ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Rätt avfart

Jack Werner · 4 Okt 2013
Uppdaterad 25 Dec 2015

klar

Artikellänk är kopierad

”Det fanns några spår. Mejladressen som Richard (Cox) fick i en musikfil, den som ledde till Flickr-kontot, och IP-adresserna han samlade in, pekade på en kvinna som jobbar på en skola i Berkeley, Kalifornien. Men när jag ringer den skolan och spelar upp ljudfilen från Veronikas personliga hemsida för en förvirrad receptionist säger hon att det inte är den kvinnans röst hon hör. Hon är säker. Eftersom jag inte vill riskera att väcka obefogade misstankar mot henne vågar jag inte gå längre i den jakten. Där tar det stopp.”

Det här stycket i slutet av texten om Veronika har många fastnat för. “Borde gräva vidare på Berkeleyspåret, känns som en svag ursäkt att hoppa det p.g.a. en upprörd receptionist”, skrev till exempel kommentatorn Andrea Nordin i det första inlägget på denna blogg. Många har instämt, och jag är medveten om hur slappt det såg ut. Min försiktighet berodde som sagt på att jag inte ville riskera att någon oskyldig pekades ut, och nu kan jag med glädje meddela att den varsamheten var rätt drag. Kvinnan på skolan har ingenting med det här att göra.

Det finns ett annat spår som jag nu fokuserar helt på. Och det är väldigt, väldigt hett.

Namnet som jag nämnde i förra inlägget har visat sig vara intressant som sjutton. Låt mig berätta lite om det. Det började som sagt med att en läsare i USA kontaktade mig och berättade att han varit i kontakt med Veronika tidigare. “Vi möttes på Myspace i september 2006″, skriver han till mig, “eftersom hon hängde på mitt colleges diskussionsgrupp.” De började prata med varandra via först meddelanden, sedan mejl, och till slut faktiskt telefonsamtal. “Hennes röst lät precis som den du laddade upp i din artikel. Vi hade djupa konversationer tillsammans, och det kändes nästan som om vi var vänner. Vi sa flera gånger att vi skulle ses och käka brunch men det blev aldrig av,” berättar han.

Den Veronika han träffade kallade sig dock inte Larsson i efternamn, utan något annat – nämligen exakt samma som kvinnan som jobbar på skolan i Berkeley. Anledningen att jag kunnat avskriva misstankarna mot henne är för att jag insett att den som verkligen ligger bakom Veronika Larsson också använt just detta namn. Hänger ni med?

Läsaren som kontaktade mig fortsatte i sitt meddelande med att berätta att han tittat efter i metadatan i Veronikas mejl, och fått fram det namn jag nu fokuserar på. Det finns starka band mellan det namnet och Veronika. Jag har ett telefonnummer till personen bakom namnet, arbetsplatsen, hemadressen. Se upp, för vi börjar närma oss rubriken “Här är Veronika”.

P.S. The Guardian är roliga. Efter att ha jagat dem i ett dygn, på alla upptänkliga vis, återkom slutligen en talesperson med ett officiellt uttalande. Och för alla som sett det lakoniska konstaterandet på den nu borttagna artikelsidan kommer det knappast som någon överraskning:

”We have removed the article in question from the Guardian Games Blog pending further investigation into the identity of the source quoted in it.”

klar

Artikellänk är kopierad

Jack Werner
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro