ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Live från genrepet i Gbg

Nina Andrén · 14 Feb 2014
Uppdaterad 14 Feb 2014

klar

Artikellänk är kopierad

Under kvällen får vi reda på vad Göteborgspubliken tycker om deltävling 3:s bidrag.
Under kvällen får vi reda på vad Göteborgspubliken tycker om deltävling 3:s bidrag.Foto: Gustav Gräll

Nu är det återigen dags för genrep. Spännande att höra vad publiken tycker. Uppdatera inlägget fortlöpande för allt det senaste.

Anders och Nour är på plats. Bert Karlsson är på plats. Nu köööör vi.

Det är inte fullsatt i Scandinavium (läktaren längst bak gapar tom) men de som är här låter desto mer. Taggad publik.

Jubel-delux på Oscar Zia när artisterna presenteras på bildskärmarna. Näst mest jubel på State of Drama och Dr. Alban.

När Outtrigger går på catwalken i dag är det just det intåget ni får se på TV i morgon. Det bandas nu så att de i godan ro kan viras in i sina burar och tvångströjor på scenen till sändning.

Publiken runt omkring mig ser lite småchockade ut under “Echo”. Kan nästan höra tankarna från medsläpande morföräldrar – “ni lovade mig Shirley Clamp och sen ger ni mig tinnitus och hjärtklappning!”. Men applåderna efter bidraget siar om att de flesta ändå diggar hårdrock och growl i Göteborg. Grabbarna kör järnet på scenen och det låter bra! Melodisk hårdrock brukar som sagt funka.

Sen kliver gruppen EKO upp på scenen och när man hör låtarna så här rygg i rygg märks det ännu tydligare att “Red” är en svag låt klädd i snyggt synthkomp. Sångerskan är stark och de gör allt de ska men det får nog ses som en skräll om de hamnar allt annat än sist i morgon.

Oscar Zia ser nervös och fokuserad ut innan han går upp på catwalken och tar emot publikens kärlek. Handklappen tar inte slut förrän låten drar igång. Åh, titta N’sync har återuppstått! “Yes we can” har en så klockren refräng med “sha-la-la”-hook så att varenda människa ska kunna tralla med. Oj, där kom ett fyrverkeri mitt i! Spontana handklapp under hela låten och småflickorna på raden bakom mig står upp och dansar. Jublet. JUBLET!

Göteborg gillar Shirley Clamp som står på tur. Vi får se om de är lika kärleksfulla efter att ha hört den traditionella låten. Hon verkar ha problem med öronsnäckan i början av “Burning alive” men det påverkar inte rösten det minsta. Om Clamp tar sig vidare bland de fem i morgon är det enbart för att hon är jävligt säker. Låten har vi hört förr. Många gånger.

Även förra årets finalister State of Drama har support av Scandinavium när det är deras tur på scenen. Några tweens skriker. I dag liksom i morgon är publiken försedda med ljusstavar att vifta med under deras “All we are”. De bjuder även på “rök-kanoner” eller vad man kallar det på scenen. Den yngre publiken tycker att det här är mycket kompetent. Ska vi gissa de som älskar One Direction?!

CajsaStina river väl inte ner taket på arenan direkt när hon tågar upp på podiet i folkhavet men publiken på läktaren bakom lyfter upp sina mobiler för ljuseffekt och det blir en intim och stämningsfull stämning när hon framför sin lugna visa. Några huvuden framför mig gungar sakta från sida till sida. Och där kom snön. Eller konfetti. Fint. “En enkel sång” är ju ingen arena-pleaser men det funkar rätt bra ändå. Ännu bättre i rutan tror jag.

Ace Wilder har lagt i några växlar sen dagrepet. Hon flörtar med kameran och ser lagom full-i-sjutton ut. Bra där! Det gör att hon ger ett mycket mer sympatiskt intryck än tidigare i dag. Gillar låten mer och mer men tror ändå det blir svårt att ta till sig den på första lyssningen. Publiken applåderar en frisk fläkt efter balladen innan men tror inte “Busy doin’ nothin’” hamnar högt ens i publikundersökningen efter genrepet.

Göteborgarna är glada att se Dr. Alban och Jessica Folcker när de catwalkar in men de ger inte många reaktioner när låten väl börjar. Tror de är lika chockade som jag var när jag hörde den första gången förut i dag. Journalistraden sitter dock och diggar – och fnissar. Konfetti och fyrverkeri och grälla färger ihop med numret känns ju party tycker jag. Rätt bra med applåder efteråt. SÅ spänd på var “Around the world” kommer hamna dels i publikundersökning, dels i tävlingen. Kult!

Under snabbreprisen kommer jag på mig själv med att sitta och digga till det mesta. Jag som inte tyckte att det här var någon speciellt bra vecka låtmässigt. Nu är man långt inne i bubblan ska ni veta!

Mellanakt denna vecka är någon slags OS-hyllning som jag inte förstår över huvud taget. Var det roligt? Var det bra? Var det genomtänkt? Svar: nej. Var det konstigt? Svar: ja.

När det lottas vilka fem som går vidare får Oscar Zia det största jublet jag har hört sen Sean Banan tävlade förra året. Det är rätt mycket barn på plats här.

Clara Henrys vlogg-inslag blir lite bättre och bättre för varje vecka. Dock lite väl mycket göteborgshumor för mig helgen till ära.

Därefter ett riktigt roligt bandat klipp om Göteborg featuring familjen Hysén.

Åh, fint. Liten hyllning till Alice Babs innan fejkfinalisterna presenteras.

Först att få sjunga om blir CajsaStina Åkerström med sin egenkomponerande “En enkel sång”. Det är lite Patricia Kaas (fransk sångerska) över det här. Den kommer nog spelas en hel del hemma hos mig efter Melodifestivalen.

Den andra som får sjunga om är Shirley Clamp. Stackars barn i publiken, de tvingas lyssna på två tanter igen istället för favoriterna Oscar Zia och State of Drama. De får lugna sig med att resultatet med största sannolikhet kommer att se annorlunda ut i morgon kväll.

Nu är publikundersökningen i full gång. Följ hur det går här. Utklassning från Oscar Zias håll.

Vi hörs i morgon igen, nu ska vi skaka rumpa på BeeBar.

 Läs mer: Följ Metros modebloggare Petra Tungården på hennes melloturné

klar

Artikellänk är kopierad

Nina Andrén
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro