ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Orup gör comeback - men vill sluta göra album.

Stockholm Peter Lindholm · 5 Nov 2006
Uppdaterad 17 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Namn: Thomas "Orup" Eriksson Ålder: Snart 48. Familj: Hustrun Pernilla. Barnen Kid (från ett tidigare äktenskap), 14, Isidor, 6 och Charlie, 5. Bor: Lidingö. Musikkarriär: Intermezzo (1975-81), Ubangi (82-85), Thereisno orchestra (86-87), Glenmark, Eriksson, Strömstedt (94-), solodebuterade 1987.

Thomas "Orup" Eriksson gör något av en motvillig comeback på skiva i en tid då han själv slutat köpa plattor. Men han försöker fortfarande göra de perfekta poplåtarna. Han har legat lågt som soloartist i sex år och mest ägnat sig åt att på kontorstid skriva låtar åt andra, som Alcazar, Peter Jöback - och förstås Lena Philipsson. Efter "Det gör ont", som vann Schlagerfestivalen 2004, skrev han två album åt henne. - Det var då det började bli roligt igen. Jag kände att jag hade en plats i musiklivet igen. Jag är väldigt nöjd med Lenas plattor och låtarna kunde det lika gärna vara jag som sjöng. De är gjorda för mig själv egentligen, säger Orup. Om en månad släpps hans åttonde soloalbum, "Faktiskt" ("en medveten blinkning till Pet Shop Boys "Actually") och i veckan kom första smakprovet i form av "Måndag-fredag". Det är Orups första singel som inte går att hitta i skivbutikerna. Den går bara att köpa i nedladdningsbart format.

Saknar inte en typisk singelartist som du den fysiska produkten? - Nä, jag har ju ett ex av promosingeln som gått till media, haha. Nej, jag tycker inte att det är så jobbigt, varken nostalgiskt eller sentimentalt. Den känslan försvann med 7-tumssingeln. Och vem köper en singel i dag? Själv köper jag aldrig skivor.

Aldrig? - Nej, men jag köper rätt mycket på nätet och det är uteslutande från Itunes music store. Enda undantaget är en samlingsplatta med Elton John som inte gick att hitta där. Men att kunna ladda ned musik är annars det bästa som hänt på 20 år. Jag sitter en timma om dagen och bara köper och lyssnar och jämför, bara för att det är så jävla kul.

I tidningen Ondskan kommenterar du låtskrivandet självmedvetet och självironiskt. Att du hela tiden försöker låta modern, men i slutänden låter det ändå som 1989. - Haha, jo, men lite så är det ju. Hör bara Jerry Lee Lewis nya platta. Den är grym! Han har hittat essensen, det låter som om den var gjord 1956, men ändå har de lagt till saker så man ändå hör att den är inspelad i dag.

Du sjunger om dig själv i "Indiedrottning" på kommande albumet. Hon tycker att du är både för gammal och för folklig. - Den låten är rätt speciell. Jag har alltid gjort stories och satt in mina värderingar någonstans i dem. Här har jag tagit bitar av mitt liv - mitt offentliga liv - och satt in. Det har jag aldrig gjort förr.

Vem är hon då, indiedrottningen? - Ingen särskild, hon finns inte. Det var en kompis som berättade att han varit på Söder och sett en stenhård indietjej med ett gäng vinylalbum och längst fram låg min första platta. Sedan läste jag om det här uttrycket indiedrottning i en tidning och byggde upp en schablonbild av henne.

Hur skulle du själv vilja sammanfatta albumet? - Någon röd tråd och sådant finns inte. Jag har problem med album, mina skivor är egentligen elva låtar, sällan ett album. Om jag själv fick bestämma skulle jag bara släppa singlar, eller enstaka låtar, hela tiden. Jag har tjatat om det i 20 år, men får aldrig göra det eftersom det alltid är någon som övertalar mig om att det inte funkar. Men jag ska fortsätta slåss för det. Jag vet att världen behöver en jävla massa bra låtar hela tiden.

Hur ser då den perfekta poplåten ut? - Det är en låt som på ytan är enkel att ta till sig och älska, men sedan finns det också något under ytan som gör att den stannar kvar. Det är dit jag alltid vill nå, men man lyckas kanske bara helt och fullt med var trettonde eller femtionde låt.

Vilka av dina egna låtar rankar du högst? - Ofta sammanfaller min konstnärliga uppfattning med publikens tycke. Och det är en jäkla tur det, annars hade det varit jobbigt. Det är låtar som "Stockholm", "Regn hos mej", "Magaluf", de stora hittarna.

I ORUPS IPOD JUST NU: Metal guru - T Rex You give me something - James Morrison Picture this - Blondie The long way around - Dixie Chicks Oh Father - Linda Sundblad Plus allt med Elton John och Electric Light Orchestra.

EXTRAGREJ: Hatten av för Gessle och Hellström - Per Gessle känner jag mig onekligen besläktad med, för hans uppskattning, förståelse och kärlek för ren popmusik. Gessle gör samma sak som mig, men jag tror han gör det dubbelt så mycket bara. - Artistiskt sett känner i alla fall mitt tidiga jag ett släktskap med Håkan Hellström. Det känns som han lever med sin musik i 180 liksom - och det gjorde jag också. Det är inte riktigt så i dag.

klar

Artikellänk är kopierad

Stockholm Peter Lindholm
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro