ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

"Människan har inte förändrats på 400 år"

Patrik Wirén · 18 Maj 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011

Foto: Lotta Imberg


klar

Artikellänk är kopierad

Ständigt aktuelle Reine Brynolfsson tar sig nu an rollen som Macbeth på Stora Scenen på Dramaten. Premiären sker på lördag och för regin står Staffan Valdemar Holm. I övriga roller ser vi bland andra Lena Endre, Thomas Hanzon och Börje Ahlstedt. Tidigt i historien dödar Macbeth Kung Duncan för att själv kunna lägga beslag på kungakronan.

•• Vad är Macbeth för en figur egentligen? – Han är verkligen en sammansatt rollfigur. Det som är intressant tycker jag är att han vet att det han gör är fel, ändå gör han det. Han är en bra människa men han tar det där steget av olika anledningar. Det har till stor del med relationen till Lady Macbeth att göra. Men det är inte så att hon ensam driver honom till detta utan han har äregirigheten i sig och vill till varje pris tillfredsställa henne. •• Uruppförandet av pjäsen var för 400 år sedan. Vad är det som gör att den känns relevant i dag? – Människan har inte förändrats speciellt mycket. I ”Macbeth” finns grundläggande känslor som skuld, avund och maktbegär. Det är givetvis tillspetsat men det är som Lars Noréns ”Natten är dagens mor”. Få har en familj där ene sonen är homosexuell och den andre är kriminell medan fadern är alkoholist och modern är cancersjuk. Ändå kan nästan alla relatera till sina egna erfarenheter när de ser pjäsen. •• Är det inte svårt att lämna rollen bakom sig när föreställningen är slut? – Den här pjäsen rör sig väldigt mycket i vårt inre mörker men det är också det som är utmaningen och så fascinerande att gå in i. Men det kan givetvis också vara väldigt tungt, speciellt under repetitionsstadiet när man söker sig fram. Sedan hittar man vägar att gå in i det och komma ut igen. •• Jag tycker att det finns en nästan David Lynch-aktig och lite absurd känsla i vissa av scenerna. – Jo, femte akten går över i ett nästan mentalt tillstånd. Tid och rum löses upp och det är en drömliknande känsla. Jag förstår vad du menar. •• Till en början var du tveksam till att göra den här intervjun. Är du försiktig med att göra press? – Ja, så kan man uttrycka det. Det handlar också om att intervjuerna kommer när allt i ens liv kretsar kring de där tre timmarna man är på scenen. Det är bara det som existerar. Därför är det svårt i en intervju att ställa sig utanför och betrakta. •• Så det handlar mest om tillfället? – Ja, men också att jag har varit restriktiv när det gäller min person. Fast jag gjorde någon intervju i samband med Strindbergmonologen ”Paralysie générale!” förra året. •• Som du även spelade upp i Kina… – Ja, det var fantastiskt. Vi framförde den på svenska med två stora ljusskärmar på var sida där texten rullade. Man kände sig verkligen exotisk. Det fanns en stor nyfikenhet på Strindberg och efter varje föreställning hade vi samtal med publiken. •• Funderar du på att göra mer utanför Sveriges gränser? – Nej, det gör jag faktiskt inte. Men vi planerar att åka på gästspel med ”Macbeth” till Belgrad i juni. Det skulle vara intressant att se hur den blir mottagen där med tanke på att mycket av problematiken ligger så nära dem och har en stark verklighetsanknytning till vad de gått igenom. •• Ser du mycket teater själv? – Jag går ganska mycket på teater men film är den stora passionen ända sedan jag var väldigt liten. Jag ser mycket film. •• Vad var det senaste du såg som du tyckte var riktigt bra? – På bio var det ”Grizzly man”. Herzog är en av mina favoriter, verkligen. Jag växte upp med honom på 70-talet och han är helt fantastisk. Den är precis så bra som alla säger. Oerhört fascinerande.

klar

Artikellänk är kopierad

Patrik Wirén
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro