ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Liza-Maria, 29, om sitt sexmissbruk: När jag lade mig på kvällen var jag helt tom”

Karolina Skoglund · 9 Dec 2014
Uppdaterad 10 Dec 2014

klar

Artikellänk är kopierad

Liza-Maria Larsson.
Liza-Maria Larsson.Foto: Gustav Gräll.

Liza-Maria Larsson, 29, hade inte lyckats vara trogen i en enda relation och blev av med jobbet efter att ha legat med sin högsta chef. Själv var hon helt tom. Först efter många år insåg hon att hon led av ett sexmissbruk.

Plötsligt hade Liza-Maria Larssons man slängt ut henne. Så hon stod där, ensam och handfallen. Igen. – När jag väl sökte hjälp visste jag egentligen inte vad jag sökte hjälp för. Men min exman sa: ”Liza, det kanske är någonting det där med sexeriet. Det här funkar inte”. Och så var det ju, visade det sig.

Nu har det gått två och ett halvt år sedan Liza-Maria sökte hjälp för det som visade sig vara ett sexmissbruk. Då hade hon haft flera relationer och bland annat varit gift två gånger. Men inte en enda hade fungerat eftersom hon aldrig kunde vara trogen. – I ett förhållande hade jag relationer med fyra andra män. Det var bara tillfälliga förbindelser, men i mitt huvud var det som att vi hade en relation. Jag var en mästare på att manipulera folk, säger hon och fortsätter:

– Jag var högpresterande. Men när jag lade mig på kvällen var jag helt tom. Och jag behövde fylla det där tomrummet med något.

Missbruket förstörde inte bara kärleksrelationer, utan även vänskapsrelationer och jobb. – Jag ville vara duktig, prestera och att allt skulle fungera. Men eftersom jag inte var hel med mig själv blev jag i stället omedvetet gränslös.

Som exempel berättar hon om ett jobb hon haft. Hon hade en relativt hög position men eftersom det fanns hierarkier på jobbet riktade hon sig in på att bli vän med de som befann sig högre upp. – Och det blev jag ju. För jag fick alltid det jag ville på något sätt. Det var en överlevnadsstrategi. Det slutade ju så klart med att jag och en hög chef låg med varandra, trots att han var gift. Det löste man sedan genom att ge mig sparken.

Det som hände i huvudet på Liza-Maria var att hon ville att alla människor skulle tycka om henne. Som kompensation för att hon inte tyckte om sig själv. För det var hon beredd att gå hur långt som helst. – Att ha sex, att ljuga eller manipulera var egentligen ingen skillnad. Men att ha sex med någon var det mest optimala sättet att nå någon. Då trodde jag att jag hade den personen. Och den trodde väl att den hade mig också. Men vi hade ju ingenting.

Ju oftare hon gick över sin egen gräns, desto vidare blev den. – Sjukdomen eskalerar ju. Det blir bara värre och värre. Man ljuger, manipulerar, är gränsöverskridande och har sex med andra. Det fortsätter ju bara utför och är ingenting som blir bättre med tiden. Det är dårhus eller bårhus, säger hon och fortsätter: 

– Man tror att en sexmissbrukare har mycket sex. Men man får aldrig ha sex, för jaget är aldrig med när man utövar sexet, eftersom det är så skamligt och äckligt i ens huvud. Det blir inget. Känns inget. Är inget.

Efter att hon sökt hjälp tog det ungefär ett halvår innan hon fungerade hyfsat normalt. Först efter två år var hon helt fungerande. Då bestämde hon sig för att säga upp sig från jobbet som flygvärdinna och börja hjälpa andra som befinner sig i samma situation som hon själv befann sig i. Hon började därmed jobba på kliniken Absolutions och startade via den en podcast.  – Det fanns ingen kvinna som arbetade där när jag sökte hjälp. Och jag tror att jag hade behövt det för att kunna identifiera mig.

Att så få kvinnor syns i samma sammanhang som sexmissbruk tror hon handlar om den historiska och uråldriga bilden om hur en man och en kvinna lever tillsammans. – När kvinnan var hemma och mannen gick ut och jobbade. När han kom hem visste man inte vad han gjort. Nu ser det ju annorlunda ut. Vi är ju funtade så att vi fungerar på ungefär samma vis. Behoven är desamma och hamnar man i ett missbruk är det till en början ens största hemlighet, oavsett om man är man eller kvinna. ​

Psykologen: Vanligare än vad man tror

Christina Hermanrud, legitimerad psykolog och psykoterapeut, menar att det är belöningssystemet i hjärnan som leder till att människan skapar missbruk. Man vet dock ännu inte riktigt vet varför människors belöningssystem är starkare än andras. – Men det kan ha att göra med arv och tidig miljö. Det kan också ha med senare miljö att göra om man utsatts för mycket trauma, säger hon. 

Enligt Christina Hermanrud handlar just sexmissbruk mycket om bekräftelse. – Utöver anlag och miljö så tror jag att det har att göra med en osäkerhet hos en själv, vilket kan göra det lättare att hamna i ett sådant här missbruk när man är ung.

Över tid tror hon att denna typ av missbruk blivit allt vanligare. – Jag tror att det är vanligare än vad man tror. Framförallt nu när man har nätet och det kan bli dolt på ett annat sätt.

För att hjälpa någon med ett missbruk, oavsett vilket sorts missbruk det handlar om, gäller det att hitta strategier som gör att man kan hantera suget när det kommer. – Det handlar ju alltid om att man får en ångest, som man dövar genom sitt missbruk. Då gäller det att hitta ett sätt att inte följa impulsen genom snabb belöning. 

klar

Artikellänk är kopierad

Karolina Skoglund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro