ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Marcus Leifby: Fotbollsherrarna borde kolla på handbolls-EM och sluta vara så fjantiga

Marcus Leifby · 16 Dec 2016
Uppdaterad 19 Apr 2017
Marcus Leifby är trött på alla filmningar inom fotbollen.

Marcus Leifby är trött på alla filmningar inom fotbollen. Foto: Markus Ulmer/IBL


I handboll finns inget utrymme för filmningar, divalater, protester eller gnäll. Har du ont? Fint, sätt dig och vila en stund då. Utanför planen. Tänk vad skönt om fotbollsspelare kunde ha samma mentalitet, skriver Marcus Leifby.

klar

Artikellänk är kopierad

De svenska damerna hade inte mycket att komma med i hemma-EM, när medaljerna portioneras ut i helgen får de inte vara med, men ett mästerskap i handboll följs alltid av ett nytt mästerskap i handboll. Efter nyår är det herrarnas tur, VM avgörs i Frankrike, Sverige är med och allt sänds förstås i teve. Fint det. En mer rejäl bollsport är svår att hitta.

Det existerar ingen stiltje i handboll, alla rusar alltid åt ­något håll, antingen framåt för att göra mål eller bakåt för att se till att det inte blir mål. Aldrig är det någon som såsar och knyter skorna och rättar till ­sina strumpor vid avkast eller på fasta situationer. Det är något väldigt stärkande i det.

Tänk er upplevelsen att försöka ta sig förbi den svenska försvarsspelaren Tobias Karlsson när Tobias Karlsson gett sig fan på att ingen ska ta sig förbi honom. Tobbe är två meter lång och ­väger över hundra pannor, han är hård som en trappuppgång och hans fingrar har gått ur led fler gånger än jag har gått till jobbet.

Trots att handbollen är så omild är den nästan helt befriad från gnäll. Eller kanske just därför. Det ges och tas men ingen ligger och gnyr i onödan, det klagas det inte på domaren, inte på motståndaren, inte på någonting.

Olivia Mellegård efter att hon blivit knäad i ansiktet i matchen mot Frankrike.
Olivia Mellegård efter att hon blivit knäad i ansiktet i matchen mot Frankrike.Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

När damerna mötte Frankrike härom dagen hoppade den franska målvakten ut och knäade Olivia Mellegård i ansiktet, Mellegård knockades och tvingades bryta matchen, fransyskan fick rött kort och gick och satte sig på läktaren. Det var inga vilda protester åt något håll.

Tänk er samma händelse på en fotbollsplan. Domaren skulle bli mer uppvaktad än J-O Waldner på besök i en kinesisk pingisracket-fabrik, det skulle gestikuleras, gapas, skrikas, pekas, bönas, flaxas, sprattlas och någon skulle ­förmodligen gå ner på knä och be till guuuuuud.

Den däckade spelaren ska vi inte tala om. Han (ja, det är herrfotbollsspelare vi pratar om här, vältränade fysmonster) skulle behöva syrgastuber stora som U-137 för att komma på fötter igen. Läkare utan gränser skulle anlända i ambulans­helikoptrar från en specialklinik i Bremen.

Jämfört med handboll är fotboll en oerhört klemig sport, ingen ­annanstans filmas eller överdrivs det lika mycket som i fotboll.

Handbollen har en regel som jag tycker mycket om. ”Efter att ha fått medicinsk behandling på spelfältet måste spelaren omedelbart lämna spelplanen. Spelaren kan ­endast återinträda på spel­planen när det tredje anfallet för hans lag avslutats”. Visst, ropa på kylspray, eller mamma, men då sitter du också stilla en stund och tittar på.

UT! SITT NER!

Vilken fenomenal ­liten förordning det är. Om fotbollen hade haft en liknande regel skulle fler spelare ha mindre ont, inte skada sig lika ofta och inte vara såna jäkla tunnisar.

klar

Artikellänk är kopierad

Marcus Leifby
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro