ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

ANNONS

Mando Diaos alla stilar

Johan Kellman Larsson · 25 Apr 2014
Uppdaterad 25 Apr 2014
2002: Motown och britpop Debutplattan ”Bring ’em in”. Garagerock, motown och britpop i en kaxig och skinnklädd förpackning.

2002: Motown och britpop Debutplattan ”Bring ’em in”. Garagerock, motown och britpop i en kaxig och skinnklädd förpackning.


Mando Diao är tillbaka med sitt sjunde album. Discoinfluerade Aelita” står i skarp kontrast mot det som Gustaf Norén och Björn Dixgård gjort tidigare. Wkd:s Johan Kellman Larsson träffade Borlänge-gruppen och pratade om elektronisk musik, patriarkatet och fördomar.

klar

Artikellänk är kopierad

2004–2007: Blickar tillbaka 
  ”Hurricane bar”, ”Ode to ochrasy” och ”Never seen the light of day”. Tre tillbakablickande album, som alla doftar 1960-tal. Kritikerna jämför med The Kinks, Small Faces och The Beatles.
2004–2007: Blickar tillbaka ”Hurricane bar”, ”Ode to ochrasy” och ”Never seen the light of day”. Tre tillbakablickande album, som alla doftar 1960-tal. Kritikerna jämför med The Kinks, Small Faces och The Beatles.
2009 – Souligt och modernt 
  ”Give me fire”. Mer souligt, modernt och rytmdrivet. Superhitsingeln ”Dance with somebody” produceras av Salazar Brothers. Skivan toppar listorna i Tyskland, Österrike och Schweiz.
2009 – Souligt och modernt ”Give me fire”. Mer souligt, modernt och rytmdrivet. Superhitsingeln ”Dance with somebody” produceras av Salazar Brothers. Skivan toppar listorna i Tyskland, Österrike och Schweiz.
2012 – Frödings texter 
  ”Infruset”. Mando Diao gör naturromantisk vispop av värmlandspoeten Gustaf Frödings texter. Albumet har sålt i fler än 170 000 exemplar.
2012 – Frödings texter ”Infruset”. Mando Diao gör naturromantisk vispop av värmlandspoeten Gustaf Frödings texter. Albumet har sålt i fler än 170 000 exemplar.
2014 – Bryter med normerna 
   
  ”Aelita”. Dixgård och Norén bryter med rockens normsystem. Klär sig i ljusa kläder, färgar håret, köper en synt.
2014 – Bryter med normerna   ”Aelita”. Dixgård och Norén bryter med rockens normsystem. Klär sig i ljusa kläder, färgar håret, köper en synt.

När Mando Diaos nya album ”Aelita” recenserades i Aftonbladet inledde skribenten Kristin Lundell med att ifrågasätta om Borlängebandet verkligen menade allvar. Hon hade läst om deras nya elektroniska satsning i en intervju i DN som publicerades den första april, och sedan ägnat ”halva förmiddagen åt att fundera på om artikeln var tidningens aprilskämt.” I en annan recension, i kvällstidningskonkurrenten, hånades sångaren Gustaf Noréns ”nyblonderade och kortklippta Billy Idol-frisyr”. Och själva musiken kallades för ”skrattretande”. Så här har det hållit på. Mando Diao har fått utstå en hel del spott och spe sedan man offentliggjorde sin musikaliska och stilmässiga 180-gradersvändning. 

– Vi pratar mycket om det just nu, att vi inte tänker ge efter för hatarna. Vi tänker inte låta rädslan för vad andra ska tycka få bestämma. Allting som jag säger är en spegling av mig själv. Så om jag hatar någonting, då säger det mycket mer om mig än om det jag hatar, säger Gustaf Norén på sitt breda dalmål. 

”Få saker är mer förödmjukande än att bli offentligt utskrattad, och för att undvika det gäller det att inte sticka ut, utan stanna där alla andra är.” Så skriver den norske författaren Karl Ove Knausgård i ”Min Kamp 6”. Jag börjar tänka på det citatet när Gustaf Norén dundrar ut sina visioner. Engelskspråkiga syntrockbomben ”Aelita” handlar mycket om att våga vara annorlunda, berättar Norén. Att inte stanna där alla andra är.

– Om vi inspireras av någonting feminint, eller anammar något från svart kultur, då möts vi alltid av hat och hån. Ta koreograferad dans. Det existerar inte på festivaler som Way Out West och Bråvalla, eftersom det betraktas som töntigt. Sånt där skapar en enorm likriktning. Se bara på hur folk klär sig i dag, alla ser likadana ut. Även på scen. Det är bedrövligt. Och det allra tydligaste tecknet på att vi lever i ett patriarkat, säger Gustaf Norén. 

Vi sitter i en så kallad serverpark. 30 meter ner, rakt under Vitabergsparken. Mando Diao har förlagt sin pressdag i landets mest sci-fi-aktiga datahall. Gustaf Norén beskriver platsen som ”hjärtat i en organism”. 

Han talar vidare om ”Mandos” nya elektroniska sound som många – även jag i den här texten – har beskrivit som en total kursändring mot det förra albumet, Grammis-belönade vispopskivan ”Infruset” (2012). Men det där håller Björn Dixgård och Gustaf Norén inte med om. 

– Jag tycker att ”Aelita” är väldigt lik ”Infruset”. Det är melankoli och dans, som vilken svensk folkmusik som helst. De är bara förpackade på olika sätt, säger Björn Dixgård.

Albumet ”Aelita” är döpt och format av en rysk åttiotalssynt som ni köpte i en second hand-butik. Jag hittade en produktbeskrivning av synten på nätet: ”It looks very industrial and military, like the soviet secret weapon.” 

Björn (skrattar): – En väldigt bra beskrivning. Och ja, den ser lite eländig ut. Vi köpte den för 10 000 kronor. Och blev genast besvikna eftersom den inte fungerade. Vi satte på den och försökte spela. Ingenting hände. Men sen efter en timme, plötsligt, så började den ge ifrån sig en massa ljud. 

Gustav: – Den lät som ett skadat djur eller något. Folk har under så otroligt lång tid blivit förstenade av en mentalitet som säger att det analoga är varmt och det digitala är kallt. Att man inte spelar ”på riktigt” om man spelar på tangenterna på en dator. 

Ni låter som elektroniska evangelister. 

Gustav: – Folk blir fortfarande tagna av Neil Young när han tänder ett stearinljus och börjar spela på nån tramporgel. Alla bara gråter för att det är ”på riktigt”. ”Aelita” är gjord på ett annat sätt, men vi tycker inte att det är mindre ”äkta” för det.  

Dagen efter vi ses åker Mando Diao till polcirkeln och spelar in sitt kommande album. Några dagar senare lägger Gustaf Norén upp en futuristisk bild på sitt Instagramkonto. Fotografiet visar ett gnistrande stjärnklart vinterlandskap i ödemarken. 

– Vi kallas oss för den ”neongröna vågen”. Vi flyttar ut i vildmarken, på samma sätt som våra föräldrar gjorde. Men tack vare internet kan vi fortfarande vara i kontakt med omvärlden, säger Gustaf Norén. 

klar

Artikellänk är kopierad

Johan Kellman Larsson
Johan Kellman Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro