ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Plågsamt lillgammal och präktig

Maria Forsström · 10 Aug 2013
Uppdaterad 12 Aug 2013
Plågsamt lillgammal och präktig

Plågsamt lillgammal och präktig Foto: Gustav Gräll


klar

Artikellänk är kopierad

Publiken i extas under Alicia Keys.
Publiken i extas under Alicia Keys.Foto: Gustav Gräll

Problemet med Alicia Keys är att hon känns som Lisa Simpson. Musikalisk och smart men plågsamt lillgammal och präktig. Att hennes röst kan skära glas och hennes skolade pianofingrar sannolikt klara de flesta noter hjälper föga när åttio procent av låtmaterialet är sövande radio-r&b.  Och när hon spelar upp den lilla telefonsketchen från videon till ”You don’t know my name” och någon snubbe kliver upp på scenen bara för att stå där med en telefon i handen i en minut blir åtminstone jag sekundärgenerad.

Med det sagt så finns det naturligtvis ljuspunkter. ”Try sleeping with a broken heart” är en, även om hon slarvar bort den mot slutet och börjar såsa vid pianot igen. Som tur är följer ”Fallin” direkt efter, och det är förutom redan från början en riktigt bra låt en mycket bra version – Alicia Keys kör är fantastisk (vilket de även, lite oväntat, visar i ett eget nummer) och hjälper till att förmedla lite äkta känsla.

Och så har vi naturligtvis finalen, där Keys gör kvällens enda ombyte. En glittrande långklänning, Jay-Z:s inspelade röst och flera tusen hipsters som stämmer upp i sången om Stora Hornstull. Det är mäktigt, något annat kan man inte säga. Tyvärr lite för lite, lite för sent.

klar

Artikellänk är kopierad

Maria Forsström
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro