ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Möt puderparadiset i Engelberg

Tidningen Res · 16 Okt 2011
Uppdaterad 16 Okt 2011
Schweiz – landet där inget ser ut att förändras.

Schweiz – landet där inget ser ut att förändras. Foto: Mattias Fredriksson


Högt uppe i Alperna finns skidorten med Schweiz bästa puder. Otyglade, branta berg lockar lekfulla åkare till Engelberg- Nu är de på väg att väcka den anrika staden ur sin slummer. Följ med tidningen RES Leslie Anthony.

klar

Artikellänk är kopierad

Titlis bergsstation liggerpå 3 028 meters höjd.
Titlis bergsstation liggerpå 3 028 meters höjd.Foto: Mattias Fredriksson
Offpiståkare samlas för  puderåkning i Engelberg.
Offpiståkare samlas för puderåkning i Engelberg.Foto: Mattias Fredriksson
Mike Douglas är 41 år men drar sig för en bakåtvolt utför en klippa. Här i Wendellücke i Engelberg.
Mike Douglas är 41 år men drar sig för en bakåtvolt utför en klippa. Här i Wendellücke i Engelberg.Foto: Mattias Fredriksson

Tack vare sin centrala position i Alperna, och sin höga höjd, skördar Engelberg snöfall från två vädersträck, och både den norra ytterkanten av sydliga snöstormar och den sydliga spetsen av nordliga sveper in över staden. Samtidigt drar man nytta av orografiska effekter från såväl den närliggande Luzernsjön som bergets egna outgrundliga väderfenomen. Räknar man in bergets enorma överflöd av åkbara landytor är det lätt att börja betrakta Engelberg som en slags rysk docka för skidåkningsentusiaster. Vart man än tittar dyker det upp nya stycken av dold terräng – små glaciärer, raviner, sluttningar, fjällträd och mängder av intressanta offpistleder, inklusive ett av världens bästa puderåk. Schweiz är en av de platser på jorden där traditionerna ser till att ingenting någonsin ser ut att förändras, trots att det i själva verket kan pågå enorma skiftningar under marken. De kinesiska och indiska turister som står i kö för att åka upp till krönet av Titlis kan skriva under på detta, precis som de svenska turister som gett Engelberg en nytändning på senare år. Jämfört med första gången jag besökte staden för 15 år sedan har populariteten nämligen exploderat. Samtidigt har det hunnit hända en hel del med det noggrant tillrättalagda schweiziska samhället. Landet har visserligen låtit bli att gå in i EU, men vare sig man vill det eller inte har man släpats in i den samtida populärkulturella världen. I mötet med denna kultur har det gamla Schweiz flyttat fram positionerna och börjat fira sina traditioner på nya sätt. Efter en inspirerande dag på den eviga bergssidan, långt ifrån samtidens alla bryderier, tar vi oss tillbaka till den varma kamratlighet som präglar den ultramoderna Ski Lodge Engelberg. I likhet med många andra svenskar som föddes av en skidåkargeneration, där äventyr på branta utländska bergssidor var allt, tillbringade Eric Spongberg och Niklas Möller 2000-talets första år som så kallade ”ski bums” i Engelberg. Oändligt många timmar av fantastisk och lättåtkomlig offpiståkning i den charmiga småstaden mynnade så småningom ut i tanken på att de kanske skulle grunda ett eget ställe för folk med samma intresse. De sa upp sig från sina  kontorsjobb och stack till Alperna för att lära sig driva hotell. När jag träffar dem två år senare har de lärt sig en hel del, men de har ”fortfarande en miljon saker att fixa för att göra varje besök bekvämare, mer smakfullt, roligare, tystare … bättre”. En sådan sak var att de öppnade en gourmetrestaurang i vintras. På senare år har flera nya restauranger öppnats, samtidigt som det anrika Hotel Terrace fått en grundlig renovering som stod klar lagom till Engelbergs 100-årsjubileum 2004. Ändå framstår Ski Lodge Engelberg som en bättre symbol för det nya Engelberg som växer fram. Ett annat exempel på den nyvunna energin är planerna på det nya Titlis Resort, där gästerna kommer att ha restauranger, längdskidspår, utförsåkning och spa-komplex på gångavstånd. Denna stora och kostsamma satsning bryter ny mark, såväl bildligt som bokstavligt. På andra håll i staden har man samtidigt satsat på att förnya sina befintliga hotell. I andra änden av staden ligger Hotel Hoheneck som fått en rejäl ansiktslyftning, men som ändå är och förblir en knarrig gammal träkåk. De kandelabrar som på kvällarna hänger överallt bidrar till den spöklika stämningen; det är nästan så att man förväntar sig att vampyren Nosferatu ska dyka fram bakom någon gammal farfarsklocka. Vår vänlige svenske värd, Stefan af Petersens, lyckades vrida hotellet ur händerna på dess förre ägare, en besvärlig, konservativ typ som staden med glädje vinkade adjö till. Stefan hälsar gästerna som sina vänner när han gör entré i salongen för att skuffa in oss till den bufféliknande middagen. Ute fortsätter snön att falla, och imorgon kommer änglaberget där uppe att vara fullt av glödheta äventyrsmöjligheter.

klar

Artikellänk är kopierad

Tidningen Res
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro