ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Mitt liv med HIV

metro · 3 Dec 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011
Till vänster är mina tre döttrar. Bakom dem står en av mina söner, Alex. Jag har även två äldre söner som arbetar. En av dem bor här också, med sin fru. De två barnen till höger är hennes. Även om min son inte är deras biologiska far, kallar de honom pappa. Min sonhustru vet inte om att jag är sjuk och jag vill inte att hon ska veta.

Till vänster är mina tre döttrar. Bakom dem står en av mina söner, Alex. Jag har även två äldre söner som arbetar. En av dem bor här också, med sin fru. De två barnen till höger är hennes. Även om min son inte är deras biologiska far, kallar de honom pappa. Min sonhustru vet inte om att jag är sjuk och jag vill inte att hon ska veta.


Del 3

klar

Artikellänk är kopierad

Jag går upp klockan 03 på morgonen för att göra tortillas som jag säljer på marknaden. Jag lagar mat i tre timmar. Ibland hjälper mina äldsta döttrar till. Vi gör 13 kilo tortillas om dagen, som vi säljer för 90 quetzals. Jag stannar på marknaden till klockan 10, sedan går jag hem, vilar lite, förbereder lunch, vilar lite till, och klockan 15 börjar jag med hushållsarbetet.
Jag går upp klockan 03 på morgonen för att göra tortillas som jag säljer på marknaden. Jag lagar mat i tre timmar. Ibland hjälper mina äldsta döttrar till. Vi gör 13 kilo tortillas om dagen, som vi säljer för 90 quetzals. Jag stannar på marknaden till klockan 10, sedan går jag hem, vilar lite, förbereder lunch, vilar lite till, och klockan 15 börjar jag med hushållsarbetet.
Innan jag fick behandling var jag väldigt tunn. Jag kände mig livlös och var mycket ledsen över att jag inte var frisk. Nu när jag får medicin kan jag laga mat, gå till marknaden varje dag och ta hand om mina barn.
  Jag klarar mig.
  Dailin och Daniela har fått behandling i ungefär ett år. De är vana vid det och ibland säger de "Mamma, det är dags för min sirap". Minstingen var väldigt smal, men hon har lagt på sig. Hon har nästan aldrig feber längre.
Innan jag fick behandling var jag väldigt tunn. Jag kände mig livlös och var mycket ledsen över att jag inte var frisk. Nu när jag får medicin kan jag laga mat, gå till marknaden varje dag och ta hand om mina barn. Jag klarar mig. Dailin och Daniela har fått behandling i ungefär ett år. De är vana vid det och ibland säger de "Mamma, det är dags för min sirap". Minstingen var väldigt smal, men hon har lagt på sig. Hon har nästan aldrig feber längre.
Det här är huvudgatan. Härifrån kan jag ta bussen till marknaden. 
  Varje dag innan jag går, gör jag i ordning medicinen till flickorna. De tar den klockan 07 på morgonen och 19 på kvällen. Jag tar mina egna piller med mig. 
  Den enda som vet att jag är sjuk är min vän som har ståndet bredvid mig. Hon är som en syster till mig och skulle aldrig tala om det för någon. Så det är inga problem för mig att ta medicinen i ståndet.
Det här är huvudgatan. Härifrån kan jag ta bussen till marknaden. Varje dag innan jag går, gör jag i ordning medicinen till flickorna. De tar den klockan 07 på morgonen och 19 på kvällen. Jag tar mina egna piller med mig. Den enda som vet att jag är sjuk är min vän som har ståndet bredvid mig. Hon är som en syster till mig och skulle aldrig tala om det för någon. Så det är inga problem för mig att ta medicinen i ståndet.
Jag har alltid koll på tiden. När jag inte är hemma tar min 14-årige son Alex över. Han ser till att flickorna tar sin medicin. Han tar dem till sjukhus om de blir sjuka när jag inte är hemma.
Jag har alltid koll på tiden. När jag inte är hemma tar min 14-årige son Alex över. Han ser till att flickorna tar sin medicin. Han tar dem till sjukhus om de blir sjuka när jag inte är hemma.
Det finns två sätt att ta sig hem till oss, en som alltid är lerig och den här. Vår granne tillåter oss att gå över hans mark. 
  På eftermiddagarna gillar jag att ta en promenad och prata lite med grannarna när jag har möjlighet. Men eftersom jag är ensam har jag inte tid att göra allt jag vill.
Det finns två sätt att ta sig hem till oss, en som alltid är lerig och den här. Vår granne tillåter oss att gå över hans mark. På eftermiddagarna gillar jag att ta en promenad och prata lite med grannarna när jag har möjlighet. Men eftersom jag är ensam har jag inte tid att göra allt jag vill.
Barnen älskar att leka här. De kastar sig från det här taket. Dailin och Daniela blivit blivit mycket bättre. Dailin älskar till och med att shoppa! Men vi måste fortfarande besöka sjukhuset en gång i månaden för kontroller.
Barnen älskar att leka här. De kastar sig från det här taket. Dailin och Daniela blivit blivit mycket bättre. Dailin älskar till och med att shoppa! Men vi måste fortfarande besöka sjukhuset en gång i månaden för kontroller.
Vi kommer hit även på eftermiddagarna eftersom huset blir väldigt varmt. Vi brer ut en filt och vilar. Senare på dagen vill flickorna gärna vara inomhus. De låtsas laga mat eller tar ut sina leksaker. Sedan äter de middag, tittar på teve och går och lägger sig vid 20.
Vi kommer hit även på eftermiddagarna eftersom huset blir väldigt varmt. Vi brer ut en filt och vilar. Senare på dagen vill flickorna gärna vara inomhus. De låtsas laga mat eller tar ut sina leksaker. Sedan äter de middag, tittar på teve och går och lägger sig vid 20.
Alla flickorna gillar den här dockan väldigt mycket. De leker också med våra två hundar och vår katt. 
  Vanligtvis studerar de på eftermiddagen, men det är lov nu. 
  Pojkarna föredrar att lyssna på musik. De lyssnar på allt nytt som släpps, men de dansar inte så mycket.
Alla flickorna gillar den här dockan väldigt mycket. De leker också med våra två hundar och vår katt. Vanligtvis studerar de på eftermiddagen, men det är lov nu. Pojkarna föredrar att lyssna på musik. De lyssnar på allt nytt som släpps, men de dansar inte så mycket.
Det här är rummet där de sover och tittar på teve på kvällarna. Jag går och lägger mig vid 21 eftersom jag måste gå upp så tidigt på morgonen. Och jag bara sitter och gör ingenting får vi ingen inkomst.  
  Vi försöker ha ett normalt liv. Men det svåraste är att – bortsett från barnan – vet inte min egen familj vad som verkligen händer. Jag kan inte säga det - jag är alltför för orolig för hur de ska reagera. Här är folk väldigt rädda för sjukdomen.
Det här är rummet där de sover och tittar på teve på kvällarna. Jag går och lägger mig vid 21 eftersom jag måste gå upp så tidigt på morgonen. Och jag bara sitter och gör ingenting får vi ingen inkomst.  Vi försöker ha ett normalt liv. Men det svåraste är att – bortsett från barnan – vet inte min egen familj vad som verkligen händer. Jag kan inte säga det - jag är alltför för orolig för hur de ska reagera. Här är folk väldigt rädda för sjukdomen.

klar

Artikellänk är kopierad

metro
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro