ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

"Man vet väldigt lite om överklassen"

Ulrica Widsell · 21 Mar 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

Susanna Popova avslöjar eliten i ny bok

klar

Artikellänk är kopierad

ELIT. Det är tyst kring överklassen i Sverige. Det gjorde journalisten och författaren Susanna Popova nyfiken. I sin femte bok "Överklassen" intervjuar hon tio personer i den svenska överklassen om klass och identitet. – Personerna är egentligen väldigt olika, men jag försöker vaska fram de värden som verkar vara gemensamma. Det är inte så mycket debatt eller vad jag tycker, utan deras berättelse. Man vet i allmänhet väldigt lite om överklassen, säger hon.

Varför är det så?– Jag tror att det dels har politiska orsaker, att vi hade en 68-våg som gjorde att man uttalade hot mot den här gruppen i samhället. Då drog man sig undan för att skydda sig själv. En annan kan vara att flera av oss lever med idén om att klassamhället är borta nu. I Sverige har vi ersatt den gamla överklassen med de nya eliterna. Det är medieeliten, politikereliten, kultureliten. De går in och får makt och inflytande.

Menar du att eliten är den nya överklassen?– Nej. Till eliterna kan människor från arbetarklass och medelklass röra sig om de är tillräckligt duktiga, ambitiösa och kunniga. Det jag har tittat på är den gamla kulturella överklassen. De som har en uppsättning värderingar som kommer från en tid tillabaka när man föddes in som priviligierad.

De som du intervjuar är anonyma och berättar att de inte vill säga att de är överklass. Är det tabu att vara överklass?– Det är tabu att säga att man är överklass. I medelklass och arbetarklass, uppfattar jag det som, finns en mycket större frihet att tala om sin bakgrund. De flesta har inget problem med det. Men för överklassen blir det laddat att göra det, därför att man kan få höra att överklassen är "överflödig" och människor som strävar efter det klasslösa samhället kan säga "de borde inte få finnas". I det klimatet är det ju inte särskilt kul att säga att man är överklass. En utgångspunkt för min bok är också att ingen ska behöva skämmas för varifrån man kommer. – Jag är medelklass. Och det är ingen sak för mig. Det är så min bakgrund är.

Hur fick du tag i de som är med?– Det var det stora jobbet. Det var jätte-jättesvårt att trockla sig fram till folk och försöka förklara på ett bra sätt varför jag ville göra boken. Några ville helt enkelt inte, andra behövde fundera. När de väl hade sagt ja blev jag glatt överaskad över att de var så öppna.

Kungafamijen vinkar på omslaget till din bok. Är de symbolen för överklassen?– Jag blev förvånad över hur centrala de är, att de nämns av i princip alla intervjupersoner. Har man medelklassbakgrund pratar man man nästa aldrig om kungahuset. I den här gruppen finns det dels de som är uppvuxna med Kungen, de som gått i samma skola, som går på samma kalas och så vidare och dels de som vill ha ett kvitto på att de är i på väg in i överklassen. Umgänget med kungahuset får funktionen av en biljett, att man har avancerat in i det högsta skiktet. Kungahuset är en väldgit stark symbol för överklassliv.

klar

Artikellänk är kopierad

Ulrica Widsell
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro