ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Minut för minut – här är 112-operatörens vardag: "Hon dör!"

Gustaf Larsson · 28 Apr 2019
Uppdaterad 28 Apr 2019
I My-Adina Hörtings arbete är varje samtal på liv och död.

I My-Adina Hörtings arbete är varje samtal på liv och död. Foto: Oskar Brusén


Panikslagna röster och människor som upplever sina värsta stunder i livet. Det är vardag för SOS-operatören My-Adina Hörting, som Metro satt med en timme på jobbet. "Vissa samtal följer med en hela livet", säger hon.

klar

Artikellänk är kopierad

– Hon dör… tre, fyra fem. Hon dör!

– Ni gör ett fantastiskt jobb. Raka armar i snabb takt. Sju, åtta, nio.

SOS-operatören My-Adina Hörting, 26, knyter sina händer, tittar ner i skrivbordet och blundar. Med lugn röst vägleder hon ett antal människor som just nu befinner sig i en situation som kan vara skillnad mellan liv och död. Hon räknar högt.

– Tio, elva, tolv… bra, fortsätt tills ambulansen är på plats och knuffar bort er.

Förberedd på det värsta – i varje samtal

Över tre miljoner samtal kommer varje år in till SOS Alarm. När Metro sitter med och lyssnar under en timme är samtalen lika många som de inringande människornas behov.

– Det gäller att alltid vara redo, man kan inte komma till det här jobbet och ha en dålig dagsform. Den måste vara hundraprocentig, hela tiden, säger My-Adina Hörting.

I två års tid har My-Adina Hörting gått till sin arbetsplats med vetskapen om att varje dag, varje samtal, kan handla om det värsta tänkbara för personen hon pratar med.

Att få uppleva en människas tuffaste minuter i livet, samtidigt som hon har i uppgift att omvandla de minuterna – ibland sekunderna – till det bästa möjliga, är för henne vardag.

– Innan jag börjar är jag förberedd på att det första samtalet kan vara att jag behöver vägleda någon genom en hjärt-lungräddning (HLR), eller om ett barn har satt i halsen och inte kan andas, säger hon.

quotation startDet gäller att ta in deras tonläge, lyssna på bakgrundsljud och att styra samtalet.quotation end

Den här dagen börjar dock inte med att en person i direkt livsfara ringer My-Adina. Inringaren hjälper en man som är illamående och har svårt att hålla balansen. Personen i telefonen får instruktioner till ett så kallat akut-test av My-Adina.

Vid My-Adinas skrivbord, 35 meter under jorden, står fyra skärmar.
Vid My-Adinas skrivbord, 35 meter under jorden, står fyra skärmar.Foto: Oskar Brusén

Hon följer själv med i de rörelser hon uppmanar till att göra.

– Be honom att sträcka sina armar rakt ut. Kan han upprepa frasen: ”det är vackert väder”? Kan du be honom att le stort?

När hon tre minuter senare lägger på har ambulansen ankommit till platsen. “Ett ganska vanligt samtal”, säger hon, där allt gick som det skulle.

– Det handlar om att lära känna inringaren så fort som möjligt. Det gäller att ta in deras tonläge, lyssna på bakgrundsljud och att styra samtalet.

LÄS MER
SOS Alarm skickade falskt meddelande: "Helt katastrofalt"

Vid hennes skrivbord, bakom ett tiotal säkerhetsdörrar och 35 meter under jorden, står fyra skärmar. Kartor på en skärm, inkommande samtal och kommunikation mellan henne och övriga instanser på de övriga tre.

Har haft sju personer inkopplade i samma samtal

Det är inte bara My-Adina och den inringande personen som hörs kommunicera under samtalen. Redan i det andra samtalet, där en man har skadat sig svårt i pannan, dyker en ambulansdirigent och en sjuksköterska in och ställer frågor som My-Adina sedan får förmedla till inringaren.

– Man måste klara av många bollar samtidigt. Simultanförmågan är väldigt viktig i mitt yrke, säger My-Adina.

Som flest har hon haft sju personer inkopplade i ett och samma samtal. Polis, räddningstjänst, samtalsdirigenter och inre befäl som vill få sin bild av situationen samtidigt som hennes uppgift är att lyssna, ställa frågor och guida inringaren som befinner sig i nöd.

Vad just detta 112-samtal handlade om vill hon inte avslöja.

– En olycka, säger hon kort.

Att höra anhöriga hitta sina döda familjemedlemmar, och när barn är i fara, upplever My-Adina Höring som de tuffaste samtalen.
Att höra anhöriga hitta sina döda familjemedlemmar, och när barn är i fara, upplever My-Adina Höring som de tuffaste samtalen.Foto: Oskar Brusén

Med sju personer i hörlurarna samtidigt, varav en i akut behov av hjälp, gäller det att lyssna efter det mest väsentliga.

– Det gäller att lyssna och höra efter vad som är viktigt. Jag måste välja mina frågor på ett smart sätt, för varje sekund är viktig. Speciellt i en riktig nödsituation, då kan inte jag ställa alla tio frågor direkt.

quotation startFör min del är det jobbigast när anhöriga hittar sina familjemedlemmar dödaquotation end

Den typen av samtal är tuffast att svara på, fortsätter hon.

– För min del är det jobbigast när anhöriga hittar sina familjemedlemmar döda, eller när barn är med om olyckor eller blir sjuka. De samtalen… De sätter sig kvar i en.

Det senare hände för en kort tid sedan, berättar hon. Hennes kollega fick in ett samtal om en ettåring som hade satt i halsen, och där operatören fick instruera föräldern genom en HLR.

– Den lättnaden och adrenalinpåslaget som släpper när man lägger på blir så oerhört känslosamt. Efter att vi har gett direktiv till en förälder att göra HLR på sitt barn och ambulanspersonalen är på plats måste vi lägga på, ta ett djupt andetag och ta emot nästa samtal.

Vanligt med bus- och felringningar

Av de 3,2 miljoner 112-samtalen som kommer in varje år är tre av tio felringningar. Oftast handlar det om någon som har ringt upp från fickan eller någon som ringer fel nummer. Det kan också vara rena busringningar.

– Det kan vara både barn och vuxna där som ringer in och hittar på situationer. Det är sådana samtal som tar mycket resurser och tid från människor som är akut behov av hjälp.

Inom loppet av en timme tar My-Adina emot sju felringningar, alla av olika karaktär.

– Vi brukar ligga kvar och lyssna ett tag för att verkligen säkerställa att det är en fickringning. Vissa samtal är den i andra änden helt tyst, men så får man en magkänsla – för det bygger man upp – att det kanske är någonting som har hänt.

Det har hon varit med om vid fler än ett tillfälle, berättar hon.

– Det har visat sig vara ett pågående knivhot i bakgrunden, eller en pågående stroke där inringaren med hjälp av mina frågor får knacka sig fram för att kommunicera. Det är inte så att vi lägger på så fort vi får ett tyst samtal, vi ligger med i åtminstone 20 sekunder för att säkerställa situationen.

quotation startI början av samtalet behöver jag inte veta exakt vad som har häntquotation end

Ytterligare två samtal, kategoriserade som felringningar, kommer in efter varandra. En person vill anmäla en misshandel som ska ha ägt rum två veckor tidigare. En annan vill prata med en läkare om, vad My bedömer, ett inte akut ärende och hänvisas i stället till Vårdguiden 1177.

– 112, vad har inträffat?

Personen i andra änden är stressad, nästan panikslagen. De första orden är svåra att tyda, men efter några sekunder hörs personen säga:

– Hon dör, hon dör. Skynda er.  

My-Adina Hörting får in ett samtal om en bilolycka. En kvinna är allvarligt skadad.
My-Adina Hörting får in ett samtal om en bilolycka. En kvinna är allvarligt skadad.Foto: Oskar Brusén

My-Adina, som genom sina frågor försöker bilda sig en uppfattning över situationen, förstår snart att det har skett en trafikolycka. En person är allvarligt skadad.

– I början av samtalet behöver jag inte veta exakt vad som har hänt. I princip behöver jag veta vilka skador personen har och om det är ett barn eller en vuxen.

Instruerar inringarna att utföra bröstkompressioner

I bakgrunden hörs flera, av situationen uppjagade, personer räkna högt och utföra bröstkompressioner. Raka armar i snabb takt, instruerar My-Adina, och berömmer om vartannat deras insatser.

– Ni gör ett fantastiskt jobb. Ambulanserna kommer så fort de kan, fortsätt byta av varandra och använd er kroppstyngd. En gång till: ett, två, tre.

– Andas, andas, hörs en på olycksplatsen skrika medan en annan fortsätter att räkna.  

Ambulansdirigenten, som tillsammans med en sjuksköterska nu är påkopplade i samtalet, ber My-Adina att säga till de inringande personerna att bereda sig för att möta upp ambulansen, allt för att sekunder ska sparas. Hon upprepar så att de på olycksplatsen hör.

– Nu kommer den, säger personen i andra änden.

– Jättebra. Sluta inte, fortsätt räkna hela tiden, säger My-Adina.

quotation startVissa samtal följer med en hela livetquotation end
”Jag hörde direkt att det var någonting allvarligt som hade hänt”, säger My-Adina Hörting om samtalet.
”Jag hörde direkt att det var någonting allvarligt som hade hänt”, säger My-Adina Hörting om samtalet.Foto: Oskar Brusén

Efter att ambulanspersonalen har tagit över och samtalet är slut, är My-Adina tyst i några sekunder.

– Jag hörde direkt att det var någonting allvarligt som hade hänt, säger hon sedan.

Får du någonsin veta hur det går för patienten sen?

– Hade jag själv fått bestämma hade jag alltid velat veta. Man får en kontakt med dem och bryr sig om alla som ringer in. Vissa samtal följer med en hela livet, men det är sällan vi får någon återkoppling.

Hur mår du efter ett samtal av den här typen?

– Det är sådana här samtal som gör mig så otroligt ödmjuk inför mina arbetsuppgifter. Och för livet, att det är så skört. Man blir så nära både liv och död.

pil
Medverkar i 112-serie

• Namn: My-Adina Hörting

• Ålder: 26 år

• Bor: Stockholm

• Yrke: SOS-operatör

• Aktuell med: Medverkar i tv-serien “SOS Sverige” med premiär den 29 april i Kanal 5.

klar

Artikellänk är kopierad

Gustaf Larsson
[email protected]
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro