ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Nära ett mästerverk

Anneli Wikström · 28 Okt 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011
Frida Hyvönens ”Silence is wild” saknar just nu motsvarighet i Sverige, enligt Metros recensent. 

Frida Hyvönens ”Silence is wild” saknar just nu motsvarighet i Sverige, enligt Metros recensent.  Foto: Urban Brådhe


klar

Artikellänk är kopierad

Artist: Frida Hyvönen Skiva: Silence is wild (Licking Fingers/Playground)Betyg: ••••

Jag har redan utnämnt ”Dirty dancing” till hösten bästa låt. Det är den fortfarande. Det inledande spåret på ”Silence is wild” bjuder på glesbygdsromantisk storytelling som just nu saknar motsvarighet i vårt land.

Och i princip varje låt som följer etsar för alltid fast att ingen kan berätta en historia som Frida Hyvönen. Oavsett om det handlar om ungdomsförälskelse med en fäbless för intim dans, London, eller abortångest.

Att hon och producenten Jari Haapalainen sedan stöpt en del av dessa pianobaserade alster i en ljudbild som doftar av Phil Spector tar plattans bästa stunder snubblande nära små mästerverk.

Lite ironiskt och sorgligt är det dock att samtidigt som demonproducenten Phil Spector sitter och svettas med sänkt huvud i en rättssal åtalad för mord, bär höstens två bästa men avlägset besläktade skivor (den här och Glasvegas) hans musikaliska arv med stolthet.

Slår knut på sig själv

Artist: John Legend Skiva: Evolver (Columbia/Sony BMG)Betyg: ••

Det känns som att John Legend har slagit knut på sig själv i ett försök att förnya sig och göra mer radiovänliga hits. Partylåtar, reggae-influenser och bongotrummor blir bara fel. Han är fortfarande bäst i sina pianobaserade ”slow jams”, även om det också börjar bli tjatigt. Det är nästan så man undrar om första skivan bara var ett lyckokast?

Agnes är mogen

Artist: Agnes Skiva: Dance love pop (Roxy) Betyg: •••

Låt er inte luras av det lite barnsliga skivomslaget. Det är täm­li­gen missvisande. Agnes Carlssons nya platta ”Dance love pop” är långt ifrån bubbelgum och barnkalas. Den innehåller, som titeln avslöjar, dance och pop i en härlig blandning som flirtar en del med 80-talet. Första singeln ”On and on” leder vägen och de övriga nio låtarna följer i samma spår. Plattan känns oväntat mogen och den gör mig glad.

Långt ifrån uträknade

Artist: The Cure Skiva: 4:13 dream (Geffen/Universal) Betyg: •••

Då var det dags igen. Sedan 1992 har The Cure konsekvent släppt en ny platta vart fjärde år. Den här gången är det bandets lite poppigare sida som får störst utrymme och skivan känns överraskande pigg.

Ska man jämföra med någon av bandets tidigare titlar ligger ”Wish” närmast till hands. Sminket sitter visserligen lite sämre för varje släpp men Robert Smith, som fyller 50 nästa år, är fortfarande långt ifrån ut­räknad.

Max Martin bäst på trött Pink

Artist: Pink Skiva: Funhouse (Laface/Sony BMG) Betyg: ••

Det är sju år sedan jag föll för Pink och hennes rockiga sound. Nu släpps hennes femte album ”Funhouse” och det låter precis som det gjorde då.

Skillnaden är bara att jag har tröttnat. Hon är fortfarande bra, inte tal om något annat, men det känns varken nytt eller spännande.

Bästa spåren är ”So what” och  ”I dont belive you” och det kanske inte är en tillfällighet att de är producerade av svenske Max Martin.

klar

Artikellänk är kopierad

Anneli Wikström
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro