ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Nolans hittills mest berörande film

Elin Larsson · 7 Nov 2014
Uppdaterad 7 Nov 2014

klar

Artikellänk är kopierad

Titel: ”Interstellar”

Genre: Sci-fi

Betyg: 4 (fyra)

Steven Spielberg hade en gång planer på att göra film av den idé som istället, via Jonathan Nolan (manus) hamnade i händerna på den senares bror. Möjligen sörjer några den överlämningen. Är det något Spielberg hanterar exceptionellt bra är det science fiction med hjärta. Och är det något Christopher Nolans filmer kritiserats för är det brist på emotionell förankring.

Med ”Interstellar” visar Nolan visserligen att han behöver slipa ytterligare på sin förmåga att skapa trovärdighet i sina rollfigurers känslomässiga utveckling. Men det här är tveklöst hans hittills mest berörande film, med sin utgångspunkt i en stark far-och-dotter-relation samt ett budskap om sorgfyllt, men aldrig sinande hopp.

Handlingen tar avstamp i en (oroväckande nära!) framtid där jorden dränerar sig själv på naturresurser och människans högteknologi inte förmår stoppa händelseförloppet. På en närmast steinbeckianskt skildrad landsbygd, där tjockt damm täcker allt, har den före detta rymdpiloten Cooper (Matthew McConaughey) underkastat sig naturens vilja och lever en tynande tillvaro med sin familj. Det är knappast den hotande undergången som i första hand avgör när Cooper lämnar allt bakom sig för ett NASA-projekt med mål att hitta nya världar i yttre rymden, snarare drömmen om en tid när människor var ”upptäckare, pionjärer – inte underhållsarbetare”.

Likt Alfonso Cuaróns ”Gravity” från förra året tar ”Interstellar” andan ur tittaren bara i egenskap av visuellt spektakel. Smolket i bägaren är pretentiösa upprepningar och scener som nog är tänkta att överlappa logiska luckor men fungerar kontraproduktivt. Hans Zimmers musiksättning fungerar nog utmärkt på egen hand, men hamnar ofta i otakt med berättelsen.

Givetvis ska ”Interstellar” ses trots brister – så här storslaget blir det sällan på film.

Med en mening: En mäktig berg-och-dalbana av hög ambition och visuell magi.

Tillägg: Häftigt att se hur karriären för filmfotografen Hoyte Van Hoytema, som imponerat på så många svenska produktioner, går så välförtjänt lysande. Nu ”Interstellar”, nästa nya ”Bond”.

klar

Artikellänk är kopierad

Elin Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro