ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Recension: "Avalon"

CG Karlsson · 23 Feb 2012
Uppdaterad 23 Feb 2012
När avdankade festfixaren Janne (Johannes Brost) råkar orsaka en dödlig olycka rasar hans bekväma värld i Båstad samman. 

När avdankade festfixaren Janne (Johannes Brost) råkar orsaka en dödlig olycka rasar hans bekväma värld i Båstad samman.  Foto: Måns Månsson


Besvärande tystnader, krystat kallprat och en prisbelönad Johannes Brost med trasig moralisk kompass. Efter att ha sett dramathrillern Avalon” är C-G Karlsson inte sugen på att boka hotell i Båstad.

klar

Artikellänk är kopierad

Johannes Brost spelar seniorstekaren Janne, en avdankad festfixare som just blivit fri från sin fotboja och lagom till tennisveckan ska öppna nattklubben Avalon i Båstad.

För Janne, syrran Jackie (Leonore Ekstrand) och kompanjonen Klas (Peter Carlberg) har partyt de inledde i det sena 1960-talet aldrig slutat och den tomhet vi anar under smånervösa leenden botas med diverse bedövningsmedel.

Plötsligt kraschar dock den vinblaskiga softartillvaron när Janne råkar orsaka en dödsolycka vars offer är en gästarbetare. Janne tar nu det ena vansinniga beslutet efter det andra och den moraliska kompass som redan var svårt defekt pajar helt.

Trettiotvåårige regissören Axel Peterséns stilsäkra långfilmsdebut är full av besvärande tystnader, krystat kallprat och andra obehagsskapande grepp – och humorn som glimtar till är svärtad.

Även bilderna går i moll och har en tristess vi inte förknippar med den grönskande Bjärehalvön. Lite som när Robert Altmans solfrätta foto i ”Short cuts” gav bilden av ett alienerat Los Angeles och raka motsatsen till vykortsvyerna i Woody Allens förföriska ”Vicky Christina Barcelona”. Båstads hotellidkare ska inte vänta sig bokningar från just ”Avalon”-publiken.

Johannes Brost har redan fått pris och välförtjänt beröm för sin roll. Hans Janne skulle lätt kunna bli ett endimensionellt svin men får i Brosts tolkning ett, om inte försonande, så i alla fall aningen rörande drag, som gör honom intressantare att följa. Han matchas också fint av Carlberg och Ekstrand.

Ibland tycker jag att Axel Peterséns regi svajar till och att symboliken blir lite väl tydlig – men även om hans långfilmsdebut inte når riktigt lika högt som Johan Klings ”Darling” och Lisa Aschans ”Apflickorna” lovar ”Avalon” ändå väldigt gott för fortsättningen. Betygsfyran är ytterst nära. 

klar

Artikellänk är kopierad

CG Karlsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro