ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Radiovänlig post-grunge

Peter Lindholm · 1 Sep 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Artist: Takida ••(•••)Skiva: The darker instinct (Universal)

För att vara ett av landets största rockband är medlemmarna i Takida tämligen anonyma. Kvintetten från Ånge har, medvetet    eller omedvetet, lyckats undvika stjärnstatusen som stora framgångar brukar generera. En av killarna skulle kunna sitta bredvid dig på bussen utan att du har en aning om vem det är.

Tyvärr präglas även musiken av samma avsaknad av personlighet.

Gruppen lyckas inte heller på ”The darker instinct” kliva ut ur skuggan av amerikanska förlagor som Nickelback och Staind. Men visst har bandet förmågan att leverera radiovänlig post-grunge, perfekt för landets shoppingstråk och mindre hippa frisörsalonger.

"The darker instinct" har vad som krävs för att befästa Takida som ett av Sveriges populäraste – och samtidigt mest anonyma – band. Gott så.

Inlevelse à la Lewis

Artist: Juliette Lewis•••(••)Skiva: Terra incognita (Roadrunner/Bonnier Amigo)Juliette Lewis fort-sätter leva ut sin rock’n’roll-dröm, den här gången utan The Licks. Precis som tidigare handlar det om skramlig rock som ofta skulle falla platt om det inte vore för Juliettes utlevelse vid mikrofonen.

Den räcker å andra sidan långt.

Sångerskan, fortfarande mest känd som skådespelare i filmer som ”Natural born killers”, kastar sig över låtarna med en övertygelse så stark att jag tvingas kapitulera.

En aning irriterande

Artist: The Used ••(•••)Skiva: Artwork (Reprise/Warner)Sångaren Bert McCracken har levt ett tufft liv och vet, liksom troligtvis en stor del av bandets unga publik, vad självförakt innebär. Dessvärre saknas förmågan att omvandla frustrationen till musik.

"Artwork" innehåller ett par snygga refränger men är aldrig särskilt känslosam. På sin höjd blir gruppens inställsamma mix av pop och metal en aning irriterande.

Tonårsångesten förtjänar definitivt ett bättre soundtrack än så här.

Vidrigt om ni frågar mig

Artist: Fibes Oh Fibes ••(•••)Skiva: 1987 (Universal)

Fibes Oh Fibes Christian Olsson anser att 1987 var det ultimata popåret. Rick Astley slog igenom och John Farnham dominerade Tracks.

Tillsammans med Kim Wilde, Björn Skifs och Spandau Ballets Gary Kemp gör han en sentimental nostalgitripp och återskapar de sockervaddssöta pastell-drömmarna som präglade en tioårings mellanstadiedisko då.

Snyggt om man gillar sådant, rätt vidrigt om ni frågar mig.

Hajpad electropop

Artist: Little Dragon •••(••)Skiva: Machine dreams (Peacefrog/Border)

Little Dragon är kanske Sveriges mest hajpade band ute i världen just nu. ”Icons of club cool”, som Times uttrycker det. Det är melankolisk electropop som korsbefruktats med neosoul (tänk Erykah Badu) och 80-talsyntar.

Sångerskan Yukimi Nagano drar ett tungt lass i det dramatiska ljudlandskapet, men får tyvärr aldrig klä sin röst med samma slags skrimrande juveler till melodier som när hon gästsjunger med jazzduon Koop.

klar

Artikellänk är kopierad

Peter Lindholm
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro