ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Miss Li räddar Winnerbäck

Peter Lindholm · 25 Sep 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Lars Winnerbäck – Daugava Universal••

På gott och ont, just nu mest ont, låter Winnerbäck alltid som Winnerbäck. Han har hittat sin nisch i melankolisk och framför allt storstadsromantisk (här hinner han nämna Stockholm, Paris, Riga, Krakow, Moskva och Köpenhamn – i olika texter) trubadurrock, och han tänker inte lämna den om så kriget kommer.Det är tåg genom natten, höstlöv som fladdrar och neonblänkande asfalt och visst, det är fint, men vid gud, nog nu. Kom ut ur depressionen nån gång, Lars. Jag vet att den går hem i Sverige där vi alla sägs vara vemodigt buttra, särskilt under hösten, men jag börjar bli orolig. Hade det inte varit för Miss Lis klara röst hade jag trott att skivan var en svanesång.Snälla, titta på en fånig komedi. Dra ett dåligt skämt. Ät en glass med extra strössel.Gör nåt.

Viktlöst viskande Gonzáles

José González – In our nature Imperial/Playground ••••

González version av Massive Attacks ”Teardrop” är helt fantastisk. Han kan det där med att göra andras låtar helt egna. Han kan också det där med att med mycket små medel få någonting att låta väldigt stort. Fingrar dansar mjukt över strängar och det låter så enkelt och viktlöst. Och hans röst, visst har den blivit ännu bättre? Den rinner över mig som smält choklad, och jag vill somna tryggt när han viskar i mitt öra.

Förväntningarna krävde mer

Kate Nash – Made of bricksFiction/Universal•••

Vardagsbetraktelser, älskvärda pianoslingor och primitiva beats. Som jag har sett fram emot Kate Nash debut. Men jag har också befarat den. Rädd för att hon skulle reduceras till ännu en brittisk hajp som inte håller vad den lovar – oavsett vad Lily Allen tycker. Nu kan jag konstatera att Kate Nash är den smarta och coola singersongwriter hennes första singlar och framträdanden flaggat för. Men jag kan ändå inte låta bli att känna en viss besvikelse. Mina förväntningar krävde mer.

Komiskt pompös powemetal

Nightwish – Dark passion playNuclear Blast••

Nej, jag kan inte höra något vackert nordiskt vemod. Inga intressanta kontraster mellan tuggande metalriff och skönsång. Bara powermetal så pompös att det blir komiskt. Tuomas Holopainens melodisinne – killen har skrivit åtskilliga låtar som skulle ro hem en vinst i schlagerfestivalen vilken dag som helst – försvinner i en soppa av storslagna orkesterarrangemang och lustiga körer. Dessutom har svenska Anette Olzon, som ersatt Tarja vid mikrofonen, mindre karaktär än sin föregångare.

Mognar som ett årgångsvin

Peter LeMarc – Kärlek i tystnadens tid RCA/Sony BMG•••

Egentligen har det inte hänt så mycket i Peter LeMarcs musikaliska värld på 20 år, men hans hantverk är som årgångsvin. Det blir fylligare, mognare och rikare med tiden. Det finns en intimitet och närvaro i hans sånger, som gör honom förtrolig som få. Hans röst engagerar även om inte hans melodier alltid lyckas göra det. Men när allting stämmer gör han svårslagen vuxenrock med behaglig eftersmak.

klar

Artikellänk är kopierad

Peter Lindholm
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro