ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Recension: Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla

Elin Larsson · 11 Apr 2014
Uppdaterad 11 Apr 2014
Recension: Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla Anton Ahremalm och Amanda Ekblom Käck i 60-talsskildring i småstadsmiljö.

Recension: Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla Anton Ahremalm och Amanda Ekblom Käck i 60-talsskildring i småstadsmiljö. Foto: Noble Entertainment


Metros filmrecensent tycker att filmadaptionen av Håkan Nessers roman är snygg och ambitiös men rörig.

klar

Artikellänk är kopierad

Dramathriller. Den lite kantiga, men välspelade och sevärda filmatiseringen av Håkan Nessers roman ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” dök upp på svenska biografer 2005. Det är lätt att förstå varför Bengt (regi) och Hans (producent) Danneborn velat ta sig an systerromanen ”Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla”. Liksom ”Kim Novak... ” utspelar den sig i författarens barndomsomgivningar, ett Närke där det sena 60-talets bubblande energi kontrasteras mot småstadsmiljön. Återigen ligger huvudfokus på en sorts coming-of-age-berättelse snarare än på det mordfall som sker under handlingens gång.

Att sätta den bitterljuva kärleksrelationen mellan barndomsvännerna Mauritz (Anton Ahremalm) och Signhild (Amanda Ekblom Käck) i centrum är ett lyckat val. Den spirande kärleken mellan de unga tu känns äkta, mycket tack vare skådespelarnas fina samspel. Signhilds vardag präglas av faderns missbruk och våld, Mauritz familj lever ett medelklassliv på tomgång. När döden slår till – och lämnar ett knivigt schackdrag som ledtråd – får den oväntade konsekvenser för alla.

Fler fördelar är det tjusiga fotot (av Johan Sandklef) och miljöer som känns trogna Nessers skriftspråk. På minussidan finns större problem. Manus är klumpigt hanterat och tempot gör att man snabbt tappar intresset för berättelsens många mysterier – de finns ju där, och pockar på uppmärksamhet, även om det är Signhilds och Mauritz relation som utgör filmens nav.

När sidospår, motiv och nyckelscener slarvas bort, ges inte åskådaren längre några möjligheter att överraskas. Här kan man ana att produktionen vid någon tidpunkt stött på problem (inspelningen påbörjades 2008, men har inte kunnat färdigställas förrän nu), för filmens sista del bjuder varken på aha-upplevelser eller oväntade upplösningar, bara på förvirring.

klar

Artikellänk är kopierad

Elin Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro