften. Det funkar inte för mig, jag är alldeles för speedad. Jag umgås väldigt lite med folk. Så jag har inte varit hemma hos någon, eller haft nån middag eller så, om det är det du menar.

Jag läste någonstans att du är rädd för folksamlingar?– Ja, det är jättehemskt. Det var därför jag skaffade en stor familj, så jag skulle slippa umgås med främlingar. Jag känner mig väldigt introvert och blir lätt obekväm.

Är det här också obekvämt – att bli intervjuad? – Ja, jag tycker att det är lite jobbigt. Jag är inte så verbal, vilket kanske är själva anledningen till att jag skriver.

Du har skrivit din kommande roman ”1989” tillsammans med sin syster Sigrid Tollgård.– Vi har pratat i många år om att vi ska skriva en bok och till slut tog vi tag i det. Vi vill skriva mer tillsammans, men det är svårt att hitta tid. 

Du har på ett sätt försvunnit från offentligheten de senaste åren, har det där varit medvetet? – Ja, absolut. Jag skulle gärna försvinna helt men jag måste – tyvärr – försörja mig och mina barn. Jag började arbeta som skribent på gymnasiet och fick skolka för att åka iväg och ha redaktionsmöte med Kristian Luuk och Per Hagman. Jag tror det är därför jag känner mig liksom ”klar” idag, eftersom jag började så tidigt.

I en krönika i Expressen 2006 skrev du att du slutat kalla dig för feminist, varför?– Jag var så arg jämt på att folk trodde att de visste var de hade mig. Därför blev det ett självändamål att göra tvärtom. Till slut skrev jag bara saker som jag visste att folk skulle reta sig på. Som ett svar på den kran av skit som jag hela tiden fick.

Har dina krönikor delvis varit ett slags fiktion?– Ja, det var ju inte jag som privatperson som tyckte. Jag var som en seriefigur.

Du måste ha upplevt näthat långt före näthatsdebatten?– Mot mig så var det andra kvinnor som var värst. De snokade reda på privata saker om mig. Saker som var sanna och jobbiga på riktigt. Till skillnad från killarna som sa att de skulle straffknulla mig. Det tyckte jag aldrig var lika farligt. Jag menar, det skulle ju aldrig hända.

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Kellman Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro