ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Mysig stämning i mörkret

Jonas Cramby · 29 Nov 2013
Uppdaterad 8 Dec 2016
Mysig stämning i mörkret Gammeldags inredning som påminner om ett otroligt hippt äldreboende.

Mysig stämning i mörkret Gammeldags inredning som påminner om ett otroligt hippt äldreboende. Foto: Natanael Johansson


Ett populärt och mysigt ställe med levande ljus och medaljongtapeter och med lågmäld jazz i bakgrunden.

klar

Artikellänk är kopierad

Nu när det halvårslånga mörkret har börjat lägga sig över Stockholm har det ju blivit svårare och svårare att motivera sig att ta sig ut på krogen. Blixthalka, alkohol och nyinköpta finskor med lädersula är ingen idealisk kombination och även de mest hårdnackade av partyproffs känner mest för att sitta hemma med en filt över benen och lyssna på Melodikrysset. Men om man ska gå ut, för det ska man ju, så vill man ju helst gå till ett riktigt mysigt ställe och vilket ställe är i så fall mysigare än Oxelbloms på Skånegatan?

Bland vitrinskåp, levande ljus och medaljongtapeter spelas lågmäld jazz och den vänliga personalen serverar viskande välblandade Negronis och trösterik svensk husmanskost till det unga, moderna Söderklientelet – ja, hade de bara bytt ut musiken mot ljudet av en tickande moraklocka hade det varit nästan exakt som äta en mysig familjemiddag på ett otroligt hippt äldreboende.

Menyn, som naturligtvis presenteras i gamla mysiga läderbundna böcker, är uppdelad efter landskap och man kan äta en tre- eller femrätters prix fixe eller välja att stoppa i sig ett par smårätter och dricka ett par glas vin i någon av de mysiga sidenbrokadsofforna.

Vid vårt besök är det Västergötland och Västerbotten som får stå för inspirationen och som gammal västgöte är smakerna välbekanta – kräftor, gädda, vildsvin, körsbär. Gott!

Inledningen blir dock en besvikelse. Min potatis- och purjolökssoppa smakar surt och trist och jag stoppar i stället i mig ett par av Oxelbloms lingonbröd som både smakar och nästan är lika goda som Oaxens ölkavring. Min Skagenröra, serverad på samma bröd, är smaskig medan mitt middagssällskap gillar smakerna på sin hjortcarpaccio men finner den för seg och tjockt skuren. Gäddan är som gäddor brukar vara, fulla av små satans ben, medan huvudrätten på vildsvin kanske är den mest genuint västgötska av dem alla. Här har de nämligen valt att servera köttet med en hemgjord helamerikansk BBQ-sås som är så god, faktiskt, att mörkret utanför skingras för en sekund och jag i stället befinner mig vid en rykande grill på en solig raggarparkering, någonstans i Skaraborg.

klar

Artikellänk är kopierad

Jonas Cramby
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro