ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Rapport: Barnamord kunde ha stoppats

Stefan Wahlberg · 12 Feb 2013
Uppdaterad 13 Feb 2013
Tingsrätten konstaterade att det var bevisat att den 33-åriga kvinnan har dödat sin baby genom att hoppa från en bro vid Slussen i Stockholm. Men att hon  hade varit så psykiskt sjuk att hon helt hade saknat uppsåt. Hon friades därför helt. 

Tingsrätten konstaterade att det var bevisat att den 33-åriga kvinnan har dödat sin baby genom att hoppa från en bro vid Slussen i Stockholm. Men att hon  hade varit så psykiskt sjuk att hon helt hade saknat uppsåt. Hon friades därför helt.  Foto: PER-OLOF SÄNNÅS


Den 33-åriga kvinnan, som hoppade från en bro med sin son, skulle ha fått terapi dagen före den tragiska händelsen. Och nu visar en granskning brister hos såväl skola och vård som socialtjänst i liknande fall. – Man borde bli bättre på att fånga upp den här typen av psykiska problem, säger advokaten Frida Wallin.

klar

Artikellänk är kopierad

Tidigt på morgonen den 28 juli lämnade den 33-åriga mamman sitt skyddade boende i Stockholm med sin tre månader gamle son i barnvagnen. Hon hade då varit på väg in i en psykos under ett par veckor. Strax efter klockan åtta på morgonen lyfte hon sonen ur barnvagnen, klättrade över ett broräcke vid Slussen och hoppade med babyn tio meter ner i asfalten under sig.

Kvinnan överlevde hoppet men sonen dog tre dagar senare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. När rättegången hölls flera månader senare trodde kvinnan fortfarande att sonen levde – trots att hon hade tagit farväl av honom på sjukhuset i samband med att han dog.

– Det hela är så tragiskt. Socialtjänsten hade bokat ett möte åt henne med en psykiater på fredagen men det blev uppskjutet till på måndagen. Och på lördagsmorgonen inträffade detta, säger kammaråklagare Jennie Söderberg som åtalade den 33-åriga kvinnan för dråp alternativt barnadråp.

Under rättegången i Stockholms tingsrätt visade det sig att kvinnan två månader före händelsen hade börjar visa tecken på personlighetsförändringar och vanföreställningar – någonting som hade accelererat rejält de sista två veckorna. Kvinnans kontaktperson på det skyddade boendet berättade i tingsrätten att hon förstod att kvinnan var ”på väg in i någonting”.

På torsdagen, alltså två dagar före händelsen, hade hon sitt sista möte med socialtjänsten. Samma kväll började hon uppträda rejält avvikande. Hon gick ut på gatan, fram och tillbaka, och satt i ena änden av sin säng och var helt frånvarande. Personalen försökte få henne att träffa en psykiater redan dagen därpå men hon ville själv vänta till måndagen. På lördagsmorgonen hoppade hon från bron.

Flera läkare vittnade under rättegången om att kvinnan sannolikt hade drabbats av en förlossningspsykos. Även den rättspsykiatriska undersökningen visade att hon led av paranoida vanföreställningar om att någon skulle ta hennes barn ifrån henne. När hon hoppade från bron saknade hon förmåga att ens inse innebörden av sina gärningar.

Domen blev mycket ovanlig: tingsrätten konstaterade att det var bevisat att kvinnan har dödat sin baby men att hon hade varit så psykiskt sjuk att hon helt hade saknat uppsåt. Hon friades därför helt.

– Domen är mycket tydlig och välformulerad och jag kommer inte att överklaga, säger åklagaren Jennie Söderberg. Hon ska där-emot enligt lag anmäla fallet till Socialstyrelsen som ska utreda om myndigheterna hade kunnat agera annorlunda för att förhindra det inträffade.

Varken åklagaren eller kvinnans egen advokat, Frida Wallin, vill dock ta ställning till om socialtjänsten borde ha agerat annorlunda före händelsen. Frida Wallins säger dock:

– Rent generellt tycker jag att man borde bli bättre på att fånga upp den här typen av psykiska problem när kvinnor och barn placeras på skyddade boenden vilket ju i sig kan vara en påfrestande situation för dem.

Slarvar med att anmäla

Varje år dödas mellan fem och sju barn i Sverige genom brott. Sedan år 2008 ska Socialstyrelsen enligt lag granska varje sådant fall och utreda om barnomsorg, skola, sjukvård och socialtjänst hade kunnat förhindra brottet.

Socialstyrelsen har i två rapporter beskrivit 18 sådana fall. När det gäller till exempel sjukvården visar det sig att personalen är alldeles för ”snål” med att upprätta anmälningar till socialtjänsten. 

– En anmälan ska göras redan när man befarar att det finns risk för att ett barn far illa. Det behöver alltså inte finnas bevis utan det är socialtjänstens sak att utreda, säger Lotta Nilsson som är utredare på den enhet vid Socialstyrelsen som granskar dessa fall.

När det gäller skola och barnomsorg visar det sig att man inte heller har anmält fall. En av de vanligaste orsakerna uppges vara bristen på återkoppling från socialtjänsten – vilket i sin tur beror på sekretess.

Men även socialtjänsten, som både har det största ansvaret och en skyldighet att agera omedelbart i sådana här situationer, har visat sig ha allvarliga brister:

– Vår granskning visar att socialtjänstens utredningar i vissa fall tar alldeles för lång tid. Och då kan det ju tyvärr vara för sent. Det har dessutom visat sig att socialtjänsten inte alltid har inlett utredningar trots att barnet kan ha haft behov av skydd eller stöd, säger Lotta Nilsson.

klar

Artikellänk är kopierad

Stefan Wahlberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro