ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Persbrandt leker gangster

Pontus Hammarlund · 25 Aug 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011
Mikael Persbrandt gör sig redo för en scen i "Gangster"

Mikael Persbrandt gör sig redo för en scen i "Gangster" Foto: Lotta Imberg


Metro följde honom under inspelningen av nya filmen

klar

Artikellänk är kopierad

Filmteamet gör sig redo för tagning under den nattliga inspelningen av "Gangster"
Filmteamet gör sig redo för tagning under den nattliga inspelningen av "Gangster"
Mikael Persbrandt får regi av producenten och regissören Steve Aalam.
Mikael Persbrandt får regi av producenten och regissören Steve Aalam.

Metro fick som enda tidning följa Mikael Persbrandt en dag på jobbet när filmen ”Gangster” spelades in. Eller dag och dag. Inspelningen ägde rum nattetid. Klockan 23.24 dyker Mikael Persbrandt upp i grå träningsoverall. Några minuter senare står han framför mig i bara kalsonger. Flera tatueringar täcker hans kropp.  – Jag spelar en äldre bedagad affärsman i detta kriminella nätverk som rör sig i filmen, säger han och drar på sig en skjorta. •• Är det skönt att slippa polisrollen och spela buse? – Ja, det är roligt att få växla. Det är det som är kul med det här jobbet. Vi leker olika saker hela tiden. Men det är bara yrket som skiljer. Vi har samma pistoler och kostymer. ”Gangster” produceras av Isis Cataegis Pictures som tidigare spelat in ”Rånarna” som hade premiär 2004 och ”Exit” som har premiär den 6 oktober. Även den här gången får de klara sig utan statliga pengar. Men det ska nog gå vägen med namn som Mikael Persbrandt och Kjell Bergqvist i rollistan.

Klockan 01.00 är Centralstationen i Stockholm, där inspelningen ska äga rum, tömd på resenärer, alkisar och en kvällstidningsfotograf som smugit runt på inspelningsplatsen. Filmandet kan börja och mellan tagningarna skyndar Persbrandt fram för att prata vidare. Han är mån om att svara på alla frågor. Nästan. •• Hur är livet som pappa? – Jag pratar ju inte om mitt privatliv för då har jag inget privatliv kvar. •• Men du gör ju det ibland? – Nej, jag försöker undvika det, jag måste försöka bromsa det. Jag skulle lätt kunna säga till dig att det är alldeles underbart på många sätt, det förstår ju de flesta. Men vi skiter i det och går vidare. Även om du säkert har någon sådan fråga till, jag väntar med spänning, säger han och skrockar förnöjt. Han är avspänd. Under en skarp tagning när han vet att hans ansikte inte syns i bild vänder ha huvudet mot mig – blinkar och ler. Sekunden senare säger han sin replik. •• Du ser avspänd ut när du jobbar?  – Jag är avspänd. •• Vilket är det bästa beslut du någonsin tagit? – Det är inte en dum fråga. Jag tror att det bästa beslutet visar sig när man blir äldre, säger han och ser ut att fundera vidare. •• Vilket är det största misstag du begått? – Mitt största misstag har varit bristen på medvetenheten om dem. Att det bär iväg ibland både när det gäller jobb och privat. Under en fikarast berättar Persbrandt om en längtan att regissera. – Inte för att jag ska kunna skriva regissör på visitkortet. Jag ska göra det med någon personlig film där jag känner att just jag kan berätta historien. •• Du är en av Sveriges absolut kändaste personer... – Usch ... och inte blir det mindre av att vi gör det här. Det är sådan dualism i det där. Jag säger som Jodie Foster: ”Det finns inget bra med det.” Men samtidigt så ingår det i det här jobbet. •• Det jag tänkte på är att löpsedlarna är en bidragande faktor till det. – Det är väl kanske något som kan stämma alldeles utmärkt. Jag tror att jag håller på att undersöka hur man ska förhålla sig till sig själv när ens självbild krockar med den mediala bild som har blivit rätt så abnorm i mitt fall. Jag lär mig att förhålla mig till det och i mina bästa stunder kan jag se på det med någon sorts häpnad och humor. •• Det ger dig ju indirekt ett fetare lönekuvert också? – Det kan vara en utsaga av dig som kan stämma på sätt och vis. Men vi lever samtidigt på en liten marknad och kan hända hade jag redan uppnått mitt lönetak, hehe. Att Persbrandts son Igor har en morfar som heter Ulf Lundell har väl knappast undgått någon. Frågan är om musikern och författaren är någon som Persbrandt sett upp till tidigare. – Nej, jag har inte sett upp till ... hehe, jaha, nu blir det rubriken. Jag vet inte hur jag ska svara på det så att det bli rätt. Jag kan säga så här: Det finns inte så många jag har sett upp till vad gäller mitt yrke. Och som du hör nu så svarar jag inte på frågan. Men vad gäller yrke ser jag upp till dem som brinner. •• Men ni har väl ändå vissa likheter? – Ja, men de kan medierna få syssla med så kan vi tycka att det är kul hemma på kammaren, hehe. Flera timmar har förflutit och det är lätt att förstå hur Dramatens bad boy älskas av alla – trots sina misstag. Blicken och leendet – mer behöver inte sägas. Och innan jag går berättar han att han har funderat ut vilket hans bästa beslut hittills är. – Att träna på detta att ta viktiga beslut. Det är väl ett viktigt beslut i sig? Klockan 02.35 lämnar jag inspelningen. Persbrandt förbereder en ny tagning.

klar

Artikellänk är kopierad

Pontus Hammarlund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro