ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Nina: Eländet där är så kompakt

Peter Lindholm · 4 Apr 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011
– Barnen och de nyfikna vuxna kom springande så fort vi rullade in i en by. Det var härligt att få den kontakten med dem, eftersom samtalen och intervjuerna sedan handlade om så tunga saker, berättar Nina Persson.

– Barnen och de nyfikna vuxna kom springande så fort vi rullade in i en by. Det var härligt att få den kontakten med dem, eftersom samtalen och intervjuerna sedan handlade om så tunga saker, berättar Nina Persson.


klar

Artikellänk är kopierad

Hon gjorde sitt livs svåraste intervjuer i Indien tidigare i år. Ändå var det popstjärnan Nina Persson i The Cardigans som själv ställde frågorna. Hon hade rollen som reporter och träffade aidssjuka för ett inslag i ”Världens humorkväll”, som sänds i TV4 på påskafton. Nina åkte med Unicef till Chennai (tidigare Madras) i södra Indien  för att möta familjer som drabbats av aidsepidemin. Under tio februaridagar reste hon runt på landsbygden, besökte byar och hon träffade hivsmittade barn och deras familjer. Ninas uppdrag var att synliggöra Unicefs arbete genom att intervjua de drabbade.

Det brukar sägas att alla som besöker Indien för första gången får en rejäl kulturchock. Men Nina Persson var väl förberedd, redan förra året reste hon runt i fem indiska städer. – Min svärfar är molekulärmedicinare. Jag och min man följde med honom under en rad konferenser runtom i Indien. Vi hängde med vetenskapsmän och läkare från hela världen.

Du är van vid att själv bli intervjuad, hur var det att hamna I den omvända situationen? – Svårt, det var ju inte som att prata om popmusik. Det var familjer där familjemedlemmar hade gått bort och andra var smittade. När man står inför sådant blir man helt blank i huvudet. – Men jag hade mycket hjälp av tv-producenterna, annars hade jag inte kommit fram till de svåra frågorna. Men ibland var det lite jobbigt att ha någon som väste i nacken: ”Fråga hur det känns när hennes man har dött.”

Det måste vara svårt när man inte är van vid så pass sjuka människor? – Ja, efter första intervjun kände jag bara: ”Fan, jag klarar inte av det här”. Det var en mamma, en änka på 26 år med flera smittade barn. På frågan hur hon såg på framtiden svarade hon: ”Jag vill ta livet av mig”. Vad frågar man efter det? Ja, det går ju inte att säga: ”Tack och hej, lycka till!”. – Man är ju van vid att kunna avsluta  ganska eländiga samtal med... ”ja, vi hade ju i alla fall tur med vädret”. Det brukar alltid finnas något att vara glad för, men där var eländet så kompakt att det var svårt att hitta det ibland. – Vi träffade människor som var så sjuka att det inte var klokt. Men det var ganska skönt att träffa människorna som arbetar med det på olika sätt: kartlägga spridning, behandling, undervisning och allt.

Vilket möte var mest gripande? – Det var en pojke på fyra år som jag fick bra kontakt med. Han var sjuk på ett väldigt synligt sätt, med utslag över hela kroppen. Han var så himla sjuk, men samtidigt var han som vilket vanlig unge som helst. Vi lekte och busade, blev lite kompisar, fick väldigt bra kontakt. Men han blev lätt trött och var tvungen att vila sig emellanåt. – En annan pojke i tolv-årsåldern kunde jag prata direkt med på engelska, utan tolk. Han älskade amerikansk wrestling, brukade kolla det på tv:n i byn. Så mitt i allt det där stod vi och snackade om hans stora idol – Hulk Hogan.

Sjöng du för någon? – Nej, det var snarare de från Unicef som stod för underhållningen, så att vi kunde jobba ifred. Jag fick vara den seriösa med Unicefbadgen, de fick stå och fjanta sig och sjunga.  

Hur känns det efter en sådan här omtumlande resa? – Man kommer hem och blir frustrerad över att man är en jävla popstjärna. Jag kunde bli gråtmild bara jag såg vissa barn. Efter en vecka blev jag riktigt låg. Det kändes riktigt jävligt, men sedan skakar man av sig det. Allting måste få lov att existera parallellt. Det är inte så att man liksom blir en mörksinnig människa. – Tvärtom, det fanns någonting positivt och stärkande i att vara med om det här. Och det var första gången som jag verkligen kunnat tokutnyttja ett kändisskap till något riktigt bra.

klar

Artikellänk är kopierad

Peter Lindholm
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro